Hej.

Idag har det utövats samarbete i Ernstssonska familjen. Lilleman hade ett läkarbesök på sjukhuset men befann sig på minisemester i Åhus. Det löste sig så att han och farmor tog bussen in medans jag slöt upp från jobbet. Väl i foajén stod X:et och väntade. Lilleman blev helt till sig av att ha oss där tillsammans, det händer i stort sett aldrig nu förtiden. Vi fick information om hur hans operation ska gå till så nu väntar vi bara på beskedet om när; innan sommaren sa de i alla fall. Farmor och min lille kille tog bussen tillbaka till havet och jag fick fördriva några timmar till på jobbet. Sedan hämtade jag mina gullungar, vi handlade och kom hem. Pizzmackor var beställt som fredagsmys.

Vilket fredagsmys sedan då?! Vi satt tillsammans i soffan medans vi åt sedan försvann de fortare än kvickt. In till honom, han den där som tar mina barn ifrån mig: Darth Vader! Lillkillen fick ett Star Wars spel av mig i present och sedan dess är favoritsysselsättningen just detta. Pga sjukdomstillståndet som rått i hemmet har spelet fått gå mer än vanligt men ska väl bryta den där trenden sedan. Någon gång vette Gudarna hur eller när men det fixar sig nog.

Så det blir till att fredagsmysa med mig själv ;)

Ha det bäst där ute.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Vad ska jag skriva om? Ser att ni är några som kikar in då och då; vad vill  ni veta?

Har totalt stopp i livet på alla plan just nu så återkommer senare.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Hon sitter i soffan med sjukdomen rivandes i sig. Hon tittar på mig och säger: Detta kan inte vara rätt mamma jag är ju bara åtta inte ska jag dö redan?! Nej inte ska du dö, säger jag och tar upp henne i famnen och lyckas få henne att somna.

Inatt drabbades jag av samma dödsångest och samma sjukdom. Maginfluensa är nog Guds straff för att man ska inse hur liten man är och hur skört livet är? (obs viss ironi). Sessan är fortfarande rädd för att kräka så att få i henne mat är ytterst svårt, själv håller jag i mig till blåbärssoppan och knäckebröd. Hoppas vi piggar på oss snart för jag börjar bli riktigt trött på denna sjukdomskarusell. 

Jag vill hesmkt gärna vara pigg till helgen för då ska lockarna falla och Älslking och jag ska ha en ta hand om varandra helg. Vill inte gå miste om den ju! Vi ska även hem till en gammal kollega och se vad för saker hon tänker göra sig av med. Vi behöver massor till vårt hem känns det som.

Var rädda om Er och akta er för Guds straff ;)

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Nej, just nu är det sjukstuga här hemma. Lilleman har haft feber sedan i söndags och igår bröt kräksjukan ut och detta hakade även syster på, så nu har jag två helhängiga barn i soffan. MIn älskade lillasyster kom förbi med isglass och cocacola för det är det enda jag lyckas få i liven. Själv mår man ju lite lagom bra men hoppas jag kan hålla mig på benen. Kräksjuka känns som Guds straff: är det absolut värsta jag vet, så jag är tacksam så länge jag kan slippa. Men hur länge kan jag skonas?

I lägenheten börjar det synas att en flytt närmar sig men än så länge står lådorna tomma. Jag väntar fortfarande på att någon ska trycka på on knappen och jag fylls av energi till att ta tag i mina borden. Ja ja har ju blivit flyttat alla de andra gångerna så det blir nog bra denna gången med. Jag längtar inte efter flyttandet i sig men längtar halvt ihjäl mig till att ha sakerna på plats i nya hemmet och på börja inredningen av mitt och Älsklings gemensamma hem.

Hoppas ni håller friska där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Idag har det gått ett år. Ett år sedan den dagen då Älskling stod i min hall skruvandes på sig. Han var på väg hem och vi visste det skulle dröja länge tills vi kunde ses igen. Han tittar på mig och frågar det jag väntat på i en evighet kändes det som. En enkel fråga men ack så viktig. Är det vi nu? Ja! Var naturligtvis mitt svar och från och med där har vi varit ett. Visst har jag ifrågasatt och undrat hur vi skulle få ihop det men som jag brukar säga; finns det en vilja finns det en väg och nog är vi på väg alltid. Snart bor vi ju tom under samma tak!

Ibland har jag svårt att fatta att det bara gått ett år för det känns så självklart att han finns där, men ibland har jag lika svårt att förstå att det har gått ett år för tiden bara flyger fram. Ett fantastikt år har jag haft och jag hoppas framtiden blir lika bra.

Jag vet att du läser mitt hjärta och vill att du ska veta att du är bland det bästa som hänt mig! Älskar dig mer än du anar! <3

Hoppas Ni där ute också finner er lycka!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla. ;)

Under promenaden på väg till kursen i morse funderade jag på om det var så här det kändes. Lycka. Jag tror det, det är nämligen en känsla jag inte varit bortskämd med i mitt liv, men numera går jag med ett fånigt leende på läpparna dagligen och skulle jag vila musklerna vid något till fälle så räcker det med att tanken vandrar iväg till Älskling så är leendet på plats igen. Underbart!

Kram Kajsa Karin.

Drömmar

Minnen av drömmar dröjer sig kvar

från dagar då du och jag var ett vi

Jag saknar inte oss

en reel helhet kunde vi aldrig bli

men jag saknar drömmen jag drömde

och sörjer sättet jag vaknade på

Ett ord är så lätt förlupet

men finns alltid kvar i ett förflutet

Orden vi byter nu är aldrig många

och tankarna om varandra ganska så trånga

färjade av många hårda ord.

Tänk att gemensamma drömmar

så snabbt blir ett minne blott

fast jag fortsätter att drömma

och hoppas på det bästa i livets lott.