Hej!

Sagan om en säng är berättelsen om vårt liv. Symbolik för de förändringar som skett i mitt och barnens liv de senaste åren. Sängen det handlar om är den billiga Ikea säng jag köpte efter skilsmässan eftersom barnen inte ville sova i egna rum utan behövde sova tillsammans, själv sov jag på en madrass bredvid under en längre period allt för att vi skulle finna ro i förändringen. Så sakteliga fann vi vår form och sängen blev en koja, vi flyttade till stan där blev den sängplats och myshörna. Vi fann skogstrollen och flyttade hit och här byggdes sängen om till en vanlig säng och sedan blev det en loftsäng och nu i dagarna blev den till en mellanhög säng till äldsta tösen. Nu kan inte sängen byggas om mer och jag hoppas att detta innebär att behovet av förändring har avstannat både för oss och sängen! =)

Vi jobbar på med vårt compact living och finner stänigt nya mer praktiska lösningar på saker och ting och min känsla av behovet av att flytta har förtillfälet stillats. Vi hade kalas för töserna och då fick fram tjugo sittplatser så nog ska vi klara sig. Kanske tur i oturen att vi inte har större släkt än så! ;) Nu väntar jobbet och där blåser förändringarnas vindar så det är tur att jag börjar få det lugnt på hemma plan.

Ha en bra dag där ute i livet!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Här började dagen tidigt; redan vid fem hörde jag att tösen min var uppe och tassade. Hon var nog full av förväntan, det är inte varje dag man fyller tio! Hon fick frukost på sängen och en liten present. När hon kom ner var köksbordet fullt av paket från oss och hon verkade nöjd med dess innehåll. Nu är hon väldigt lätt att göra nöjd för hon önskar sig i princip aldrig något speciellt och hon är glad för så många saker. Hon fick ett superfint armband med fjärilar på, ett mikroskop och lite pysselsaker. Det som hon verkar mest nöjd med är dock min gamla silverring i form av en orm.......

Tänk att tio år går så fort och att det händer så många saker under den tiden. Livet ter sig helt annorlunda idag mot då. Inte sämre bara annorlunda mot det jag trott. Tösen min är så fin och jag är så stolt över henne! Idag är hennes dag och då serveras det lax till lunch och mellanmålet serveras på Cafe Annorlunda och dagen avslutas på Haväng. Hon kan det där med planering minsann! =)

Hoppas Du får en fortsatt fin helg!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Jag kan bara kallt konstatera att jag är ingen ensamvarg precis. Mina älskade busbarn har åkt på semester med farmor och farfar och Älskling har åkt hem till skogarna med sina troll. Kvar i stan blev JAG. Och oj vad jag hade planerat vad jag skulle göra och hinna med nästan tre dygn av ensamhet. Nu har tiden nästan passerat och inte har jag gjort ett dyft och inte har jag varit speciellt ensam heller då min lunch med B slutade med en krogrunda på stan! Kul och många skratt gav gårdagen och det var nog precis det min själ behövde. Vanan trogen körde jag och inmundigade endast kaffe och cola men den sena timmen bidrog till dagens huvudvärk. Så allt det där jag tänkte jag skulle får vänta till en annan dag, jag försöker njuta av lugnet och ensamheten.

Ska jag vara helt ärlig så går det sådär bra. Saknar barnen och längtar redan efter torsdagen då de kommer hem, men mest saknar jag nog ändå Älskling. Hur i hela friden överlevde jag när vi var särbos? Då fanns det ju tillfällen vi inte sågs på veckor! Saknar att inte ha någon att samtala med och saknar hans arm om mig när jag ska somna. Dock är det kanske bra att få sakna lite? Kanske han hunnit sakna mig också lite grand. Typiskt nog jobbar jag länge imorgon när han kommer hem vid middag men vi får somna i samma säng ialla fall.

Nej inte är jag en ensamvarg  men vargar lever i flock och just nu saknar jag flocken en hel del.

Kram Kram Kajsa Karin.

Vissa minnen består....

Minnenas doft

Som från ingenstans

kom den till mig

Minnenas doft

det var doften av dig.

Plötslig mindes jag

Dig som jag höll kär

Kändes nästan

som du var här.

Doften av salta bad

Minnen av solvarm hud

Långa givande samtal

där vi inte sa ett ljud.

Dock hade vi inget

sammanbindande stoft

och nu ler jag endast

vid minnenas doft.

© Kajsa.

Hej på dej!

Nu är väl de flesta föräldrar stolta över sina barn och tycker att det mesta barnen gör är fantastiskt.

