Tanken den bara slår mig

i år har jag har levt

lika länge med dig

som utan dig

tjugo år har gått

sedan du dödens rep tog.

Ett val som jag har svårt att förstå

men som jag genom åren kommit att acceptera

Jag står här nu, med insikten att du aldrig älskade

Inte oss, inte din man men sorgligast av allt

aldrig dig själv.

Jag önskar att vi kunde mötas

att jag kunde få säga; Jag älskar dig

så att du fick en chans att känna den kärlek

mina barn kan ge.

Att mötas

inte som mor och dotter

utan som de trasiga kvinnor

vi båda blev

på grund av livets väg.

När livet är svårt

och livets väg vacklar

önskar jag att du fanns här

men styrkan du gav mig

får mig att kämpa

fast sorgen efter dig

är fortfarande stor.

      © Kajsa.

Idag skulle mamma blivit sextio.......Jag trodde saknade och sorgen skulle minska med åren men allt som ändras är formen och uttrycken. I vissa avseenden blir jag nog aldrig riktigt vuxen och jag har accepterat att jag får gå genom livet och känna mig halv.

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Och god fortsättning på det nya året! Önskar att 2014 blir precis så som Du önskar!

Här börjar året inte särskilt bra, Murphy gjorde sig påmind igen!

Vi hade i helgen en barnfri helg som jag sett fram emot ett ganska bra tag, bara jag och Älskling och inga måsten alls! Underbart skulle det bli, i alla fall var det så jag tänkte mig. Helgen börjar bra med att vi lämnar flickorna hos faster med familj i Småland och påvägen hem kör vi om Ullared och gör lite fynd och bara njuter av samvaron. Det var påvägen hem som det hände....ett vildsvin med kulting sprang upp på vägen och vi smällde ordentligt ihop med kultingen och bilen kapsejsade. Bara att kontakta polis, viltvårdare och bergningsfirma.

Där satt vi mitt ute i ingenmansland och visste inte riktigt hur vi skulle ta oss hem. Som tur i oturen var inte klockan så mycket och bergningsbilen körde oss till tågstationen i Falkenberg. Väl framme skulle jag kliva ur hytten på bergningsbilen och bara känner hur foten glider av trappsteget och jag faller handlöst ner till marken. Cirka 70-80 cm högt fall rakt ner på svanskotan, tro jag har ont nu! Läkarna säger att svanskotan troligtvis är spräckt eller bruten men de kan inget göra utan det är smärtstillande och rörelse som gäller. Känns ungefär som en riktigt illa foglossning :/

Sista kvällen av denna ledigheten och imorgon väntar jobbet, ska blir roligt att träffa alla igen men det kommer ta några dagar innan jag vant mig vid att gå upp tidigt. Jag ska gå upp och jobba heltid nu och det kan ju bli en spännande upplevelse, fast det är klart jag har fått ett bra schema så det är i princip bara jag som berörs av förändringen, barnens vistelse tider på fritids blir desamma. Lite större ansvar på Älskling vissa kvällar fast det vet jag att han fixar, bara jag som måste släppa kontrollen :)

Ha en bra vecka!

Kram Kram Kajsa Karin.