Jag finner inte ord

för vilka känslor du väcker

Inga ord är starka nog

 Din blotta närvaro skänker mig styrka

din varma röst ger mig ro

Vetskapen om att du finns där vid min sida

göra alla hinder värda att bekämpa

Ditt sätt att möta mig som den jag är

att se mitt inre utan att fördöma

ger mig en oändlig tröst

Vi möts ofta i en tystnad

låter ögon tala sitt eget språk

kanske kroppen talar bättre?

För jag finner inte ord

Hej alla.

Varför är upplevelsen av tiden inte konstant? Fredagen segade sig fram och jag kom aldrig från jobbet kändes det som. Väl hemma efter uträttad handling så har helgen bara sprungit förbi. Älskling kom hem hit fredag kväll och vi bara mös i soffan framför tvn och jag lyckades hålla mig vaken längre än till nio! Lördagen spenderades i stilla mak med sovmorgon, shopping på stan, bio och middag på Steakhouse. Härligt med en vuxen helg ibland.

Idag har vi haft kalas för Lilleman. Mina syskon och pappa med sambo kom hit på lite fika. Lillkillen hade önskat sig en prickig prinstårta så det fick ju ordnas. Lite fix och trix så hade vi förvandlat en vanlig prinsesstårta till en prinstårta! =)

Fina paket fick han också, så nu har han både mängder av Star Wars lego och ett Ps spel med Star Wars legogubbar. En tröja med Yoda bidde det också. Han är allt lite bortskämd den där grabben! Fast det är han värd kan jag tycka.....

Disken fixad och lägenheten röjd, tystnaden börja lägga sig utanför. Söndagkväll; dax att förbereda veckan som komma skall. Hoppas tiden rör sig mer konstant framöver dvs jag vill att det ska gå fort till det blir vår nu!

Ha det gott därute.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla.

Det är ett fasligt tempo på jobbet just nu. Så mycket som måste göras och ännu mer som måste tas reda på. Tempot är ganska behagligt rent fysiskt men oj vad krävande rent psykiskt. På kvällen däckar jag i soffan helt färdig efter dagens alla intryck. Kan förstå hur de små liven känner sig efter en dag hos oss på förskolan. Min nya kollega kom i måndags. En manlig kollega tillhör inte vanligheterna i förskolans värld och nu har vi två på samma ställe! Vi tog emot de första familjerna igår och det ska nog bli bra även om vissa saker är helt olikt det som man är van vid. Fast det var ju en av anledningarna till att jag hoppade på detta; möjligheten att vidga mina vyer och bredda min erfarenhet.

På hemmafronten är det vardag igen fast jag har börjat rensa ut så smått och efter helgens kalasande ska packningenpåbörjas på riktigt. Snart går flytten!

Oj oj ja vad tiden den springer. Imorgon blir Lill Prins Bus sex år! Mammas lille kille.

Ibland kan jag drabbas över så dåligt samvete emot de små ögonstenarna men de verkar hantera allt bra och gillar verkligen tanken på att familjen ska bli större.

Det enda man med säkerhet kan säga är att livet är föränderligt!

Lev väl och njut av livet! <3

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Just nu är det detta dilemma som snurrar i mitt huvud. Vad är det för fel på mig egentligen? Varför kan jag liksom aldrig bara vara nöjd utan ständigt detta sökande efter förändring och självutveckling? Dagarna som gått har varit fulla utav kaos och frågor ingen vet svaret på. Jag håller på att skapa en avdelning med knappa medel och med andras goda vilja. Härligt att det finns så många vänliga själar därute som hjälper mig med materiel. Saknar massor av saker men mest saknar jag en kollega. Tusen beslut varje dag och jag får ta dem ensam. Ska väl inte klaga, jag får ju som jag vill ;) men i ärlighetens namn kanske allt är ogjort när min partner väl kommer för han/hon kanske inte alls delar mina tankar kring hur lokalerna ska användas eller mina pedagogiska tankar. Utmaning javisst men fixar jag den? Jag vill och jag ska!

Mitt nya motto här i livet!

Om du aldrig låter dig rubbas ska du inte heller förvänta dig att att någon ger dig en knuff!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute!

