Det är inte du

Gång på gång

stannar jag

här

Vid din sida

Gång på gång

frågar jag

mig

Varför?

Är det för kärleken

som ibland lyser stark

eller är det för rädslan

att leva livet ensam?

Det är inte du

det är adrig du

som får mig att undra

Det är allt det där du för med dig......

                                                  
                    © Kajsa.

And so lifes go on.....

Kram kram Kajsa Karin.

Sol dis

Jag ser ljuset silas

genom dalande flingor

Känner doften

av förändringens tid.

© Kajsa.

Jag skriver, nästan varje dag men sällan sådant som som jag är redo att dela med andra. Jag befinner mig på ett mörkt ställe just nu och varje dag jag bara tar mig upp ur sängen och genomlever med en någorlunda hyfsad prestation är en bedrift. Jag är vilse i mig själv och allt mitt skit jag bär med mig, som jag letar efter sätt att hantera. Jag trodde att jag bearbetat min sorg klart, men nya saker i livet gör att den kommer upp till ytan igen och jag måste ta tag i det som jag tidigare kanske blundat för. Jag bär fortfarande på mycket sorg och ilska framör allt mot mina föräldrar och att inte kunna fråga hur de tänkte, gör processen svårare. Mamma kan inte svara, pappa vill inte. I mina mörkaste stunder tänker jag att pappa kommer märka resultatet när han blir gammal på riktigt men när han häromdagen berättade att han är allvarligt sjuk kan jag ju ändå inte låta bli att oroa mig för honom. Jag vill vara en annan typ av person än de var då och att ge igen med samma mynt förändrar inte historien. Tänk att jag vid fyrtio års ålder fortfarande så starkt präglas av känslorna som min föräldrar planterade i mig som barn? När ska jag växa upp? Och hur lyckas jag plantera bättre känslor i mina barn? Nää livet är sannerligen inte lätt men jag kämpar på och snart skiner solen på mig igen! =)

Kram kram Kajsa Karin.