Hej på dej där ute i livet.

Här går allt i ett rysligt tempo just nu men ändå känns det som ingenting händer eller i alla fall bli ingenting som jag tänkt. Älskade lillkillen min blev ju sju, skruttan ska bli fem och i lördags skulle vi haft kalas men Panda Bus vaknade med ett migrän anfall som resulterade i kräkningar. Inte vågade vi chansa på att det bara var huvudvärkens fel så kalaset fick ställas in och alla möblerna ställdes tillbaka på sina platser. Dock bidde det inget av det och tösen var som vanligt resten av dagen. Söndagen började vi i simhallen i vanlig ordning och medans vi är där ringer bror min och säger att de tänkte komma på eftermiddagen. Jaha bara hem och möblera om igen då! Mina tre syskon med respektive dök upp på fika och bakandet var inte helt förgäves. Blev en mysig eftermiddag och jag är lite lugnare i själen nu när vi vet hur vi kan ändra om här hemma för att ge plats åt ett långbord. Inte så att vi kan ha några galafester men plats för familjen har vi och det är ju den jag bryr mig om.

Jag drömmer och fantiserar om ett hus på landet och igår fann jag en lösning =) Gamla förskolan i Linderöd är till salu! Hade väl varit något? Mannen min tycker jag är galen. "Räcker det inte med att jobba på en förskola ska du bo i en också?" Barnen däremot blev glada när de fick veta att uteleksakerna ingick! Tänk vad plats vi fått. När jag senare kollade ams såg jag att det även fanns en tjänst i Linderöd ledig. Tecken från ovan?;) Nää vi ska inte flytta men leka med tanken kan man ju så klart få lov till. ( Sedan vet ju ni som känner mig vad dett brukar innebära i förlängningen närdet gäller mig, men ssssch säg inget till Älskling!)

Livet är grått just nu men ändå bra. Jag är på väg någonvart men än har jag inte funnit riktning, fast jag är inte orolig för jag är påväg TILL något istället för IFRÅN något som det brukar vara. På något sätt har jag hittat hem och just nu är det enkom yrket som förbryllar mig. Byta helt eller är det bara saknaden efter Månsa? Känslan av att det är här jag ska vara saknas mig men jag kommer finna den en dag.

Nu ska jag kura ner mig under täcket med en febrig Skrutta. Lev livet varje dag!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej ;)

I torsdags var det sju år sedan jag fick min lillkille i min famn alldeles livlös och blå. Idag är han en sprallig sjuåring med glimten i ögat och full av liv. Vi firade honom med tacos, pannacotta och presenter. Kalas för släkten har vi nästa lördag, då ska vi även fira att Lillskruttan fyller fem nu i februari. Bowling och sagokalas för kompisarna väntar framöver och så har simträningen på söndagarna startat idag så nog har vi fullt upp. Jag tror ändå att det blir bra och oj vad mycket söndag vi fick när vi nu blev tvugna att gå upp på morgonen. Hade det inte varit för att vi väntar kaffegäster hade jag nog dragit filten i ögat en stund så här på eftermiddagen.

Igår var en bra om än något vemodig dag. 21 januari är mammas födelsedag och tankarna gick naturligtvis iväg till henne av och till hela dagen. Hon skulle fyllt 58 år, ingen ålder alls ju. I 18 år har hon varit död. Låter som en hel evighet men ibland känns det som i fjol. Min bror sa själv att nu fyller jag fyrtio och kommer att vara äldre än hon någonsin blev. Kommer vårt inre någonsin läka? Bror har det ändå värre än mig för det var han som hittade henne den där hemska majkvällen, jag såg inte henne förrän på bårhuset avtvättad om än med snaran om halsen. Bilden gör ont för det där var ett monster och inte min mamma. Jag har accepterat hennes val men jag kommer aldrig att förstå det och sorgen kommer jag bära med mig livet ut. Sorg förändras över tid med försvinner aldrig.

Så du där ute spendera tid med dina nära och kära för när allt kommer omkring vet du inte hur mycket tid du får!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej.

