Hej!

Undrar allt om det blir en strålande jul i år? Ute yr snön samtidigt som det åskar! Ytterst lustig kombination. Jag lämnade skogarna tidigare idag för det började snöa på ordentlig och jag ville köra medans det var ljust ute. Det snöade ända ner till Ljunby för att börja igen när jag passerade Vinslöv. Inget kul väder alls att köra så långt i och jag som inte gillar köra bil ens i vackert väder, men men vad gör man inte för kärleken?

Han är härlig min Älskling. När jag kom upp ifredags skulle vi iväg ett ärende med detsamma. När jag baxat in mig i bilen sträcker han fram en smörgås och säger; tänkte att du nog var hungrig. Omtänksamt. Han gör sådär; små saker som i längden betyder så mycket. Igår hade vi julklapps inköp i Ullared och det är tur att han kan hålla huvudet högt men framför allt kallt för jag blir som hjärndöd bland så mycket folk och saker. Med Älsklings hjälp var vi klara på tre timmar så nu har jag bara hans julklapp kvar på listan! Skönt!

Ja SAS jag ska vara rädd om honom, han är bland det bästa som hänt mig! Du om någon vet att jag inte leker med kärleken, men såra mig inte för då blir jag farlig ;)

Däcken är redan bytta; Däckett gör ett bra jobb vet du! Jobba lugnt och glöm inte vara rädd om dom dina.

Jag har adventsfikat med Becca och dryftat om framtiden. Mycket nytt som ligger framför oss. Det är första gången på många år som jag ser fram emot julen. Ska bli underbart att dela den med någon man älskar igen! Och efter jul...ja då är det bara sex månader till sommaren och då! Ja då......

Förvirra er inte där ute ibland snö och julklappar!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej därute!

Läser vad jag skrev för ett år sedan. Var tog du vägen SAS? Saknar dina kommentarer fast jag tror nog att din nyfikenhet vinner och att du fortfarande läser om mitt enkla liv då och då. Och inte har du kommit upp på kaffe heller! ;) Hoppas allt är bra med dig och dina sessor.

Ett år ja...inte har vi bott här i ens ett år och redan letar jag annat boende. Min omgivning kallar mig på skoj för familjen Taikon. Är det "allt" samröre med de invandrade svenskarna som smittar eller bara min inneboende oro som satt fart igen? Båda delar en sanning med modifikation. Vi ska ju bli fler i familjen och då räcker inte mina 85kvm långt. Kanske är det också en bra idé att börja vårt gemensamma liv i något gemensamt och inte i det som är mitt. Fast även här kan man ju se på det på olika sätt för visst är det mina saker och jag som bestämt var skåpet ska stå men Älskling har ju varit med hela vägen och han var fantastisk på att hjälpa mig att packa upp alla bananlådor. Undra om han är lika duktig på att packa dem igen?

Vi har haft en härlig helg tillsammans Älskling, jag och alla fyra barnen. Vi har egentligen inte gjort något särskilt alls men det var ändå så mysigt att bara vara ihop. Barnen har funnit varandra och leker jättebra. Älskling satt med näsan i en bok mest hela tiden och jag låg på soffan och bara njöt av lugnet. Knappt man kunde tro att här fanns fyra huliganer innanför väggarna. Kanske skaffa en till då? ;)

Ska man ändå kallas för zigenare kan man väl göra det med stil?

Ha det bäst alla!

Kram kram Kajsa Karin.

Jag lever i tveksamhetens tid

vet inte åt vilket håll jag ska gå

framåt, bakåt eller bara stilla stå?

Frågorna är många

men svaren de är få

Tänk om man kunnat vetat

lite om framtiden ändå?

Under tankens makt är jag slav

och på allting jag vrider och vänder

fast i verkliga livet

just nu inget särskilt händer

Livet står vid ett vägskäl

och möjligheterna är många

men tveksamheten håller mig hårt

ska jag riskera allt som är vårt?

Härliga söndagkvälll.

Trött som en lus är jag trots att helgen varit väldigt lugn.

Jag har varit hos Älskling och lilltroll denna helgen och i går var jag åter hos Pernille.

Denna gången tatuerade jag in ett hjärta på vänster överarm. Runt hjärtat finns lite snirklar och prickar plus tre små hjärtan och en blå fjäril. Jag hittade prototypen på internet sedan har Pernille ändrat den lite efter mina önskemål. Jag är nöjd och tror att den blir fin när den läkt. Jag är lite osäker på det stora hjärtat, kanske att det får fyllas i något eller att jag behöver justera formen men det syns inte än på ett tag. Jag la ut en bild på facebook och de flesta som kommenterat har tyckt det var fint. Vi får välan se hur det blir. Jag borde kanske sparat pengarna till bättre saker men det är sällan jag köper något alls till mig själv så det fick bli en förtidig julklapp till mig själv.

För övrigt trodde jag någonstans i mitt stilla sinne att jag skulle vänja mig vid att säga adjö till Älskling men jag tycker det är så trist varenda gång. Kanske det varit annorlunda om vi inte bestämt att vi ska flytta ihop; för nu bara väntar jag  på att dagen ska komma då vi får leva ihop på riktigt. Jag är naturligtvis orolig  men samtidigt förväntansfull. Detta farande fram och tillbaka och denna ständiga saknad och längtan sliter på mig. Är det värt det? Jag hoppas så....

