Jag sätter en ros

fäller en tår

Minnena har stannat

men tiden den går

Jag växte upp

liten blev stor

Två fina barn

kallar Mig mor

De frågar ibland

var Du håller hus

Vi går till din grav

tänder ett ljus

Hur ska jag

för små förklara

När ingen finns

att frågor besvara?

Du valde själv

Din tid var slut

Jag kallar dig feg

ett själviskt beslut.

Din sorg fick en ände

din själ gick till ro

fast budskapet du sände

i ditt hjärta ingen kärlek bo

Vilken älskande mor

kan välja den smärta

att låta barn växa upp

utan sin moders hjärta?

© Kajsa

Vila i frid älskade mamma <3 1954-1994. Älskad - Saknad.

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...