Jag och Älskling sitter här med tjugo mil mellan oss och tittar på bilar, vi behöver ju köpa en större modell på sikt och just nu kollar vi runt bland de olika modellerna vilka vi gillar. Tänk vilken nytta man kan ha av den där tekniken ibland. Hade det inte varit för internet hade vi sannolikt aldrig träffats och just idag är de faktiskt ett år sedan vi träffades på riktigt för första gången. Oj vad tiden går fort!

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro på att den biokvällen skulle leda till kärlek!

Livet är bra underbart ibland, men visar också på att det gör som det vill och inte går att styra. För ett år sedan stod jag där med nytt boende och ett fokus på mig och barnen när Älskling vandrar in och tar mitt hjärta. Se på mig nu, nytt år och står i begrepp att packa upp hemmet för att starta ett annat liv igen. Allt känns helt rätt och jag längtar verkligen efter att vi ska få vara under samma tak alla sex. Nää, livet blir sällan som man tänkt sig, ibland blir det t.om bättre!

Just idag känner jag mig dock lite orolig inför min nystart. Inte på det privata planet men yrkesmässigt. Känner mig lite som när man skulle börja skolan och inget visste.

Jag börjar nya jobbet imorgon och vet INGET! Bara att jag ska infinna mig klockan åtta resten är blankt. Vet inte vilka min kolleger blir, vilka arbetstider jag får eller ens hur många barn jag ska få i min grupp. Jag sökte denna tjänst för att utmana mig själv men just nu känns det som jag tagit mig vatten över huvudet!

Ja ja jag säger som mamma brukade säga. Har du satt dig i båten är det bara att ro!

Blir säkert hur bra som helst.

Ha det bäst där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Ja, så är det just nu. Det händer inget. Eller i alla fall inget särskilt. Vi är bara hemma och latar oss. Sover, leker, ser på film och sover lite till. Vi har ju jullov!

Jag har ringt runt och fixat med en massa inför flytten och börjat förbereda mig lite inför nya jobbet. Inget av det som verkar bli helt enkelt. Angående jobbet så finns det ingen som kan svara på mina frågor och angående flytten så kostar det en halv förmögenhet att anlita en flyttfirma och vem ska då bära mina möbler? Mina syskon vägrar ju ;). Ja, ja det ordnar sig säkert; det brukar det alltid göra jag ska bara offra några sömnlösa nätter först.

Nu är det fyra dagar kvar sedan börjar vardagen igen fast inget är som vanligt.

Livet är bra allt spännande ibland!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute! God fortsättning åt er alla! =)

Det har varit en underbar ledighet med mycket umgänge med främst familjen. Jag och Älskling har haft vår längsta sammanhängande ledighet ihop och mesta av tiden har vi också haft alla fyra barnen. Det har fungerat bra och bådar gott inför framtiden men jag skulle ljuga om det inte också väcker tankar och oro. Jag har under åren som gått sedan min skilsmässa vant mig vid att ha ensam bestämmande rätt och att jag har stunder där jag är ensam. Inte så att jag inte vill vara med de andra men jag har nog ett större behov av tystnad kring mig än vad jag tänkt på tidigare. Julen är en tuff tid som alltid för mig och i år var jag dessutom inte hemma.

Där ute vandrande i den snöklädda vinterskogen drabbade den mig som ett slag rätt i solar plexus. Ångesten grep tag i mig. Varför kommer alltid de värsta attackerna när jag är som lyckligast? Eller är det bara så att jag är så medveten om vad som så lätt kan gå förlorat? De där stunderna av total lycka är så få numera. Rädslan har blivit min ständiga följeslagare istället. Främst rädlsan att göra fel val igen men även att förlora ytterligare någon som jag håller kär.

Mina vänner säger till mig att jag ska vara rädd om Älskling och behandla honom väl. Jag har absolut inga andra avsikter och jag hoppas på att vi får ett bra och stabilt förhållande men själkvklart har vi också med oss mycket in i förhållandet som färgar våra beteenden.  Det har blivit en del pratande och diskussioner under dagarna som flutit och kanske jag väckt en och annan tanke hos honom också?

Det nya året väcker alltid funderingar. Vad fyller dina tankar?

Kram kram Kajsa Karin.