Hej där.

I fredags vart jag hembjuden till en av kollegerna på min gamla/ordinarie arbetsplats. Riktigt trevligt att träffa alla de "gamla" arbetskamraterna och uppdatera mig om allt som händer på jobbet och i deras liv. Kollegan i fråga har nyligen köpt hus och det var första gången för mig och de flesta av de andra att hälsa på där. Vilket underbart hus! Fantastiskt bra planslösning och sättet de inrett på var superfint. Gamla vackra saker blandat med nytt modernt form språk och ljust och luftigt. Då jag aldrig hälsat på i deras tidigare hem heller, var jag naturligtvis nyfiken på om de inrett så som jag trott och inte hade jag helt fel i min idé om hennes/deras smak.

När jag går där och insuper atmosfären kan jag inget annat än gripas av det där fula gröna monstret. Inte så att jag på något vis missunnar dem deras hus, nä tvärt om, jag vet att de kämpat och väntat på att komma dit; utan mer att jag vill också ha! Gott om plats och möjligheter att enkelt bjuda hem familj och vänner. Ett vackert hem att vara stolt över. Jag hade det en gång, i ett annat liv; ett nästan likadant hus som deras, men då hade jag inte lyckan.

Hon reste sig upp och sa: Du sa du var avundsjuk på vårt hus men du har något som inte jag har. Du och din man har gjort det där fina som jag också vill göra! Hela jag blev varm. Och visst är det så att alla har något som någon annan önskat sig, materiella ting eller egenskaper. Jag och Älskling fick av denna härliga skara ett underbart fat som nu pryder vårt soffbord.

När jag kom hem den där kvällen var jag lite frustrerad inför vetskapen om att en av mina största drömmar troligen gått mig förbi dvs huset. Frustrerad över att inget äga. Att jag är så formad av min uppväxt och omgivningens värderingar. Villa, vovve, volvo= lycka.

Söndagens planerade utfärd blev inställd pga Berit och storebror kom hit med sin familj. Oj hjälp tänkte jag; Hur gör jag för att vi ska få plats alla tio? Lite fix och trix med de gamla läska backarna och vips hade vi tre platser till kring soffbordet och problemet var ur världen. När då svägerskan kliver över tröskeln och utbrister i ett; Oj vad fint ni har fått det blir jag naturligtvis glad. Inte har vi ett stort fint hus men en väl utnyttjad lägenhet där det nog inte finns en pinal som inte fyller ett syfte. När vi sent i går kväll kurade i soffan framför vårt vackra fat med de tända ljusen infinner den sig: Lyckan. Jag har ju den; Han håller mig i handen. <3

Kram kram

Kajsa Karin.

Hej!

Jag hade rätt i mitt antagande. Läkaren satte ungefär samma diagnos. En massa blod lämnades och svaren måste inväntas. Fler undersökningar göras och arbetsterapeut träffas. Men troligtvis är det karpaltunnelsyndrom som gör att mina händer värker och dummar sig. Migränen och magbekymmerna hör troligtvis ihop och jag ska fortsätta föra bok över mitt mående. Behandlingen kommer initiärt att bestå av preventiv behandling så som skenor och allmänt bättre leverne. Sömn, sömn och sömn och då helst utan att vika mina händer.

Man kan operera denna åkomma med goda resultat men operation var inte aktuellt för mig. Varför? Jo, jag väger för mycket. Alla mina bekymmer tycks härstamma från min övervikt. Att jag hade bekymmer även som smal och under graviditet räknas liksom inte in. Visst är jag tjock och det är jag den första att erkänna men hjälp mig då! Jag försöker och försöker men lyckas inte nå målet. Finns det inget annat än gastric by-pass? Massor jag vet men inget konkret inom vården utan jag måste fixa det själv och det är ju där jag brister. Livet hemma och jobbet tar tiden och när kvällen kommer prioriterar jag annat.

Vem ska göra allt det där andra när du inte orkar eller inte finns mer då? Hon sa så sötaste doktorn.

Får ju helt klart tankarna att snurra. Nu har jag börjat spåna med Älskling hur vi ska få ihop ett aktivare liv, får väl se hur lösningen blir. Hoppas han blir min ryggrad och hjälper mig på vägen mot ett sundare liv. Det är så svårt då vi älskar god mat båda två! ( den passion du har för mat, den har du även i sängen :))

Hoppas du har ett gott liv, själv hoppas jag på ett friskt!

Kram kram Kajsa Karin.

