Hej därute!

Idag tog jag mig till en doktor och fick världens piller kur. Hoppas jag nu bara blir lite friskare för det är drygt att gå runt med feber hela tiden och sova trekvart i timmen. Doktorn ordinarade vila och ansåg att jag borde se över mitt liv lite; hon ansåg att jag tog på mig för mycket?! Kan det verkligen vara så? Och jag som tycker jag blivit så mycket bättre på att omprioritera i mitt liv och sänka tempot. Har jag så fel?

Ja ja idag har jag iaf tagit ett kliv i rätt riktning. Jag har lämnat den gamla lägenheten. Känndes allt både sorgligt och vemodigt. Det var där jag bröt med allt det som inte var jag och påbörjade arbetet med att finna tillbaka till mig själv. Jag fann insikt i hur jag vill leva mitt liv och vilken värdegrund jag egentligen har. Hoppas jag kan hålla fast vid det jag funnit nu när jag tar nästa steg på livets stig. Lämnar ensamheten för tvåsamheten ihop med min Älskade Nallen. Som en tecken kom våra ringar idag! Längtar tills han kommer hem <3

Ha det bra på livets väg!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute.

Har gått och blivit sjuk. Feber och ont i öron och hals. Jag har inte tid för detta just nu men kroppen bara skriker efter vila så då får det väl bli så. Det finns de som säger att jag har haft för mycket runt mig: kan detta vara möjligt? ;) Nya hemmet ser ut som ett inferno med saker och lådor överallt, gamla hemmet är inte färdigstädat än och jag som måste lämna nycklarna denna veckan! Ja ja blir nog bra med det. Nu ska jag krypa ner i den stor gröna soffan och slötitta på tv och blunda för röran runt mig.

Ha det bäst!

Kram kram Kajsa Karin.

Som ni förstår så väntar jag...

Väntar på att min ork sak komma tillbaka.

Väntar på inspiration till nya hemmet.

Väntar på att det ska bli fredag och resten av familjen kommer hem.

Fast just nu väntar jag nog mest på att paketet ska komma med posten.

Paketet med ringarna som nu är beställda! <3

Salig är vår väntan ;)

Kram kram Kajsa Karin.

När jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som bäst.

Ja, det var väl lite så det var för mig i lördags kväll. Trött och allmänt slutkörd av allt flyttandet var jag inte den trevligaste människan på jorden när det närmade sig sängdax. Jag kröp ner i sängen och sa till Älskling: Tänk vår första natt i gemensamma hemmet. MMMM svarar han och sedan överraskar han mig totalt genom att ta fram ringar och fråga om jag ville förlova mig med honom. Klart jag ville och helt plötsligt var hela kroppen full av fjärilar och sova fanns inte på kartan. Han hade köpt en jättefin silver ring med stenar i, vi ska när livet lugnat sig köpa regelrätta förlovningsringar ska bara först ;) Ja, som livet kan bli. Helt slut idag igen och ändå har jag hur mycket som helst kvar att göra, men det är kärt besvär för tänk så skönt det blir när allt blir som det ska!

Sköt om er där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej! =)

Vanan trogen läser jag inlägget som skrevs för ett år sedan och kan inte låta bli att börja små le. Då som nu undrade jag vad som skulle hända inom ett år. Det som får mig att bredda leendet är min Älskade Nalles kommentar att det ska bli spännande att se var vi står. Ingen av oss var då säkra på att det överhuvudtaget skulle finnas ett vi även om vi bar på de förhoppningarna. Idag hämtade jag nycklarna till det som ska komma att bli vårt gemensamma hem! =)

En skrämmande men samtidigt underbar känsla. Jag har svårt för att ta in att vi ska bli en familj. Läste någonstans att en familj bestående av mina och dina barn kallas för mosaikfamilj fast jag gillar den förklaring som Älskling funnit bättre; stjärnfamilj. För visst är våra älskade ungar stjärnorna i vårt liv!

