Hej alla!

Min dag började med att älskade A ringde och sa godmorgon på väg hem från sitt nattjobb. Som alltid blir jag glad men tiden på dygnet är okristlig, vem vill vakna tjugo i sex en lördag? Barnen som låg i min säng vaknade ju också så klart så att somna om var bara inte att tänka på. Fast klockan hade ju ringt ändå en halvtimme senare. Vi gick upp och dushade oss och åt och klockan åtta begav vi oss in till stan och frisören. Ni kan tro att mina barn blev fina och Panda Bus är så glad över sina fina örhängen.

Det blev en runda på stan efter frisören. BR och tiokronors affären och sedan avslutade vi på Mc D. Barnen handlade lite småplock och en present till morfar, själv köpte jag mig en sten med präglad text " Kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga". Börjar bli en del på min samlar bänk men hjärtat som jag la på mammas grav var ganska stort så  det blev ju lite plats över.

När vi kom hem däckade både jag och barnen. De delade den stora soffan och jag tog den lilla och sedan sov vi i gott och väl en och en halv timme. När jag vaknade hade jag hosta och nästan fyrtiograders feber och ont över allt!.

Jag är sjuk!! FYY! Som tur är fattar barnen och är ganska snälla men jag kan ju inte lägga mig igen.

Trost att vi ätit hamburgare innan idag så fick X:et komma hit med pizza åt barnen för jag orkade inte fixa någon mat. Tur att det finns skräp mat! =)

Nu ska vi lägga oss alla tre. Ha en skön kväll!

Kram kram Kajsa Karin.

på veckan och det är dax för fredagsmys!

Hej alla!

Vårat fredagsmys har bestått av tacos och choklad pudding med grädde och med Pippi på de sju haven på Tvn. Fredagar är enda gången barnen får äta maten framför tvn och de får sova i min säng från början. Behöver jag berätta att de älskar fredagar?! Visst är det mysigt men det är drygt att sova på soffan, för att få plats i sängen är ju bara att drömma om!

Jag är förkyld och allmänt dassig. Undrar allt om influensan är på väg hit med? Idag hade vi bara halva barngruppen på jobbet för de andra barnen var sjuka. Men å andra sidan är det ju ofta så denna tiden på året. Vänta bara till vinterkräksjukan drar igång också.

Imorgon hoppas vi på att göra en Alfons: dvs avklara en massa ärenden på förmiddagen, bla ska Prinsessan få hål i öronen och klippa sig, för att när vi sedan kommer hem hoppas på att lördags friden ska infinna sig. Vila så att förkylningen lägger sig och man orkar fira Far på söndag.

Ha en bra och fridfull helg alla! Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Just nu bara går livet, men alldeles av sig själv och helt utan lust. Jag har tappat min lust för allt just nu. Inget känns kul alls eller rättare sagt jag håller mig från att känna något för jag vill inte känna. Det enda som präglar mina dagar just nu är ensamheten och känslan av misslyckande. Ensam är jag inte, det vet jag. Har många fina vänner och familj runt mig men jag saknar ändå det där. Misslyckandet kommer av att jag egentligen vill så mycket mer i mitt liv än vad jag hinner eller orkar just nu.

I dagarna har det gått ett år sedan exet flyttade ut. Ett år av kaos och mycket intensiva känslor. Mycket ilska, glädje och sorg. Jobbiga känslor men ändå känslor som får en känna sig levande. Just nu känner jag mig bara tom, vilsen och utan mål. Mina stora livsmål tappade jag vid separationen och jag har svårt att bygga nya. Boven ligger i att jag vill inte bygga ensam, jag vill inte leva ensam. Jag vill känna att jag är extra viktig för någon igen.

Jag känner en enorm saknad; inte efter X:et i sig, men efter det liv vi levde och de drömmar vi delade. Jag saknar mitt hus, jag saknar att sitta vid köksbordet tillsammans om kvällarna, att se den kärlek som fanns mellan pappa och barn. Den kärleken finns fortfarande kvar men jag får inte se på längre, inte längre vara delaktig.

Jag känner en sorg över att mina barn inte får ha sina föräldrar hos sig varje dag utan bara har tillgång till en av oss i taget. Ändå känner jag en glädje över skilsmässan för vi var inte bra för varandra och vi har löst det relativt smidigt med både barn och boende så länge det nu varar.

Jag finner väl lusten och mitt mål igen, hoppas bara att det går fort för det här är trist!!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Min helg har bestått av olika möten.

Han:

Sex år yngre med en kropp som skänkt från gudarna, ett bländande leende och brungröna ögon som jag lätt skulle drunkna i. Och han har bjudit ut MIG ett antal gånger. MIG; en trött, överviktig och pank tvåbarns mamma. Vad kan vi rimligtvis ha gemensamt? Vad har han att erbjuda mig och vad kan jag ge honom? Vi kan säkert ha trevligt ihop en gång eller två men jag söker så mycket mer än så. Men måste medge att jag känner mig glad ändå att han valt mig i konkurrensen av alla snygga tjugoåringar. Då måste han ju se något intressant i mig eller?

Hon: 

I någorlunda samma ålder som mig, boende i en villa värd flera miljoner, ny fin bil och alltid lika chict klädd.

Inte trodde jag att vi skulle ha några beröringspunkter alls men tiden har utvisat att det spelar ingen roll vilken socioekonomisk bakgrund man kommer ifrån när oron över ens barn och barnets hälsa river i en. Oavsett det yttre skalet kan vi mötas som två oroliga föräldrar.

Mamma: 

Detta innebär ett möte med det förflutna och med min inre sorg. Tänk att jag efter femton år fortfarande kan sakna så starkt och känna sorgen över att hon inte delar mitt liv. Fast någonstans finns hon nog och vakar över mig och mina änglar. Idag fick hon ett hjärta ur min samling på sin grav.

Pappa: 

Egentligen ett mer praktiskt möte då han bytte däck på min lilla röda men det blev ändå ett  möte som väckte till eftertanke. Samtal om olika uppväxter gjorde att jag berättade om sorgen att växa upp uta närvaron av min biologiska pappa och han i sin tur om sorgen av att ha missat våra barndomsår. Jag såg för första gången sorg i min fars ögon och inte ilska och jag hörde honom säga att han visste han gjort fel. Inte att det läker mina sorg men känns bra ändå att han kommit till insikt hur detta påverkar vår nuvarande relation.

Hoppas ni haft givande möten. Kram Kram Kajsa Karin.