Japp, idag har jag stoppat både en och två bullar i ugnen. Vi har haft storbak inför stundande vuxenkalas och det blev närmre hundra kanelbullar bakade idag. Några tog vi med oss hem till P och fikade med henne. Hon däremot har en "bulle i ugnen" men oj vad vi alla väntar på att babyn ska komma ut fin och välbehållen. Visst är jag lite avundsjuk på den fina kulan hon bär och den förväntan en graviditet innebär. Lite sorgligt att jag aldrig mer ska uppleva det där men inte ska jag klaga jag har ju fyra huliganer under mitt tak numera.

Barn är härliga på många vis. Igår ville Panda Bus ha datorn och jag sa javisst men du måste vänta fem minuter bara.

"Men mamma när man är barn känns fem minuter som en evighet!"

Idag när vi åt lunch hade Älskling gjort en god kyckling/pasta sallad med bla  cannellinibönor i. Barnen börjar med detsamma prata om det faktum att man blir gasig av bönor. Jag försöker lägga locket på genom att förklara hur nyttigt det är med bönor och att de innehöll massvis av näringsämnen och proteiner.

" Ja men det är därför man pruttar av dem!!" Där är prutteiner i dem! Säger Lilleman då. Tja så kan man också se det.=) Kan man vänta sig något annat när han växer upp i en omgivning full av ordvändare? ALLA syskon i min familj håller på med detta och när vi träffas kan det näst intill bli tävling i vem som kan finna värsta/ sämsta twisten. Det här har inte blivit ett dugg bättre sedan Älskling blev en del av familjen för han är lika duktig han och ibland kan vi fördriva en massa tid på att bara vända runt varandras meningar och skruva innebörden. Oj,vad kul vi hade när vi hittade på julklappsrim! De flesta blev dock inte rumsrena och därmed oanvändbara, sedan om det beror på dålig fantasi eller tidpunkten på dygnet (midnatt) låter jag vara osagt.

Helgen har än så länge varit lugn och morgondagen ser ut att bli detsamma. Vi hoppas på vackert väder och en utflykt, sedan blir det att iordningställa inför veckan som kommer. Skönt att vardagen är tillbaka. Jag gillar att veta vad som gäller och barnen blir hanterbara på ett annat sätt när strukturen är fast, och jag vet att jag har kvällarna ihop med Älskling för de små kommer i säng tidigare. Kväll är det nu och Älskling har redan parkerat sig i soffan. Kanske han väntar på att jag ska göra honom sällskap? Livet är gott med honom vid min sida. <3

Kram på dej!

Kajsa Karin.

Hej på dej.

Så nu sitter jag här, sista dagen på ledigheten och med så många saker kvar att göra av allt det där jag tänkt jag skulle hinna. Fast jag har hunnit med det jag helst ville, vara med familjen och bara ta det lugnt. Barnen har lekt hela långa dagarna och det har varit så skönt att kunna låta dem stanna i leken med endast avbrott för mat. De leker fantastiskt fint ihop och det turas om att leka det de vill;  allt från legobygge till dockor och olika spel.

Här hemma har fejats lite och nya gardiner sytts på nya fina maskinen och skåp sorterats. Funderar allvarligt på att skriva en lista med mina andra "måsten" brukar bli lättare att få dem gjorda då. Vissa saker behöver jag hjälp av Älskling med och tror minsann en lista kan vara till extra hjälp då för han är en hejare på att säga sedan. =) Dock händer det saker i en ryslig fart när vi väl bara kommer till skott! Det strösta projektet vi/jag nu går och grunnar på är en platsbygd loftsäng till lilleman, han bor ju i ett väldigt litet rum och en loftsäng skulle ge honom lite mer golv utrymme till hans legobyggande. Blir nog bra när vi kommit på hur, de andra lösningarna vi hittat har ju fungerat utmärkt. Jag kan fortfarande titta på vår delning av storarummet och känna mig supernöjd. Vi har 100kvm som vi förvandlat från fyra rum och kök till sex rum och kök, är bra jobbat tycker jag särskilt med tanke på att det är en hyresrätt och allt är nedmonteringsbart vid en eventuell flytt.

