Hej alla! ;)

Från att legat hemma med feber och inte träffat någon alls på flera dagar har denna helgen verkligen gått i umgängets tecken. På fredagen kom systeryster på fika på eftermiddagen, sedan kom även hela familjen T på pizza. Var hur trevligt som helst och tänka sig vi fick plats alla nio i mitt lilla kök! Prisa min kökssoffa! Fadern i familjen träffade vi ju när han vigde systra min men resten av familjen var ett tag sedan vi såg så barnen var så glada och det var inte helt utan tårar de skildes åt. Måste bli bättre på att ta mig ut till Tollarp...vem vet kanske jag kan hitta min väg dit igen?

På lördagen var Lilleman på kalas hos sötaste E, jag och Nanna mös den stunden sedan bjöd vi in oss på kvällsmat hos pappa med sambo. Inget planerat alls men ack så trevligt. Som vanligt kom barnen därifrån med en peng i handen. Oj hur ska jag få sambon att förstå att hon inte kan ge pengar varje gång? Kulturell skillnad jag vet men ändå barnen ska ju inte förvänta sig det.

Idag fick vi återigen besök från Tollarp nämlingen mesta delen av familjen V. Pappa G hade jouren men tjejerna kom hit på lite lunch. Oj vad de åt alla barnen. Spaghetti o köttfärsås är ett säkert kort! =) Barnen leker fint tillsammans så det blev en massa tjejsnack för mig och mamma E. Alltid lika trevligt. Hon hade förstås tusen frågor om hur livet ter sig för oss nu och vad som hända skall. Jag försökte svara så gott jag kunde men jag vet ju i ärlighetens namn inte riktigt själv vad som händer.

Becca har naturligtvis också fått sig en slurk kaffe och en massa samtal har gjorts över telefon och nätet. Så, ja denna helgen har verkligen varit social.

Ändå har jag gått här och känt mig ensam, helgerna när Älskling och jag är ifrån varandra är fulla av saknad och längtan oavsett hur mycket man än har att göra.

Ja ja bara några dagar till sedan är ju det helg igen och då ses vi.

Imorgon är det jobb som vanligt och sedan kurs på det så det blir en låååång dag.

Hur ska det gå jag som inte arbetat sedan torsdag middag förra veckan?

Ha det gott där ute. Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla.

Jag får ett leende över läpparna när jag slår in dagens lösenord till bloggen.

Sexy....Ja så står där. Kan man annat än le? Inte för att jag i vanliga fall brukar gå runt och känna mig så men idag är det definitivt en utesluten känlsa. Tror knappast att någon som sett mig i  joggingdress, raggsockor, tofs på huvudet och snorig näsa hade tyckt att jag var särskilt sexy heller ;)

Förkylningen sitter som berget och just nu gör jag inget annat än sover, tittar på tv och surfar runt, inte ens disken är omhändertagen! Jag är sjuk. Bläää.

Hoppas på att några dagars vila kan få mig på fötter för jag har inte tid att ligga här och vara till ingen nytta. Ja ja världen snurrar utan min närvaro och det är ju betryggande att veta.

Snurra lugnt därute.

Kram kram Kajsa Karin

Hej alla....

Livet är inte så kul just nu. Jag och Lillprins Bus är super förkylda och kurar mest under filtarna. Panda Bus är i skolan men det är bara en tidsfråga innan även hon insjuknar. Det är dagar som dessa som är jobbiga att vara ensam på, det är då jag önskar att jag haft någon i min närhet som kunnat handla eller ta barnen en stund så jag fick sova. Har varit här förr och det går denna gången också, det är väl mest tankarna om att det kunnat vara annorlunda som gör dagen kämpig.

Kan inte låta bli att läsa mitt gamla inlägg. Ett år har förflutit och allt är helt annorlunda. Blev aldrig något mer mellan mig och "Han" dvs B. Det där var sista gången som vi träffades. Han ville nog satsa eftersom han flyttade hit men då hade jag redan gått vidare. Man kan inte ge hur många chanser som helst. Jag springer på B då och då eftersom han bor här i stan och det är kul att prata lite strunt och han lyckas fortfarande alltid få mig att skratta. Kul att det går bra för honom och att han funnit det han sökte.

