Hej alla!

Jag loggar in på sidan och vanan trogen läser jag inlägget jag gjorde för ett år sedan. Det finns många likheter: barnen är hos sin pappa, räkningarna hopar sig, tankarna på flytt gör sig ständigt påminda och kärleken är långt borta. Den stora skillnaden är att nu finns kärleken i fysisk form men detta gör att min längtan blivit än mer konkret.

De här dagarna av nedstämdhet förbannar jag avståndet för jag hade velat krypa upp i hans famn och bara få finnas. Han har förmågan att alltid få mig på gott humör hur illa därann jag varit tidigare....Tur att vi har telefonerna som kan stilla den värsta längtan och det är mysigt att somna med hans röst ringande i öronen.

Vid inloggningen blev jag även uppringd av A som ville prata lite. Var några dagar sedan vi pratades vid då han varit på semester i Barcelona. Han ville mest berätta att var kär! Denna gången verkar han vara kär på riktigt för det lös om honom när han pratade om henne.....hoppas det blir något nu då. Spännade det där med relationer, man vet aldrig riktigt var man finner dem eller vad det blir av dem.

Jag och A har kännt varandra i ett och ett halvt år nu och aldrig trodde jag att vi skulle skapa den relation vi har nu. Samtidigt trodde jag väl inte att jag skulle bli så kär i min Älskling som jag nu blev. Tur i oturen att man inget vet om hur livet ska bli. "He works in mysterious ways."

Ha det gott alla....

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Vi har haft det bra och dagarna bara rullar på. Helgen har bestått av mys med barnena mina och Älskling. Från början skulle vi inte ses denna helgen alls, sedan bokade vi lördagen men i fredagskväll vid halv tio kom han hit. Härligt!

Jakob var på kalas på lördagen så jag, Nanna och Älskling gjorde stan. Tösen har ju börjat första klass och ville ha ett pennskrin till skolan. På kvällen var vi på middag hos vänner i Tollarp. Allt för länge sedan vi sågs. Lite kul att pappan i familjen ska viga min älskade lillasyster och hennes Anders.

Min kollega M sprang på oss på stan i lördags och idag bekräftade hon det jag redan visste. Hon sa; Man får inte säga så men du, du har bytt upp dig! Inte för att omgivningens åsikter ska ha någon betydelse men klart man bli glad av de orden. Själv är jag ju väldigt partisk och tycker han är bland det bästa som hänt mig.

I dagarna är det faktikst ett år sedan ett första försök till kontakt togs och se vart det har fört oss. Framtiden ser ut att bli spännande. Skulle vilja tjuvkika och se vart man står om ett år från nu. Fast livet är ju resan...eller är det inte så det heter?

Res väl där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Jag har slarvat en längre period och inte gjort något direkt åt mitt yttre. Nu ska det bli  ändring på detta. Jag fick hem orbytrecken för ett tag sedan och har använt den sporadiskt men efter att i måndags sett andra som varit duktiga och tagit hand om sig bättre så fick jag nog. NU måste jag göra något åt mig själv, jag vill se bättre ut och bli hälsosammare. Så sagt och gjort; i måndags blev det fyrtio minuter och 8 km. Ganska nöjd var jag men det är kul att sporra sig själv så jag höjde ribban lite, så igår tog jag milen på 43 min och idag fixade jag det på 40 blankt.Tycker jag är helt ok med tanke på att jag är totalt otränad. Jag får höja motståndet lite och sänka tiden efterhand. Jag hoppas detta och att jag ska skärpa mig med kosten kan göra att jag tappar i vikt och kanske kan få tillbaka lite figur. Hade varit kul om jag fått till en liten förändring till systers bröllop. Är några veckor fram till oktober så jag ska definitvt försöka i alla fall. Så här ska trampas på! =)

Ha det gott där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla.

Jag har inget direkt att skriva om. Helgen har varit ok med mys, god mat och besök hos min syster i Simrishamn. Som alltid gör det lite ont i hjärteroten att komma "hem", och för att göra saken värre var jag ju tvungen att åka förbi huset i Gislöv. Åh vad jag älskade det huset! I drömmarnas värld köper jag tillbaka det och bosätter mig där. Dock inser jag att det är en dröm som aldrig kommer att bli sann.

