Hej alla!

Tack Sas för din kommentar. Jag har ingen aning vem du är men välkommen in i min lilla värld. Kul att du tycker att jag skriver fint, alltid roligt att få respons positiv som negativ. Dock reagerade jag på att du skrev att missbrukaren nog hade hjälpt mig med. Hur tänkte du då?

För det första handlar det i mitt fall om olika missbrukare och ja kanske det har hjälp mig på det viset att jag misste min barndom och blev vuxen fort. Jag nådde självinsikt snabbt och var självständig tidigt. Jag litar på mig själv och min kapacitet att handskas med livet. Samtidigt gör allt detta att jag inte litar på andra, har svårt att släppa in någon nära in på och ber alldeles för sällan om hjälp fastän jag vet att jag behöver det ibland.

Nej att ha missbruk av något slag runt sig är inget som någonsin gagnar någon allra minst den närmsta familjen. Jag har kommit ur det och hoppas att jag aldrig hamnar där igen, men som du sa Pernilla man har ju blivit den omhänder tagande personligheten och den tittar ju fram då och då. Det är  så lätt att hjälpa andra men desto svårare att hjälpa sig själv.

Men jag ser ljuset framför mig. Bara att bo på Lyckanshöjd låter som musik i mina öron. Nu ska jag bara ordna med alla papper inför flytten och hoppas på att jag får in Bus barnen på Park. Den ljusnande framtid...är MIN! =)

Ha det gott där ute! Kram Kram Kajsa Karin.