Hej på dej!

Jaha "Johanna" du kan ifrågasätta min historia men inte våga träda fram själv. Sådant är fegt  tycker jag.

Nog sagt om detta. Jag har semester. Inget ovanligt i dessa tider då de flesta är lediga nu. Det ovanliga är att jag har semester med mig själv. Hela tomma dagar där jag bara behöver tänka på mig själv. Duktigt ovant. Visst kommer Älskling hem på kvällskanten men det är ju bara mysigt att det är han och jag på kvällarna. Jag hade gjort upp en lista i mitt huvud vad jag skulle göra denna veckan men inte har jag fått så mycket gjort. Tiden har jag istället lagt på umgänge med vänner och vila. Skönt att bara få vila. Läsa tidningen i sängen och sedan somna om.

I måndags tog jag tåget till Lund för att möta min söta vännina T. I Hässleholm hoppade det på en man som jag märkte iaktog mig från och till på våran färd. När det var dags för avstigning ställde han sig bredvid mig och avsiktligt stötte till mig i ryggen. Jag reagerade naturligtvis och mötte hans blick. Denna främling gav mig då ett brett leende och sa: Du har de vackraste ögon jag sett! Sedan försvann han bort. Den komplimangen gav mig ett beståeende leende resten av dagen trots att jag inte gjorde några shoppingfynd!

Under tisdagen betade jag av några punkter på listan i väntan på att det skulle bli kväll och vi skulle gå bort på middag. Vi var hos den sötaste familjen i Vä och gosade med deras lille prins. När man ser dessa små varelser inser man hur fort de växer upp och blir stora. Som alltid vid babymöten skriker det i mig. Jag vill ju ha en till, jag skulle ju ha tre =(. Samtidigt vet jag att jag har fina barn redan och att var tid har sin tjusning men insikten att aldrig mer få uppleva detta under att bli förälder är jobbigt.

Igår gjorde jag shoppingtur här hemma men inte fann jag något då heller direkt, handlade till Älskling och två av barnen. Tycker kläder är så svårt, allt i min storlek är mörkt murrigt och tantigt känns det som. Jag har inte fyllt fyrtio ännu måste jag då bli tant för att hitta kläder? Hittar jag något fint så är det inte lämpligt att ha på jobbet. Usch fy och blää för klädbranchen måste finnas fler än jag med detta bekymmret?

Idag har jag knappt gått upp. Hade betsämt mig för en match med symaskinen men känner mig mest bara deppig och inte alls på humör. Dumt att bråka med elektriska saker då. Tror minsann att det blir en runda ner i sängen igen efter lunch så kanske jag kan vara pigg o glad tills Älskling kommer hem. Bara några dagar kvar sedan kommer mina älskade ungar hem och allt blir som det ska. Bara att konstatera att enasmhet är inte min grej och jag som trodde att jag var en ensamvarg. Vilket självbedrägeri! ;)

Hoppas Du får en bra dag!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

 "Johanna"

Till att börja med är din ton lite hård för att vara någon som skriver anonymt, för det andra undrar jag om du verkligen läste det jag skrev? Klart att det är min version som kommer fram här, det är ju min blogg, den andra sidan kan jag inte berätta om utan det får stå för honom. Det jag med säkerhet vet är att jag älskade honom från första stund till trots att jag hade vänner och familj emot mig. Jag skrev i det andra inlägget att jag hade många fina minnen och bra erfarenheter med mig från tiden med honom men även att det fanns mindre bra upplevelser som jag lärt mig av, även dem.

Jag vet inte riktigt vad det är du vill komma åt? Det faktum att han var utländsk? Spelar mindre roll för mig. Eller att han stundvis var våldsam? Har inget med hans utländska bakgrund att göra utan snarare det tankesätt och den psykiska press han befann sig i ibland. Min skuld? Den störtsa skulden var väl att jag tog strid för kärleken och inte gick. Jag kunde vara väldigt ifrågasättande och provocerande men det är inte skäl för att slå eller kränka. Båda var vi väldigt svartsjuka i läggningen och svartsjuka är destruktivt. Om jag var otrogen? Nej, aldrig även om tillfällen fanns, för så länge vi hade en relation fanns bara han och det var han som lämnade mig för en annan. Det tog tid innan jag tittade åt en man på det viset igen och ännu längre innan jag träffade den man som jag sedan skulle dela elva år med och som blev far till mina barn.

Så " Johanna" jag vet inte om det gav dig en klarare bild annars får du skriva igen, men med bättre frågor!

Vill du veta den andra sidan får du prata med han med de mörka ögonen själv eller be han kommentera här för jag vet att han läser.

Var rädda om varandra och vårda de fina minnena ömt. Vi har bara ett liv så låt det vara värdefullt!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

I en liten röd stuga med vita knutar mitt ute skogen utanför Örsås där pausade vi livet i en vecka. Vilka underbara dagar vi har haft. Stugan var gammal och charmig och omgivningarna bedårande vackra. Det är bara att erkänna att denna familj är skogstroll långt in i själen. Vi har plockat smultron och trätt på strån, badat i sjön intill och fiskat. Kvällarna har gått åt till att spela olika spel tillsammans och när barnen väl somnat har jag och Älskling bara njutit av lugnet och kossornas hostande utanför. Vi rivstartade semestern med en enorm tempoväxling och det var så skönt att bara vara utan en massa krav och måsten, barnens lek och skratt avslöjade att även de var nöjda med vår vistelse.

En av dagarna åkte vi in till Borås djurpark och tittade på alla djuren där. Vi hade vackert väder med uppehåll och lagom varmt, barnen kände igen sig lite grann fastän de var små sist vi var där. Den enda som visste hur allt såg ut var Linnea då hon varit där varenda sommar sedan hon var liten. Många vackra djur fanns där och barnen hade mycket spring i benen.

Vi behövde denna resan, känslan av att höra ihop och alla samtal på neutral mark som kunnat lösa många knutar.

Att min plats är bredvid Älskling har jag aldrig tvivlat på, men priset för att få vara där känns ibland för högt. Jag tror och hoppas att vi genom våra nattliga samtal nu har funnit ett sätt att mötas på och att se varandras behov och uppoffringar tydligare. Jag vill inte göra något ogjort men jag vill förändra gamla mönster och inte upprepa våra misstag från förr. Älskling jobbar igen nu, jag är själv med barnen och vi bara är här hemma med och det är en skön känsla. Tråkigt att vädret inte är finare men barnen bryr sig inte och jag slipper ju stranden så det funkar bra ändå!

Njut av livet!

Kram karm Kajsa Karin.