Hej alla!

Så nu har jag stängt dörren till det förflutna, allt som finns kvar är de fina minnen av mig och barnen som jag ändå har. Jag verkligen älskade lägenheten i Åhus men det var inte värt att alltid vara fattig bara för att bo fint. Med facit i hand så trivs vi alldeles förträffligt i stan allihopa och lägenheten här är också fin och bättre blir det när badrummet renoverats.

Det blev inte så dyrt som tur är. Besiktningsmannen tyckte att jag hade gjort ett bra jobb med att återställa alla ytskickt och hålen i taken efter lamporna så han strök alla kostnader förutom de för barnens rum. 9000 kr blev till 2000 kr och genast betydligt mer hanterbart.

Nu har jag bara ett hem att ta hand om, en plats att finna ro. Barnen säger ibland att Mamma nu får vi bo här. De har ju varit med om en del de stackars små liven. Så ja nu får vi bo här, ska mycket till för att vi ska flytta igen. Just nu känns det på snudd omöjligt men visst vet jag med mig att det finns omständigheter och personer i min närhet som gör att jag redan leker med tanken. Min dröm om det stora huset på landet med hönsgård och närhet till sjön och skogen finns ju kvar. Drömma måste jag ju få göra, men i grund och botten är jag en realist, så Lyckans Höjd: Familjen Ernstsson har kommit för att stanna!

Jag lyfter blicken, ser framåt, anar ljusglimtar i tillvaron och snart är vi inne i mars och vårens tecken börjar ge sig till känna. Våren sägs vara kärlekens grogrund och jag hoppas verkligen att det gäller för oss denna vår, då jag blir alldeles varm inombords vid tanken på Dig mitt hjärta.

Ha en bra dag alla!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Eller vad man nu ska skriva för det är inte SÅ många som läser. =)

Tack Karin för din kommenter, alltid roligt med respons. Jag ska kämpa på det kan du lita på! Vad kärleken beträffar så ska man ju bara omfamna den och njuta men det är inte så enkelt som det låter.

När jag loggade in här på min sida idag så slog det mig. Det är ett år sedan jag en tidig morgon startade detta som sedan har blivit ett behov för mig. Tack ni som följt mig under tiden. Sett i backspegeln har det varit ett galet år med mycket upp och ned gångar. Skrivandet har hjälpt mig att sortera mina intryck och mina pusselbitar. Vissa  bitar har jag faktiskt kunnat välja bort tack vare att jag fått distans till dem genom att skåda dem här. Nu börjar jag kunna se "The big picture" och vi har landat i allt det nya både jag, barnen och X:et.

Idag har jag ändå lite ångest. Ska ner till Åhus och lämna nycklarna till lägenheten.

Har ångest över hur dyrt det kommer bli. Jag har målat och fixat men det kommer nog bli en slant ändå i "skade kostnader". Konstigt att man inte får sätta upp saker i sitt eget hem?! Har ju bara satt upp lampor och tavlor,inga konstigheter kan man tycka. Sedan har jag ångest över själva lämnandet också. Det är ytterligare ett bevis på att livet inte blev som jag tänkt. Ytterliggare ett nederlag, ytterliggare ett misslyckande. Vet att jag inte borde känna så och att jag kämpat väl men ingen av de drömmar jag hade när jag satte barnen till världen har blivit sanna och det känns lite jobbigt att behöva omvärdera allt ännu en gång. Fast å andra sidan är jag ju van.

Nu måste jag rusa....Dax att lämna prover inför det stundande läkar besöket.

Ha en bra dag.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

1. Jag är så trött på snön nu. Jag vill se videkissar och vintergäck.

     Höra kvittrande fåglar och känna solens strålar killa mig på näsan.

     Jag riktigt längtar efter våren!

    Trodde väl aldrig att vintern skulle bli så här långdragen, har ju inte hänt på 

     åratal, fast det har varit kul för barnen såklart.

2. Helgen har tillbringats i Åhus i ett tappert försök att få ner skade kostnader och

    att bli färdig städad. Jag är så trött på denna lägenhet och Abks osmidiga 

    tillvägagångs sätt. På torsdag lämnar jag nycklarna och stänger den dörren för 

    gott. Ett definitivt adjö till den delen av mitt liv! Future here I come! =)

3. Måndag och ytterliggare en eftermiddag har spenderats på allergimottagningen.

    Jag är trött på att min tidiga eftermiddag måste läggas där. Fast jag har inget

    val och ett par veckor till sedan behöver vi inte gå dit lika ofta. Jag hoppas

    verkligen att tösen min blir bättre efter allt det här. Hon gör mig så stolt. Varje

    vecka sedan oktober har vi gått dit. Varje gång har hon fått tre sprutor i

    armarna och varje gång har hon gått därifrån med ett leende. Visst har hon  

    klagat, visst har hon sagt att det gör ont men varje gång har hon också sagt

    att hon vet att hon måste! Min kära lilla Panda Bus.

