Hej på dej!

Längesedan jag skrev här, längesedan jag skrev. Punkt.

Livet är förmycket just nu och jag vet inte i vilken ordning jag ska börja dra i trådarna. Min familj sänder väldigt blandade signaler om hur de vill att livet ska se ut. Det ända jag med säkerhet kan utläsa ggenom deras agerande är att de inte mår bra. Jag mår inte bra; vi mår inte bra. Tusen olika anledningar som alltid men återigen grundar sig många av våra totala bekymmer i att vi inte lyckas få relationen med flickorna att fungera. De vill ha allt, men ge inget. Ska jag/vi behöva ge upp vår önskan om ett liv ihop bara för att de inte vill anpassa sig efter regler och ramar? 

Skilsmässan har hängt i luften länge nu och snart ser jag ingen annan lösning än att fullfölja trots all den sorg och smärta det kommer att åsamka mina barn och mig själv. Bli särbos säger en del fast ur min synvinkel löser det ändå inte grundproblemet. :/

Och som om turbulensen från ovan inte räcker har jag fysiskt ont också. Jag har fåt ont i mitt ena bröst. Har ignorerat och bortförklarat det ett tag men gick ivär idag och nu väntar jag på remiss till bröstcentrum. Kan ta några veckor sa de. Sedan undersökning och tester, sedan några veckors väntan till på svaren. Så några veckor med idog väntan o ständig smärta. Värktabletter tar toppen med det maler konstant. Doktorn kunde känna de svullna körtlarna och knutan som ligger mot bröstbenet. Behöver absolut inte vara cancer utan en typ av fibromyalgi i vävnaderna. Ingen av diagnoserna låter superkul men jag tar helt klart hellre den sistnämnda :/

Nämen varför inte varva cancer med en skilsmässa?

Livet är lite dystert just nu.....

Hoppas Du har ett gott liv i solskenet!

Kram Kram Kajsa Karin.