Överhuvudtaget passar jag mig för att drömma, är nog tyvärr en alldeles för realistisk person eller så har bara alla sår satt för stora märken. Jag är rädd för förändringar paradoxalt nog blir jag rastlös utan dem. I hela mitt liv har jag levt i en berg och dalbana och börjar undra om jag kan leva utan den. Jag söker trygghet och stabilitet men kan ändå inte riktigt hantera förutsägbarheten. Gillar att bli överraskad och att se saker och sidor hos människor jag inte hade förväntat mig. Men det tar på energin att alltid vara på spänn och att förvänta sig worst case scenario. Mina vänner säger att jag ska sluta måla f-n på väggen men kan man lära sig av med något man gjort i hela sitt liv?

Jag har det bra och borde definitvt inte klaga men känns som bubblan håller på att spricka. Eller är det jag? Eller rädslan? Frågorna är många och svaren få. Jag låter tankarna vandra fritt och hoppas på att mage, hjärta och hjärna ska samarbeta så att jag fattar bra beslut så att livet fortsätter vara gott.

Hoppas Ni har det som ni önskar.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Så var det dax för höstens första Vab. Typiskt för jag satt i personalrummet och tyckte det var så skönt att barnen blivit större och inte var lika mycket sjuka längre. Så igår när jag hämtade Lillprinsbus såg jag direkt att han inte var riktigt piggelin. Väl hemma somnade han på soffan och när han vaknade igen hade han över 38 graders feber. Bara till att vara hemma idag. Min tröst är att det är lugnt på jobbet och att inskolningarna gått superbra så det ställer inte till det direkt att jag inte där.

Fredagen den trettonde. Olycksdag eller? Jag har ingen aning och jag som i vanliga fall är ganska skrockfull har ingen känsla för det här. Personligen har det aldrig hänt mig något hemskt just den här dagen. Jag tror detta kan bli en bra dag, om inget annat så ser jag fram emot att få somna med Älskling vid min sida. Vi har helgen tillsammans; barnfritt. Hur ska vi överleva? :)

Ha en lyckosam olycksdag!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Idag infann sig vardagen på allvar i det Ernstssonska hemmet. Förskola och fritids för barnen och full dag på jobbet. Fast vi fuskade med att äta kvällsmaten på Max. Inte så nyttigt jag vet men mysigt hade vi. Skönt att mysa lite extra med barnen nu när de varit borta så länge och i helgen ska de åter till sin pappa så det gäller att passa på när tillfälle ges. Har massor att fixa med i veckan så att helgen blir från måsten och jag kan njuta av tiden med Älskling nu när vi är tillbaka i ses sällan stadiet. Hösten är på intågande på mer än ett sätt....

Ha det gott i regnet!

Kram kram Kajsa Karin.

Som gubben ur lådan hoppar du fram ur mitt förlutna

och förväntar dig att inget hänt sedan då.

Du försöker dra i mina snören

i tron att jag fortfarande är din marionett

men  snörena är sedan länge klippta

Du gjorde det själv utan att veta

jo, jag föll och jag slog mig hårt

men jag reste mig och gick min väg

idag styr jag stegen själv

Aldrig mer jag låter mig ledas

in på vägar jag inte vill gå

Nu går jag med huvudet högt

och binder nya snören

snören till lyckan

På radion spelas Satellite med tyska Lena. Jag känner hur leendet sprider sig över mitt ansikte och hur mitt inre liksom blir varmt. Tankarna går som alltid till dig, den låten kommer för evigt vara förknippad med dig och vår helg på Tysklandsbåten. Disken går fort att ta hand om när tankarna får vandra fritt men det är lite utav ett självplågeri för saknaden är enorm. Jag saknar dig varje dag men idag är det lite mer än vanligt. Vet inte om det beror på att vi varit tillsammans så mycket över semestern eller för att ensamheten är total nu när inte barnen heller är här.

Det jag vet med säkerhet är att den gången jag får ha er alla nära mig varje dag kommer jag att prisa högre makter för det är min bild av lycka. Vi har en bit att vandra och många knutar att lösa men jag vet att jag vill inte leva mitt liv utan dig. Du skänker mig glädje och ro samtidigt. Saknar dig mer än du kan ana!