Hej på dej!

Jag har inte skrivit något på ett tag och just nu har jag inget alls att skriva om. Livet tuffar på mellan sjukdom och möten och jag börjar så smått längta efter semester. Jag ser att ni är några stycken som är här o tittar till mig ibland! Kul! Skriv gärna en kommentar oxå! Vad vill DU att jag ska skriva om?

Huvudet spänner,öronen värker och febern ligger runt 38 grader så idag ska jag enkom lägga mig platt.

Hoppas Du har det bra!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Det är visst i allra högsta grad provocerande att jag står för att det är skillnad mellan mina egna barn och Älsklings barn. Det är tabubelagt och överallt möts jag av att det är självklart att man ska älska alla barnen lika. Det jag undrar är kan man älska alla barn lika? Oavsett om det är dina biologiska eller bonusbarn? Jag är noga med att de ska behandlas så lika det bara går och att vi ska motarbeta konfliktsituationer men det är lättare sagt än gjort. Alla fyra barnen har olika personligheter och olika förutsättningar med sig in vår nya familje konstellation.

Hur ska jag kunna älska de två så som jag älskar mina egna? Jag har burit, tröstat, skojat lekt och älskat dem från första stund och jag har haft dem i tio och åtta år nu. De andra två har funnits i mitt liv i tre år, klart att det är skillnad! Aldrig någonsin har jag förväntat mig att Älskling ska känna för mina barn så som jag gör.

Det jag reagerar starkast mot är just att det är olika förväntningar på mig som bonusmamma och på Älskling som bonuspappa. Jag ska älska vårda och ta in dem som mina medan han behöver liksom bara finnas där. Vi har en obalans då mina barn har en trygg relation till båda sina biologiska föräldrar och övrig familj mendan Älsklings flickor har det tuffare på så många olika plan. Detta är dock inte mitt fel och jag gör vad jag kan för att barnen ska ha det så bra som möjligt hos oss men jag kan inget göra åt oförstående vuxna i deras omgivning.

Jag må vara provocerande men jag står för att det ÄR olika rent känslomäsigt mellan mina egna och Älsklings barn men alla fyra barnen har vuxna som älskar dem och är måna om dem och i det långa loppet tror jag att det blir bra.

Finns det fler som känner som jag?

Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Ja, nu är nog våren på väg för att stanna och med den kommer även pollensäsongen. =(

Barnena mina visade tecken på reaktioner redan igår och fram mot kvällen kändes lilleman febrig. Ingen direkt feber uppmätt men väl snuva och kli i ögonen. I med medicin både igårkväll och nu på morgonen och fram mot lunch var han sig själv igen! Jaha bunkring av Loratidin på apoteket!

Vi har haft en lat helg och vi har många sådana att vänta fram över. Vi har faktiskt kalendern tom ända fram till skolavslutningen! Känns ovant men skönt! Vi har lite planer på saker vi vill göra med utemiljön samt vårt förråd och det blir väl av någon helg men än avvaktar vi tills värmen kommer.

Skriver gör jag som vanligt varje dag men kanske något mindre här, då mitt diktande tog fart och jag vid ett par tillfällen bara varit tvungen att sätta mig med block och penna mitt i natten för att ge själen ro. På de dagar jag varit registrerad på Poeter har ca 250 läsningar gjorts av mina dikter, en del har blivit utvalda att visas lite extra och några har blivit kommenterade. Alltid kul med feedback som sagt!

Imorgon väntar jobbet och utvecklingssamtal om Lilleman; spännande att se om han är så duktig som jag tror!

Ha en bra kväll.

Kram kram Kajsa Karin.

Dina läppar

mot min panna

hud mot hud

ligger riktigt nära

iförd födslo skrud.

Utanför gryr dagen

och livet börjar om

men dina händer viskar

Kom min älskling, kom.

                                          Kajsa

Rotlös

rastlös

gör livet som det vill

inga självklara band

ingenstans att höra till

blir styrka till en svaghet

det är svårt att släppa in

lättare att stänga ute

och skydda själen sin

Ändå finns det drömmar

en liten gnutta hopp

att livet vill en väl

en dag tar det stopp

rötterna de bildas

banden knyts i knop

skölden bryts i bitar

och själen läks ihop

                                        Kajsa

Hej på dej!

Ja just nu handlar livet om att gå vidare. Att ta tag i alla trådar och finna vår väg. Inte ska vi ha huset i skogen i alla fall för där var allt för många fel och brister. Lite kul var det dock att sätta mäklaren på plats men lite förvånande att hon kunde så lite. Bara att ha varit på husvisning är stort för oss då Älskling varit avståndstagande mot idén med hus så länge, just nu drömmer vi mest och försöker bena ut vad det är vi söker. Som alltid är det barnens situation som vi funderar över samtidigt som vi funderar över var vi vill bo den dagen barnen flytt hemmet. Kan tänkas långt dit men som vi alla vet går tiden fort och vi vill inte sitta med ett alldeles för stort hus på ett ställe där inte vi vill bli gamla.

Jag har även gått vidare med mitt skrivande, jag har startat upp ett konto på poeter. se. Där lägger jag en del av mina dikter nu. Ska bli spännande att eventuellt få andra skrivandes reaktioner. Som alltis skriver jag för mitt eget höga nöjes skull samtidigt är det alltid kul med feedback; positiv som negativ. Så Du som läser nu, lämna gärna en kommentar ;))

Vi har förlängt ledigheten med några dagar och det var välbehövligt känner jag. Dagarna går åt till att göra ingenting och jag riktigt känner hur livet faller på plats igen. Mörkret inombords börjar ljusna och utanför är förhoppningsvis våren på gång!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne! <3

Kram Kram Kajsa Karin.