Hej på dej!

Min blogg heter ju När två blir en, och syftade mest till att vi var två familjer som bildade en.

Dock har jag funnit en koppling till mig själv och min egna utveckling också. Kajsa och Karin håller på att bli ett även om jag fortfarande lystrar till båda namnen. Uppdelningen är ganska så tydlig Karin är den jag var och Kajsa den jag blev. Jag är döpt Karin och det är det namn som används mest frekvent inom familjen. Enbart mormor och mamma kallade mig Kajsa och detta efter Kajsa Kavat.

Under många år såg det ut så här, sedan dog mamma och kontakten med mormor blev än mer sporadisk och Kajsa föll i glömska och på något sätt även de delar av jaget som jag förknippade med namnet. Så i början av 2002 bytte jag arbetsplats och där fanns två till som hette Karin och då tog jag upp Kajsa igen. Jag blev Kajsa för föräldrar, barn och kolleger. Och där någonstans började jag finna min väg tillbaka till mig själv. Det tog ytterliggare några år innan jag bröt det destruktiva förhållandet jag befann mig i, tog ett tag innan jag vågade lita på min egen styrka.

Jag vet inte om det finns ett samband mellan namnet och mitt livs mönster men Kajsa känns mer som den jag blivit. Det blir extra tydligt när jag umgås med mina syskon; de ser mig fortfarande som den jag var och har svårt att se att jag "förändrats". Det är även de som envisas kalla mig Karin.

Jag ser det inte som att jag har förändrats utan snarare som att jag hittat tillbaka till den jag var innan livet krashade mig. Där i tonåren där jag klädde mig som jag ville och umgicks med dem jag ville utan att bry mig så mycket om alla andras tankar. Status prylar var aldrig min grej, jag brann mer för relationer och möten med människor. Jag träffade exet 1997 och fastnade i träsket med att man ska ha fint hus, bil och fina vänner för att vara lycklig. ÅH vilken hets och lycklig kan jag inte påstå att jag var, för jag var inte sann mot mina värderingar. Jag brukade våld mot mig själv i hopp om att passa in. Nu lever jag utanför normen och passar inte direkt in någonstans men följer mitt inre och står upp för mina värderingar och faktiskt så är jag lycklig! Kajsa eller Karin kan kanske kvitta jag är ju jag! ;)

Vi lever utanför normen så tillvida att vi bor sex personer i en lägenhet. Visserligen ganska stor men ändå bara med fyra rum och kök i den ursprungliga planlösningen. Ofta får vi frågan om vi inte ska köpa hus och nej det ska vi inte. Inte som det ser ut idag iaf. Svårt att få huslån och vi vill ha hus i ett specifikt område i såfall, för att slippa byta barnens skolor igen. Under tiden vi väntar på Trissvinsten får vi trixa och fixa med det vi har. Klädkammaren på ovanvåningen har fått en platsbygd loftsäng och på så sätt blivit ett bra rum. I vardagsrummet har vi delat av med en vägg och på så sätt skapat ytterligare ett rum dock utan dörr. Fördelningen av ytan har fungerat bra även om vi vetat att en omflyttning på individerna i respektive rum skulle behövas längre fram. Längre fram kom tidgigare än tänkt. Min Älskade Lillprins Bus har börjat nattvandra och då är det inte lämpligt att ha honom i loftsäng på ovanvåningen. Livrädd för att han ska slåihjäl sig samt att han stör syskonen så nu måste vi tänka om. En rokad ska göras och vi får flytta ut i vardags rummet. Varför ska vi ha största rummet, vi som spenderar minst tid där?

Min inredningshjärna har haft ett intensivt dygn och nu kliar det i fingrarna för att få sätta igång, men det finns inte riktigt tid och råd just nu men snart så ! ;) Överväger allvarligt att skicka in bilder till Ikea på vårt compactliving boende för vi har mestadels andvänt av oss dera möbler för att fixa vår små lösningar på vardagens bekymmer. Undra om man kan bli sponsrad? =)

Strålande sol ute men då barnen är hemma med hösnuva och feber blir det till att fortsätta stanna inne och surfa inredningstips. Hoppas Du kan njuta av solen och livet som Du vill!

Kram kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...