I allmänhet är jag trött just nu, önskar jag hade några fler timmar på mitt dygn och en bättre disiplin på mig själv till att göra alla de tråkiga måstena. Livet rullar på i hundra nittio och ibland vill man stanna tåget. Samtidigt går tiden ibland alldeles för långsamt, för jag vill ju dit. Dit, till framtiden där Vi möts igen. Nu är det bara två veckor dit och jag kan känna hur förväntan och längtan börjar byggas upp. Och väl där kommer helgen bara att försvinna.......Att man som människa aldrig kan vara nöjd? Jag läste det här igår och tyckte det var vackert:

Om tid var ett hav, ger jag dig en droppe.

Om tid var en droppe, ger jag dig ett hav.

Var rädd om Din tid!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Igår mötte jag en kollega på min andra arbetsplats som sa; du jag läser om ditt liv! Kul tycker jag ju så klart, är ju halva tanken med varför jag skriver i ett öppet forum. Men något hon sa sedan fick mig att fundera. Hur kan du lämna ut dig själv så mycket? Jag upplever inte att jag är så självutlämnanade och mycket av det som händer runt omkring mig och inuti mig väljer jag att skriva om på andra ställen. Samtidigt finns det ju ingen mening med att skriva den här typen av blogg utan att vara personlig för då förlorar den hela sitt syfte. Sedan sa hon med ett skratt vem är du nu kär i då?! Det var en trigger!

Jag har läst igenom nästan hela bloggen och funderat och inte för att jag på något sätt måste rättfärdiga mig eller stå till svars för mina handlingar, så vill jag ju inte att folk ska gå runt med en felaktig bild av mig som person. Känner att jag kanske ska lägga vissa kort på bordet bara för saks skull.

Jag hoppas att det tydligt går fram att den som har mitt hjärta i sin hand är Nallen. Det vi håller på att bygga upp känns som något fint och äkta. Det är skrämmande och läskigt att ge sig ut på den vägen ännu en gång. Samtidigt är det ju alldeles underbart!

I övrigt så ja visst har jag knutit många kontakter under mina timmar framför skärmen. Den som starkast påverkat mig är nog B. Vi träffades ett tag och inledde tom en relation men försent insåg jag att han bara ville leka. Ha kakan och äta den. Lögn efter lögn uppdagades och jag valde att bryta. Han hör av sig ibland mest som för att kolla om jag ändrat mig men så är ju inte fallet, samtidigt måste jag ju erkänna att känslorna han fick mig att känna påverkade mig starkt.

Under denna tid som singel är han den enda jag haft den typen av relation med fram till nu då. Älskade A är älskade A. Vi fann en koppling ,en gemenskap och en sorts vänskaplig kärlek. Vi har kontakt ofta fortfarande och kanske vi kommer följa varandra en bit på varandras väg genom livet, men mellan oss har det aldrig varit tal om en kärleksrelation i ordets rätta bemärkelse.

Andra som jag nämt här tex Någon är flyktiga kontakter som jag endast mött över nätet och som har varit lite tids fördriv och en föda för egot. Det som händer på nätet är speciellt och annorlunda, många människor tappar konceptet helt och man får vara på sin vakt. Som tur är lär man sig snabbt att även tolka signalerna där ute och kan på så sätt skydda sig. Men visst blåögd och godtrogen som jag är så har jag väl också gått på en och annan blunder men det bjuder jag på.

Ansvarsfull och ordentlig sedan barnsben så det har jag tagit igen med råge nu! =)

Nu är det dax att bege mig till jobbet!

Ha en bra dag där ute! Och Karin...lämna gärna ett avtryck någon gång....

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Var hemma idag för Panda Bus hade feber. Alvedonen tog naturligtvis slut så vi fick bege oss till apoteket och sedan inhandla lite mat. När vi väl utfört våra ärenden och gick tillbaka till bilen såg jag att bilen såg konstig ut. Vid andra blicken såg jag: någon jubelåsna hade snott registrerings skylten!! Bara att ta sig hem och sedan ringa runt. Två timmar senare är allt ordnat och jag får en ny skylt på posten inom några dagar. Ingen större skada skedd trots allt men fyy så onödigt och så irriterande!