Idag är en speciell dag på ett annat sätt också för idag är det två år sedan Älskling vandrade in i mitt kök och i mitt hjärta. Två år bara, känns som en evighet sedan coh samtidigt som igår. Jag kämpade emot länge för inte trodde jag då att vi skulle komma dit där vi står idag. Vi som hade avståndet och så mycket annat emot oss lever idag ett i allra högsta grad gemensamt liv. Hade någon sagt till mig då att Han var min framtida man hade jag bara skrattat för jag skulle då aldrig gifta om mig. Tänk så lite man vet om sitt eget liv! =)

En sista dag av ledighet som kommer ägnas åt att starta upp inför kommande termin. Avdelningen som jag startade upp ska troligtvis stängas igen och till hösten ska jag tillbaka till Månsagården. Det gamla, kända, är på väg tillbaka men ändå är allt förändrat. Livet är gott!

Kram kram på Dej!

Kajsa Karin.

Hej där ute.

Igår fick jag besök av en kär vän. Hon är en av dem som bor i mångmiljonvilla, har fin bil och fina kläder. De har stuga i skärgården och åker på semester minst två gånger om året. Hon lever det liv jag en gång drömde om. Jag var på väg men hann aldrig i mål. Hon är även en av dom som följt mig genom livet. Ibland på nära håll och ibland lite på håll men vi är alltid på något sätt sammanvävda med varandra. Båda har vi syskon som umgås med varandra så därför har vi  koll på hur den andra har det. Vi delar liknande bakgrund och många av barndomens minnen har vi upplevt tillsammans. Igår när vi satt där över teet och försökte ta igen det sista året som gått förbi kom vi fram till att vi funnits i varandras liv i 30! år. Detta innebär att förutom min storebror är hon den som kännt mig längst! Vilken insikt.

Tyvärr har vänskapen avstannat av olika orsaker men kanske vi kan återuppta den? Jag har nog saknat henne lite grann ändå....Om jag bara kunde bli kvitt mitt mindervärdeskomplex och känsla av misslyckande. ( LITE avundsjuka är oxå med, jag unnar henne att hon fått det bra så ingen missunsamhet, men jag skulle oxå velat ha det så men schhhh)).

Trettio år! Shit jag börjar bli gammal......Ingen fara jag är ganska glad över att jag överlevt så här långt. Finns så många ställen där jag gjort felval och livet kunde tagit en galen ände, men någon däruppe måste ha ett gott öga till mig ändå för på något sätt landar jag alltid på fötterna. Jag står absolut inte där jag trodde att jag skulle, och livet blev helt annorlunda än vad jag tänkt men jag försöker göra det bästa av det jag fått och ta tillvara på den tid jag har med mina kära. För det livet med klarhet har lärt mig är att om morgondagen vet man absolut ingenting och livet förändras på en sekund om det vill sig illa. Jag är fattig på pengar men rik på så många andra sätt!

Vad vill du helst vara rik på?

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på Er och en god fortsättning åt Er alla!

Ja, nu befinner vi oss på andra sidan den värsta helgen på hela året. Julen har varit lugn och skön och vi har bara umgåtts med familjen. Barnen fick paket de blev glada för och har lekt massor. Jag och Älskling har turats om att vara lediga och just nu är det min tur att vara hemma. Barnen är förkylda och hängiga så det är ett lugnt tempo. Min vana trogen har jag börjat dra ner julpyntet bara stjärnorna får vara kvar till Knut. Ska bli skönt att slippa alla tomtar och prål.  Lite omorganisering av blommor och lampor så känns hemmet nästan som nytt.

Nytt är också året och vad som hända skall vet jag inte. Jag har aningar men vet inget säkert än. Kanske omorganisation på jobbet. Undrar var jag hamnar då? Viktnedgång är ett måste och Älskling har lovat hjälpa mig. Bättre sömnvanor, mer motion. Förra året var förändringarnas år, detta året kommer att ägnas åt att underhålla och bevara inte åt att förändra. Kalendern är tom och jag trivs med att ha det så, jag som förr alltid ville ha allt förutbestämt. Vi har det bra, jag och min lilla familj och min enda önskan är att det får fortsätta så.

Vad önskar Du av det ny året?

Kram kram Kajsa Karin.