NU ska jag krypa till kojs och sortera helgens intryck och känslor.

Ha det bäst! Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Sitter här insvept i fleecefilt och med raggsockor på lite smått frusen. Ute börjar frosten lägga sig och det är tydligt att vintern är på väg. Helgen har varit kylig men ändå underbart vacker. Främst vädermässigt men även på andra sätt.

Jag började helgen med att gå på vigsel. En av mina närmsta vänner gifte sig med sin M. De var fina och det var inte utan att jag blev rörd. Att gifta sig symboliserar så mycket. Då det bara var brudparet, jag och ett vittne till var det en väldigt intim stämning och känlsan av glädje följde mig resten av dagen.

På fredagskvällen kom Älskling med den stora flickan och vi hade lite "halloween" fest. Dukade fint med partyhattar, servetter och duk allt på Lillprins Bus begäran. Tro han var glad! Tänk att så lite kan göra så mycket, härligt att se.

På lördagen åkte vi till Kjugekull och grillade korv och njöt av solen som strilade ner genom träden. Helt underbart väder och mysigt hade vi. Jag måste bli bättre på att göra sådana saker, barnen älskar det, och så kostar det ju nästan inget.

Om den gemensamma framtiden ser ut som helgen har gjort kommer livet bli helt underbart.

Nu är jag inte så naiv utan inser att vi kommer stöta på bekymmer men vi har samma mål i sikte och bara det gör allt så mycket enklare. Imorgon ska jag posta brevet med vår gemensamma lägenhets ansökan. Jag tyckte allt det kändes konstigt att skriva detta papper. Jag som inte ville leva ensam men egentligen inte blanda in barnen i någon relation står i begrepp om att bilda en  "dina mina " familj. Spännade minst sagt!

Nu har jag en massa måsten att göra sedan är det dax att försöka fånga lite sömn.

Hoppas ni får en bra vecka där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Jag körde till mammas grav nu ikväll. Med mig hade jag ljus och ett fint hjärta gjort av mossa lindat med växten hjärtan på tråd. Himla vackert. Läskigt att gå däruppe i mörkret men fint att se att det lös vid så många gravar. Jag blir alltid lite nedstämd när jag varit där men det känns ändå skönt att ha tittat till allt. Det är som sagt i tidigare inlägg sexton år sedan mamma gick bort. Det är inte klokt vad åren går fort och snart har jag levt längre utan min mamma än med henne. Saknaden är ibland fortfarande enorm!

Alla Helgona helgen kommer gå i kärlekens tecken hoppas och tror jag. Imorgon ska jag nämligen på en av mina bästa vänners vigsel. Men schhhh det är hemligt! ")

Riktigt kul att bli tillfrågad att vara vittne till en sådan sak. Annorlunda men det kommer säkert bli vackert. Jag ska läsa en psalm, hoppas jag fixar det utan att snubbla allt för mkt på orden. Varit mycket bröllop den sista tiden och fler lär det bli. Härligt att folk vill och vågar tro på äktenskapet!

Min alldeles egna Kärlek kommer med barnen denna helgen och vi ska prata en del om vår gemensamma framtid och om hur vi vill ha det. Häftigt att något som börjat så trevande kunnat växa sig så starkt.

Lord works in mysterious ways! <3

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Idag är åter en dag med sjukt barn. Även denna gång är det Lilleman som är kass. Han orkar inte riktigt bli kry och inatt har han klagat över ont i öronen och haft en förskräcklig hosta. Har fått tid till doktorn så nu ska vi kanske få bukt med det. Själv är jag mycket bättre men det är som det sista av förkylningen inte vill släppa taget. Gott att Panda Bus hållt sig frisk hela tiden, hon som annars brukar vara den första som trillar dit. Kanske alla hennes behandlingar verkligen har stärkt hennes imunförsvar nu.

Det var det om sjukdomar; eländet består av människor runt omkring mig som har det tufft i livet. Älskade H och J ska nog gå skilda vägar. Man har ju haft det på känn men ändå hoppats på att de skulle reda ut det. Mitt egna liv är fint men jag påverkas självklart när folk i min yttre omgivning strular till saker och ting och jag märker att människor som står mig nära drabbas.

Älskling var hos mig helgen som gick och vi hade det mysigt med film, go mat och Ikea besök. Vi planerar för fullt hur vi ska få ihop livet tillsammans, både det praktiska och det emotionella. Barnen har många frågor och det känns som det är bra att det är ett tag till innan flytten blir av. Själv är jag mest stressad över insikten att ytterliggare en flytt står inför dörren inom en ganska snar framtid. Vi kan omöjligt bo här under en längre period så nu börjar jakten på boende igen. Och vi som precis kommit på plats här! Jag får väl erkänna att broder min hade rätt när han sa att det nog bara blev en jul i denna lägenheten också. Spännande men oroligt. Vart ska vi ta vägen? Mycket att tänka på för barnen behöver ju skolplats och barnomsorg. Hade helst sett att Nanna slapp byta skola igen, men men vi får väl bida tiden och se.....

Tänk vad en envis smålänning kan ställa till med....

Lev väl därute.

Kram kram Kajsa Karin.