Fast jag har min undran kvar; Var står Jag/vi om ett år? Vilka är mina nya mål?

Livet är de dagar som passerar medan man planerar morgondagen....

Jag jobbar på att sluta planera ;)

Kram kram Kajsa karin.

Hej!

Ibland glimmar det till av förståelse för min mammas handlingar vid mina föräldrars skilsmässa. Igår var ett sådant tillfälle. Jag började packa ner sakerna i bokhyllan och fick då tag i alla foto albumen. Bilder där mitt liv flimrar förbi: Lyckliga minnen blandade med sorgesamma. Studenten blandat med förlovning,bröllop och barndop. På flertalet av dem ser jag faktiskt riktigt lycklig ut fast jag vet ju vad som lurar under ytan. Jag kan inte låta bli att bläddra fast jag vet att det kommer göra ont. Huset som jag älskade och inte ville lämna. Sorgen som skiner igenom i barnens ögon men även bilder där de strålar av lycka: Kommer jag kunna ge dem den igen?

Mamma gjorde helt sonika så att hon brände allt som hade med pappa att göra när deras skilsmässa var klar. Igår kände jag samma önskan att slippa det förgågna och kunna börja om men det är ju omöjligt. Och inte kan jag utsätta barnen får det dilemmat att stora delar av deras barndom inte finns längre. Själv har jag skrapat ihop stoft av min egna barndom hemma hos mormor, farmor och pappa.

Nya album är inhandlade och ska snart fyllas med foton som visar på hur livet ser ut nu, blir spännade att se vad som kommer finnas på! Hoppas de blir roliga att bläddra i om tio år.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej!

Ja jag vet att ni inte är många som läser här men snälla ni hjälp mig! Jag har anmält mig till en tävling och behöver röster. Inte för att chansen att vinna är särskilt stor men men. Gå in på Bonprix.se och rösta på mitt foto. Skulle jag mot för modan vinna så blir det några dagar i Hamburg med styling och fotografering för deras klädeskatalog plus att man vinner kläder för femtusen! Hade varit underbart på många sätt och kläder har jag ju inga! En gigantisk boost för självförtroendet är det med. För ett år sedan hade jag inte ens övervägt att delta men what the f..... Livet ska levas!

Ge mig en resa kostar bara ett klick! ;)

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute.

Sitter här hemma med ännu en vård av barn dag. Tösen har varit uppe halva natten med sin hosta så fick bli till att ha en krya på sig dag, fast just nu verkar hon ganska så pigg. Pigg önskar jag att jag med kände mig, men min kropp har kollapsat och jag måste börja om med min laktosfria kost igen. Jag har under för lång tid slarvat och inte varit konsekvent eftersom effekterna av slarvet inte varit så farliga. Kombinationen av inre stress och för stort intag av laktosprudukter i helgen gjorde att lördags natten och hela söndagen spenderades med en enorm magkramp. Så det är bara till att börja om.

Börja om tycks vara meningen för mig och livet just nu. Jag börjar om. Nytt jobb, ny bostad och en ny familjebild. Allt på en och samma gång, som alltid. Är det konstigt att jag känner mig stressad och orolig? Just nu är jag inne i en mental svacka och känner mig ganska så svag och knäckt över att livet inte riktigt vill som jag vill, fast jag är ju på väg! Har alltid drömt om en stor härlig familj men inte trodde jag att det skulle gå till på detta sättet. Jag har många betänkligheter om hur vi ska få allt att fungera men framförallt en rädsla om att inte räcka till. Jag tycker om att vara behövd men vill ge alla lika delar och finns det då ork kvar till kärleken och mig själv?

Fullt medveten om att jag har Älskling vid min sida som också drar sitt lass av bördan så kommer allt att bli bra, jag måste bara lära mig att vi är två, att jag kan backa och be om hjälp. Just be om hjäp är inte min starka sida men jag jobbar på det fast ibland tar envisheten över.

Livet är förunderligt och går inte att styra, det gör som det vill.

Kram kram Kajsa Karin.