Hej alla!

Just nu bara går livet, men alldeles av sig själv och helt utan lust. Jag har tappat min lust för allt just nu. Inget känns kul alls eller rättare sagt jag håller mig från att känna något för jag vill inte känna. Det enda som präglar mina dagar just nu är ensamheten och känslan av misslyckande. Ensam är jag inte, det vet jag. Har många fina vänner och familj runt mig men jag saknar ändå det där. Misslyckandet kommer av att jag egentligen vill så mycket mer i mitt liv än vad jag hinner eller orkar just nu.

I dagarna har det gått ett år sedan exet flyttade ut. Ett år av kaos och mycket intensiva känslor. Mycket ilska, glädje och sorg. Jobbiga känslor men ändå känslor som får en känna sig levande. Just nu känner jag mig bara tom, vilsen och utan mål. Mina stora livsmål tappade jag vid separationen och jag har svårt att bygga nya. Boven ligger i att jag vill inte bygga ensam, jag vill inte leva ensam. Jag vill känna att jag är extra viktig för någon igen.

Jag känner en enorm saknad; inte efter X:et i sig, men efter det liv vi levde och de drömmar vi delade. Jag saknar mitt hus, jag saknar att sitta vid köksbordet tillsammans om kvällarna, att se den kärlek som fanns mellan pappa och barn. Den kärleken finns fortfarande kvar men jag får inte se på längre, inte längre vara delaktig.

Jag känner en sorg över att mina barn inte får ha sina föräldrar hos sig varje dag utan bara har tillgång till en av oss i taget. Ändå känner jag en glädje över skilsmässan för vi var inte bra för varandra och vi har löst det relativt smidigt med både barn och boende så länge det nu varar.

Jag finner väl lusten och mitt mål igen, hoppas bara att det går fort för det här är trist!!

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...