Hej alla!

Vaknade i morse och kände det. Det kittlade och kliade och stack i hela underläppen. Jag är stressad och orolig och som ett brev på posten kommer munsåret! Första tecknet på att jag måste tagga ner. Hela ansiktet är fullt av blemmmor också. Tur jag inte ska på dejt för då hade jag skrämt iväg den stackaren med bara min blotta närvaro. Ja ja det lägger sig när jag bara kommit till ro men det lär ju ta ett tag denna gången, har ju som sagt lite att stå i.

Blev uppringd av älskade A på jobbet idag. Vi pratade igårkväll innan jag skulle sova och då var allt bra men samtalet idag var inte så trevligt. Jag gillar inte att bli anklagad för något som aldrig skulle falla mig in. Ännu en sådan  händelse som bevisar att vi inte känner varandra såväl som vi ibland tycks tro. Jag gick och irriterade mig halva dagen innan jag ringde upp och sa vad jag tyckte om saken och tur var väl det för vi redde ut allt och jag kunde önska honom en trevlig kväll med hans nya tjej. Undrar hur han orkar med dessa ständiga byten? Han är ett levande bevis för att kärleken är evig det är bara föremålet som skiftar! =) Undrar om han någonsin blir nöjd? Eller kommer till insikt att det han söker finns rakt framför honom det är bara att greppa och hålla fast? Nej nej var lugna jag menar inte mig, men jag hör ju vid våra samtal vem det är som ligger honom närmst om hjärtat men han skulle aldrig erkänna det, allra minst för sig själv. Där är han alldeles för mycket arab och för stolt. Lycka till min kära vän du hittar rätt när du slutar leta! Insh Allah.

Jag la mitt liv i guds händer och se mina bekymmer löste sig ju! ;) Är inte aktivt kyrklig men är ändå troende och har en stark tro på att saker händer av en anledning. Inte alltid så lätt att finna den i stunden men efteråt kan man se. Många av de hemska saker jag varit med om, bla min mors självmord har ju gett mig styrka, visdom och respekt för livet. Vet att jag kommer få folk mot mig bla annat de som misst sina barn och ja jag kan också förstå att det är svårt att se någon mening med detta. Själv har jag två barn i himmlen men om de inte varit där hade jag ju inte haft mina Busbarn här hos mig.

Livet är en gåva som ingen kan dig lova, så stanna till ett slag och lev idag!

Kramar på er alla! Kajsa Karin.