Hejsan på er!

För två år sedan skrev jag att vi börjar om och visst blev det så och idag lever vi ett liv som jag då inte ens visste var möjligt. Jag återkommer till detta tema om och om igen. Anledningen till det är att jag slås av hur fort allt har förändrats men samtidigt hur självklart allt är. På under två år har jag mött kärleken på nytt, blivit sambo och fyra barnsmamma, bytt arbete och gift mig. Inte så konstigt att jag ibland känner mig lite trött.

Imorgon är det en stor dag för mig på två olika sätt:

Första är att jag har läkartid klockan åtta. Jag ser fram emot att träffa doktor Ingela. Jag har förtroende för henne och hon är rak och tydlig. Dock vet jag att hon kommer att gå på mig om min vikt igen och det tycker jag är jobbigt men jag vet samtidigt att jag är kraftigt överviktig och borde jobba mer mot att gå ner i vikt. Kanske borde jag överväga en gastric bypass ialla fall?

Det andra är att det är examination på teckenkursen i morgon kväll. Hjälp vad fort det gått och oj vad jag måste öva ikväll. Jag har inte ens bestämt mig för vad jag ska framför för något! Men kul ska det bli! =)

Nu har vi kompisbesök och stortvätt igång och i eftermiddag blir det peppearkaksbak. Skönt med helg men jag skulle ljuga om jag sa att tempot var lugnt bara för det. Att vara storfamilj tar tid men det är underbart ändå!

Ha det gott!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej! =)

Nu har vi drabbats av kylan och idag låg frosten kvar länge på vår gård. Solen sken på oss en del och inte har jag mage att klaga, vi är ändå inne i mitten på november. Dock gör det mig ont när jag ser våra små barn gå omkring och frysa. Det gör mig ont när jag vet att deras föräldrar inte har pengar till att köpa varmare kläder. Barnbidrag på fredag och en del av barnen kommer få andra kläder under helgen, men i vissa familjer räcker bidraget inte till allt som det ska täcka. Jag ser vuxna som kämpar på allt vad tygen håller men som ändå inte får ihop det. Det är inte lätt att stå utanför i dagens samhälle. Vi gör vad vi kan för att hjälpa. Fixar och trixar, tar med kläder från de egna barnen men de räcker inte för barnen är många och behovet stort. Diskussionen går varm. Är det vår uppgift att klä dessa barn? I grunden inte, men inte är det rätt att "straffa" dem för något de inte rår för?!

Själv inser jag hur patetisk jag kan vara i mina tankegångar ibland, då jag inte anser mig ha råd att köpa de märken på kläder till barnen jag önskat. Att jag får dåligt samvete för att de inte får märkeskläder alls utan det handlas mest på Lindex och Hm. Fast de har gott om kläder och slipper definitivt att gå runt och frysa vilket är det viktigaste.

Så min slutsats blir att även om vi är långt ifrån rika så har vi det gott och vi kan möta barnens behov utan att behöva ge avkall på något nödvändigt. Jag är imponerad av de som orkar kämpa på år ut och år in och ändå hoppas på ljusning trots svårigheterna att ta sig in i samhället och bli självförsörjande.

Var nöjd med allt som livet ger......;)

Kram kram Kajsa Karin.

Han lämnar mig

i mörkaste natten

jag vet inte varför

eller vart han går

allt jag vet

är att jag ensam

kvar står

Sorgen är total

så även

ensamheten

så van med

hans hand vid min sida

Lämnad

med allt som vi drömde

Ensam

med livet som är kvar

Jag vaknar av drömmen och känner sorgen den framkallat. Han har inte lämnat mig utan ligger tryggt vid min sida och sover. Jag kan inte låta bli att röra vid honom och mitt inre blir varmt av lycka. Jag vet att min dröm handlar om rädsla. Rädsla att än en gång förlora det fina jag har men även rädsla för att släppa någon nära inpå och blotta mitt inre. Jag är dålig på att sänka mina murar, men han tar sig sakta dit in där inte någon varit på många år. Det är en styrka att våga vara svag och den styrkan övar jag på nu. Aldrig trodde jag att jag skulle älska någon så här mycket igen, att fästa mig vid en annan så. Samtidigt har allt varit så självklart sedan första gången vi sågs. När jag i början förnekade inför min vän att jag var fast sa hon helt enkelt: Då gör det inget om du inte vet hur han har det om ett år? Den gick rakt in och mitt inre vred sig. Den tanken ville jag inte tänka. Jag fann kärleken till slut nu ska jag bara finna vägen till att få den att växa och hålla livet ut. Aldrig att jag vill behöva tanken på att leva mina drömmar utan honom. Älskar min Älskling han gör mig hel.

