Hej där ute....

Skrivandet går sådär just nu, händer alldeles för mycket kring mig just nu. För mig privat är allt bara fint men jag har vänner som har det tufft och klart påverkar det även mig och mitt. Mitt i min stora lycka är de i sin djupaste sorg. Livets absurditet.

Min förlovningsring har gått i två bitar. Jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken eller? Kontaktade leverantören och nya är utvalda. Vi har valt en annan modell tyvärr för vi gillade verkligen dessa i svart och "silver". Men eftersom Älsklings ring börjat flagna i det svarta så såg vi ingen mening i att byta till nya i samma modell. De vi valt nu är i titan och med en vågig/räfflad yta. Var rätt så lätt att hitta förlovningsringar i titan men desto svårare med vigselring. Varför ska vigselringar vara i guld? Jag gillar inte guld plus att jag blir svart av det, inte ens vitguld är att tänka på, så titan passar mig utmärkt. Vet hur ringen ska se ut så det blir väl till att ta kontakt med guldsmeden och se om han kan hjälpa oss. Än finns ju tid för inte vet vi när vi ska gifta oss bara att vi ska.

Mäktig känsla det där; att vilja gifta sig, jag som ALDRIG skulle gå den vägen igen!

Fast Älskling kom i min väg och kullkastade alla mina föreställningar om hur livet skulle te sig och varför då inte hylla vår kärlek och visa vårt engagemang för varandra genom en fin cermoni?

Ta hand om varandra och kärleken! <3

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla vårglada.

Äntligen är vi i mål. NU bor vi på samma adress och har påbörjat det vardagliga livet ihop. Ska bli spännande att se hur allting utvecklas. Just nu går det som en dans på rosor men allt är fortfarande så nytt och både barn och vuxna bara njuter av samvaron. Smekmånaden går över och det är då vi ser om vi får pusslet att passa. Kärleken och gemenskapen är stark, men klarar vi livets prövningar? Han ger mig glädje och ro samtidigt som han utmanar mina tankeställningar bara genom att ifrågasätta dem. Att det skulle dröja så många år innan jag fick uppleva detta.

Det är inte bara vi vuxna som ska fogas samman utan även våra fyra barn som ska finna sina platser och vi som ska våga vara föräldrar åt alla fyra. Detta kommer att ta tid men det har vi möjlighet att ge. Kärleken till det egna barnet är så självklar den du får och ger åt någon annans barn är annorlunda. Inte sämre,inte mindre värd; bara annorlunda. När de söta Trollungarna presenterade sig på jobbet som Kajsas flickor trodde jag hjärtat skulle brista. Jag kände stolthet över att de accepterat mig och såg sig som självklara i familjen, men samtidigt en sorg för någonstans där ute i världen finns det kvinnor som är de "riktiga" mammorna. Är en förälder så lätt att ersätta?

Det svaret är så enkelt, tyvärr. Ja, en förälder går att ersätta särskilt när relationen barn/förälder redan är skadad. Själv har jag idag bara kontakt med min biologiska pappa men när jag tänker pappa är det min styvfar som träder fram. För det var han som lärde mig cykla, följde mig till skolan, lärde mig fiska, retade mig för första förälskelsen och som såg till att jag kom  hem de där sena lördagkvällarna. Nej att vara förälder att inte enbart det biologiska utan allt det där andra som kommer till. Jag hoppas jag kan vara detta för de här två Trollungarna och mer därtill. Att älskling redan tagit en stor plats i mina barns liv råder det ingen tvekan om och att se på deras relation är en fröjd för själen. När livet inte kunde bli som jag hoppats snurrade det runt och blev bättre! Jag är fylld av lycka.

Njut av livet!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute!

Vi klarar inte hålla oss friska i det här hemmet. Nu är det tösens tur att vara sjuk. Hon har en sådan bedrövlig hosta så jag nästan tror att lungorna ska lämna kroppen. Usch när de små liven mår så dåligt och man inget kan göra för att hjälpa dem. Ja ja mer lär det bli när resten av familjen kommit på plats och skolan, förskolan och jobbet dragit igång för dem. Mycket baciller som kommer hem som kroppen ska vänja sig vid.

Igår fyllde Älskling år och vi är åter jämngamla ;) Det sägs att ålder bara är en siffra men jag tror nog att det spelar roll ändå om ålderskillnaden blir för stor, man befinner sig liksom i olika faser i livet. En bekant till mig har träffat en partner som är tjugo år yngre, kul för dem men jag är ändå skeptisk. Hoppas ändå för deras skull att de får det att fungera.

Ikväll ska Älskling få sin födelsedags puss av mig och vi ska  ägna helgen åt att gå igenom hans hem och se vad som ska med på flyttlasset nästa vecka. Jag kan knappt tro att vi faktiskt är där nu, snart ( sex dagar!) har vi ett gemensamt boende och delar vardagen fullt ut. Det är nästan så jag är rädd för att någon/något ska komma och pricka hål på min bubbla. Kan livet vara så bra och enkelt?

Nu ska jag spela Nicke Nyfiken med barnen och njuta av de extra timmarna av gemenskap med dem jag fick idag.

Glöm inte njuta av livet idag, imorgon är en annan dag!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej där ute.

Igår rensade jag ut mitt förflutna. Av ett överfullt förråd blev det endast ett tio tal bananlådor kvar, var av fyra är med julpynt, en med påskpynt och två med viktiga papper som jag inte vågar göra av med än och ytterliggare två med kurslitteratur som jag faktiskt tittar i ibland.  Älskling hjälpte mig att sortera och jag känner mig lättare till mods idag. Inte så att jag slängt allt men sådant som sparats på bara av dåligt samvete och skuld fick åka, kvar blev de goda minnena.

Goda minnen skapar vi här i vårat hem. Barnen stojar och stimmar runt frukost bordet och verkligheten slår mig. Livet kommer verkligen bli annorlunda. Jag ser fram mot allt det nya men inser att jag är den av oss alla sex som behöver längst inkörsperiod. Det kommer också bli underbart att ha någon att dela vardagen med för det är det jag saknat allra mest. Det är de små sakerna i livet som gör allt värt det. En morgonkyss, doften av kaffe, barnens glada skratt, vetskapen om att Älskling finns där när man kommer hem från en dryg dag på jobbet mm.

Det förflutna är åter ompackat och kvar finns bara tillförsikt.

Ha det gott där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Fullt upp på alla plan i livet just nu. Är något piggare men är inte rikrigt hundra än. Ja ja jag vet att jag aldrig kommer bli riktigt som jag ska men var inte så jag menade ;) Tack Agneta för dina lyckönskningar de värmer och kan jag och Älskling bara finna något av det du delar med din man är jag lycklig.

Lycklig ja; vad är det och när är man det?  Lycka är en sinnestämning jag märker av allt oftare nu förtiden och det är en skön känsla. Ändå sitter jag här och drömmer mig bort. Ja nu när drömmarna om en vardag med Trollfamiljen är på god väg att bli sann måste man skaffa nya eller hur? Jag surfar på semester boende i Visby. Jag saknar min Kattis och Gotland. Hon ska gifta sig i sommar och det hade varit så mysigt att åka dit och uppvakta även om vi inte är bjudna till själva festen. Visby är för mig en av de vackraste ställena jag varit på och jag skulle så gärna vilja dela detta med min älskling. Kanske en dag kan jag få igenom även den drömmen?

Fortsätt drömma där ute!!

Kram Kram Kajsa Karin.