Hej alla!

Just nu bara går livet, men alldeles av sig själv och helt utan lust. Jag har tappat min lust för allt just nu. Inget känns kul alls eller rättare sagt jag håller mig från att känna något för jag vill inte känna. Det enda som präglar mina dagar just nu är ensamheten och känslan av misslyckande. Ensam är jag inte, det vet jag. Har många fina vänner och familj runt mig men jag saknar ändå det där. Misslyckandet kommer av att jag egentligen vill så mycket mer i mitt liv än vad jag hinner eller orkar just nu.

I dagarna har det gått ett år sedan exet flyttade ut. Ett år av kaos och mycket intensiva känslor. Mycket ilska, glädje och sorg. Jobbiga känslor men ändå känslor som får en känna sig levande. Just nu känner jag mig bara tom, vilsen och utan mål. Mina stora livsmål tappade jag vid separationen och jag har svårt att bygga nya. Boven ligger i att jag vill inte bygga ensam, jag vill inte leva ensam. Jag vill känna att jag är extra viktig för någon igen.

Jag känner en enorm saknad; inte efter X:et i sig, men efter det liv vi levde och de drömmar vi delade. Jag saknar mitt hus, jag saknar att sitta vid köksbordet tillsammans om kvällarna, att se den kärlek som fanns mellan pappa och barn. Den kärleken finns fortfarande kvar men jag får inte se på längre, inte längre vara delaktig.

Jag känner en sorg över att mina barn inte får ha sina föräldrar hos sig varje dag utan bara har tillgång till en av oss i taget. Ändå känner jag en glädje över skilsmässan för vi var inte bra för varandra och vi har löst det relativt smidigt med både barn och boende så länge det nu varar.

Jag finner väl lusten och mitt mål igen, hoppas bara att det går fort för det här är trist!!

Kram kram Kajsa Karin.