Kram kram

Kajsa Karin

Hej!

Som min omgivning nog märkt har jag drabbats av åldersnoja. Många olika faktorer som spelar in men klart att jag ser att mitt yttre börjar förändras. Men idag blev jag glad då vikarien på jobbet inte alls trodde på att jag var en fyrabarns mamma och inte trodde hon på att jag snart är fyrtio! Så just idag är jag en leende gamling! =)

Kanske det är lyckan jag känner inombords som lyser genom?

Hoppas ni där ute i livet också upplever lyckan!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på er.

Det ringde på jobbet från tösens fritids. Något förvånad blir jag eftersom tösen min var hemma med Älskling och de andra barnen. Jag svarar och möts av en hulkande röst; det var fritidpedagogen som ville underrätta om att en av deras kolleger avlidit. Jag kände inte kvinnan personligen men blir ändå djupt påverkad av Tinas uppenbara sorg.

Fy att i den stunden behöva ringa runt till alla föräldrar och underrätta om det som skett. Behöver jag berätta att resten av eftermiddagen gick jag i tankar? Återigen berättar livet om hur skört det är och hur viktigt det är att värdesätta det men har.

Lite med barn på jobbet igår och ännu färre idag innebar att jag tog beslutet att kompa ut och bara vara med barnen här hemma. Just nu pysslar de stora på ovanvåningen och lintottarna tittar på film här med mig. I efter middag kommer bekanta på fika och de ska följa med oss på äventyr i kväll. Vi ska på SPÖKVANDRING! Kjugekull är vårt absoluta favorit utflyksmål och ikväll är det anordnat spökvandring. Låter spännande och ett bra sätt att kombinera Alla helgona firande och Halloween. Imorgon blir det en tur till mammas grav. Lilleman ville lägga en ros och Nanna tända ljus. Längesedan jag var vid graven men tankarna på mamma finns hos mig ofta.

Två dagars uppehåll med pronaxenet och huvudvärken kom tillbaka. Värken i händerna är konstant och jag börjar bli duktigt frustrerad på situationen just nu. Min kolleger har som tur är förståelse och jag slipper göra vissa saker men det håller inte i längden. Igår behövde de hjälp på en av storbarns avdelningarna och det är ju klart lättare att arbeta med de större barnen men att göra en så enkel sak som att trä över byxbenen över stövlarna kan vara knepigt. Ja ja vi får väl se vart det barkar men aldrig att jag blir sittande och slutar använda mina händer. Det tråkiga i kråksången är att mormor, mamma, moster och farmor har olika typer av värk som tex reumatisk och fibromyalgi.

Nää dax att plocka här hemma så hemmet är någorlunda presentabelt när gästerna kommer.

Ha en bra dag där ute i livet. Lev idag för vem vet vad morgondagen bär med sig?

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där.

Jag ringer igen och igen men inget allvarligt blir svaret jag möts av varje gång. Så jag har gjort det jag blev rådd till. Nämligen börjat skriva ner mitt mående dag för dag i ett litet skriv häfte. På så sätt kommer jag att ha en kronkret bild att visa upp när jag väl har min läkartid. Jag har en bra doktor och jag tror att hon lyssnar på mig men tyvärr är hon på semester just nu. Älsklingen min tröttnade på att jag hade ont i söndags och köpte hem Pronaxen åt mig. Jag tar en tablett innan läggdax och det har hjälpt på huvudvärken men inte så mycket på mina händer. Den pirrande känslan har försvunnit men jag är fortfarande öm då främst i tummar och handleder. Att jag då har varit tvungen att bära runt på ett väldigt ledset barn bådar inte gott för morgondagen.

Morgondagen ja, om det idag var trögt att gå till jobbet då Äslkling vabbar för Skruttan blir det dubbelt så svårt i morgon då alla fyra barnen kommer att vara hemma med honom. På fredag var det visst min tur att vara hemma om hon inte piggar på sig, får väl hålla tummarna för att de andra tre håller sig krya. Nu ska jag ge Älskling en hand i köket med kvällsmaten. Lasagne står på menyn och med tanke på min inkompetens i köket så blir det för mig att sköta dukningen.=) Jag lever ett gott liv!

Ha en skön kväll med er!

Kram kram Kajsa Karin.