Själv fann jag det jag sökte i ungefär samma veva som jag flyttade till stan. En flytt jag insett var nödvändig för att släppa det förflutna och blicka framåt, samtidigt hade livet varit lite enklare om jag fortfarande haft kvar min marklägenhet. Då hade det varit lättare att påbörja mitt och Älsklings gemensamma liv. Idag står vi med en lite för liten bostad och vet inte riktigt åt vilket håll vi ska rikta blicken. Tanken är att Älskling och tjejerna flyttar ner till sommaren. Både jag och barnen ser fram emot detta men jag har tusen tankar och funderingar kring hur det ska bli. Jag har som vanligt förmågan att se problemen innan de ens finns där. Tur att Älskling är en ständig optimist och står ut med mina ångest anfall. Ja, tänk vad som ändras på ett år. Är det ens lönt att tänka på hur livet ser ut om ytterliggare ett år?

Nu ska jag krypa ner under filten igen och drömma mig bort i framtiden.

Ha det bäst alla.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla.

Livet är gott. Den känslan har varit den tongivande för hela helgen.

I fredagskväll möttes jag och barnen av Älskling i trappen och det blev en härlig myskväll i soffan. Lördagen gick jag som på moln över att den blocket fyndade kökssoffan satt som en smäck i köket. Nu får både busfamilj och trollfamilj plats utan problem! Och Becca verkar trivas gott där oxå.

Söndagen gick i kärlekens tecken då min syster gifte sig med sin Anders. Det var en utomhusvigsel vid Gyllebo slottsruin. Underbart väder med strålande sol, en stolt brudgum och en bedårande vacker brud. Middagen inmundigades på Stockebodagård. Grillad spädgris och lamm, mumma var det. Underbart vacker miljö att hålla bröllop i och det sken av glädje runt de lyckliga två. Själv kunde jag inte riktigt slappna av förrän efter att jag läst den dikt jag skrivit åt min syster. Att tala inför grupp är något jag absolut inte gillar men måste man så måste man.

Vi lämnade festen ganska tidigt och hann njuta av en film här hemma oxå.

Hoppas ni med har det gott!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla! ;)

Kaos råder, både yttre och inre. Kollegor på jobb som har semester eller är sjuka har lämnat mig som ända ordinarie i två dagar. Dagarna har blivit annorlunda och det som planerats har inte blivit gjort men det har gått riktigt bra ändå. Det är ett bevis på att barn läser av situationen och förstår att nu gäller andra bullar så att säga. Igår fick jag arbeta med chefen och det var roligt att se henne i en annan roll än den man brukar och idag har jag arbetat med en yngre tjej som har varit hos oss en del och har bra koll på barnen. Imorgon kommer ena kollegan tillbaka och det ska bli skönt för det är ju till syvende och sist lättast att arbeta med dem man är van vid.

Yttre kaoset vet jag är tillfälligt men det inre känns obönhörligen som det kommer stanna kvar ett tag. Min kära vän Becca fick en stroke, ett kärl i hjärnan som gick sönder. Livet för henne förändrades för evigt och själv fick jag återigen bekräftat hur skört livet är. Jag gör vad jag kan för att hjälpa och att fortfarnade vara samma vän som innan men självklart ser man på henne med lite andra ögon.

Även i andra sammanhang råder ett inre kaos och jag vet inte vilken väg livet kommer ta.....Jag står beredd men det är jobbigt när man inte vet vad man väntar på.....

Kram kram Kajsa Karin.

Du viskade aldrig ditt namn

Jag fick inte hålla dig i min famn

aldrig se dina anletsdrag

Du levde inte ens en dag

Du skulle inte vandra här hos mig

Änglarna väntade på Dig

Du visade på livets skörhet

och vikten av ödmjukhet

 Nu några år har gått

och andra hjärtan jag fått

men ofta jag dig minns

och en saknad därinne finns