Håll i plåtarna!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Ja inte har det väl undgått någon att det är Alla Hjärtans Dag idag?!

Jag håller med min bror att det är en handlarnas dag och har väl lite följt hans exempel med att inte köpa en massa. Fast barnen har ju pratat om det i skola och förskola och har under veckan som gått undrat hur vi ska fira. Så jag bestämde mig för att dagen fick bestämmas av dem, resultatet blev alldeles utmärkt. Vi gick på bio och såg på Prinsessan och Grodan. Riktigt mysigt och barnen skötte sig exemplariskt. Det börjar bli lättare och lättare att vara ensam med dem på sådana här saker. Efter bion köpte vi fika med oss hem som vi avnjöt i soffhörnan pratandes om filmen. Oj vad barnen börjar bli stora!

I övrigt så händer inte så mycket just nu. Älskade A ringde i natt för att fråga när jag kom till Stockholm och hämtade sakerna han köpt åt mig. Han kom hem från Egypten igår och han hade tydligen utökat samlingen med saker från Jordanien. Hade varit riktigt kul att åka upp men jag har varken tid eller pengar just nu. Tiden är nog den värsta bristen, och får jag tid "över" vill jag ju helst spendera den ihop med Nallen. Han och flickorna har åkt hem till Vimmerby för att hålla sportlov men den stackaren har gått och blivit sjuk. Trist men så går det när man sover med rumpan bar. =)

Här är också sjukstuga. Panda Bus har feber och Lillprins Bus han bara snorar. Så det blir till att vara hemma imorgon och kanske även på tisdag. Trist men vad gör man? Bara hålla tummarna för att jag själv kan stå emot bacillerna.

Nu ska jag ha mer mys, skumbad och skvallerblaska väntar.

Ha det bäst! Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Ytligt 1: Jag fick ett Pandora armband av mina syskon när jag fyllde år. I lördags när jag och Nallen gick på stan köpte jag två berlocker. En rund med många hjärtan för jag har ju många hjärtan i mitt liv och en berlock med tro, hopp och kärlek, för det är ju ledorden jag försöker följa. Idag kunde jag bara inte låta bli utan köpte en berlock med mitt stjärntecken på. Den sist nämda köpte jag i en konkurerande affär till den första och hjälp vad de hade att välja på och riktigt trevlig personal så dit lär jag nog göra fler besök. Vid en blick på mitt armband såg jag att jag redan satt temat: Hjärtan. Förvånad någon? Många fina berlocker med olika hjärtan på, känns som det kan vara en ide. Finns även berlocker med bokstäver, kanske barnens första bokstav? Ja ja jag får väl se vad som hamnar där, är ju tänkt att det ska ta tid innan armbandet är fullt och varje berlock ska ju ha sin historia. Men smyckes tokiga jag är ju glad för ett tag i alla fall.

Ytligt 2: Jag överväger allvarligt att sluta skriva här. Har inte så mycket att skriva om, eller rättare sagt jag har massor att skriva om, massor som bubblar och snurrar. Jag är glad, lycklig och orolig om vartannat. Känns som det jag och Nallen har tillsammans är på riktigt om ni förstår hur jag menar och det vill jag inte dela med mig av än, det är något bara för oss, just nu i alla fall. Men skriva lär jag ju nog göra för det har liksom blivit en vana även om ingen direkt läser. Så hädan efter blir det ytliga saker som berlocker! =)

Tro, hopp o kärlek!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Dessa ord möttes jag av på mitt kylskåp i morse och lycklig blev min själ då!

Jag har haft en superhärlig helg. Jobbat visserligen men turen var på min sida och jag har kunnat kompa ut lite så jag har kunnat få lite extra tid med min älskling.

Nu dröjer det länge innan vi kan ses igen :( men tid går fort så snart är jag tillbaka i hans famn. Min alldeles egna Nalle!

Små små bevis på förändring ser jag hos mig själv och i mitt hem men mina vänner säger att jag strålar. Jo, jag är kär och det skrämmer livet ur mig men jag vill inte ha det på något annat sätt. Ödet har satt mig här, så det är bara att "go with the flow" och se vart det för oss, men för mig känns det ända in i själen.

Livets pussel har en suddig bild och utökas ständigt men just nu lägger sig mitt pussel för egen hand bit för bit.

Ha det gott alla!

Kram Kram Kajsa Karin.