Igår var jag lite extra stolt över min tös. Vi var på utvecklingssamtal och som vanligt var där inga bekymmer alls kring hennes skolgång, hon hade uppnått alla målen med bravur och skrivit full pott alla de nationella proven! Duktiga tös! Något rätt måste jag ju ha gjort men inte kan jag ta åt mig all äran utan måste erkänna att jag har en otroligt driven tjej som älskar att läsa och lära. Hon allt som oftast näsan i en bok. Det svåra är att se till att hon inte knäcker sig själv i sin ambition i att alltid vara bäst.

Jag hoppas ändå att hennes ambition smittar av sig till lillebror så att även han presterar bra när han kommer upp i klasserna. Jag vill ju att de ska ha möjligheter att påverka sina vuxna liv och en av de bästa sätten är utbildning.

Stolt mamma som älskar mina barn<3

Kram kram Kajsa Karin

Du är inte min mamma

är orden du sänder mig

och ja, jag vet att du saknar Henne

men det är inte jag

som gör henne frånvarande

det är ett beslut hon själv har tagit

Jag är inte din mamma

ändå är jag här varje dag

handlar dina kläder

sköter om hemmet

lyssnar på dina berättelser

tröstar när jag kan

Nej jag är inte din mamma

har aldrig haft ambitionen att bli det heller

men jag är en vuxen som finns här för dig

som sätter gränser och sporrar till utveckling

Nej jag är inte din mamma

men jag är som en mamma

Bilden av den mamma du bär på

är tyvärr en illusion.

© Kajsa.

Hej på dej!

Tja jag får väl räkna min lilla lillasyster som stor nu när hon nu gått och blivit mamma! I fredags tittade lilla gossebarnet ut med hjälp av snitt efter många timmars kämpande. Mor och barn mår bra och nu är lilla familjen hemma hos sig. Åh vad jag längtar efter att får träffa dem, men vi får snällt vänta på en inbjudan. Handlat har jag gjort i flera omgångar redan men en välkommen till världen gåva ska barnena mina få köpa åt sin lilla kusin Max.

Visst har jag blivit både moster och faster innan men det är inte riktigt samma sak. Jag och storebror ligger nära varandra i ålder och har därav någorlunda jämngamla barn och därav har vi ju haft fullt upp med våra egna när de var små. Min andra "syster" känner jag ju knappt så de barnen har jag inte deltagit i på något sätt alls, vi ses ibland hemma hos pappa. det skiljer elva år på mig och lillasyster och med tanke på att hon var nio när mamma dog har bandet mellan oss två nog stärkts ytterliggare. Jag vill i alla fall se mig som viktig för henne och jag hoppas få lära känna och vara delaktig i hennes barn på samma sätt som hon gosade och engagerade sig i mina när de var små.

Jag har en vän som i dagarna ska får sin nummer tre och åh vad det spär på min bebislängtan. Jag kommer aldrig mer att få uppleva den känslan av att bli förälder, längtan och lyckan. Än är jag inte för gammal men visst är det i senaste laget att börja om nu, samtidigt som vi i familjen redan har fyra barn. Fast jag har å andra sidan alltid sagt att jag ska ha tre ;).

Småbarns åren är fantastiska och det är då du lägger grunden för hur relationen ser ut längre fram och med facit i hand är jag glad över att jag var hemma med mina så mycket när de var små, för jag tror definitivt att det har bidragit till att de klarat alla omställningar så bra och relativt enkelt som de har gjort. Och jag tycker att vi har en bra relation till varandra nu med  med mycket mys, skoj och skratt men inte utan att de vet att det är vi vuxna som sätter reglerna.

Tja syster min hon ammar och oroar sig för kolik, jag har börjat få kolla in underkläder för förpubertala och prata om förhållningsregler på disco. Var ålder har sin tjusning! ;)

Själv är jag snart fyrtio och då blir man tant upplyste sonen mig så snällt om, men visst är det så att fyrtio är det nya tjugo? Och med tanke på hur ordentlig jag var som tjugoåring har jag massor att ta igen nu! =)

Ha en bra dag och njut av livet NU!!

Kram Kram Kajsa Karin.

Jag sätter en ros

fäller en tår

Minnena har stannat

men tiden den går

Jag växte upp

liten blev stor

Två fina barn

kallar Mig mor

De frågar ibland

var Du håller hus

Vi går till din grav

tänder ett ljus

Hur ska jag

för små förklara

När ingen finns

att frågor besvara?

Du valde själv

Din tid var slut

Jag kallar dig feg

ett själviskt beslut.

Din sorg fick en ände

din själ gick till ro

fast budskapet du sände

i ditt hjärta ingen kärlek bo

Vilken älskande mor

kan välja den smärta

att låta barn växa upp

utan sin moders hjärta?

© Kajsa

Vila i frid älskade mamma <3 1954-1994. Älskad - Saknad.

Kram Kram Kajsa Karin.