Hej på dej!

God fortsättning på julen önskar jag er alla! ( hmm ni som läser här dvs :)).

Här har vi haft en underbar och lugn jul. Dagarna för jul var desto mer arbetsamma då vi möblerade om...

För vilken gång i ordningen har jag ingen aning om men bra blev det! Vi har rivit väggen i vardagsrummet och fått tillbaka en umgänges yta och framör allt ett bord som vi kan använda till allt möjligt inklusive spontanbesök!

Bonus flickorna har fått det största rummet på ovanvåningen att dela på, till hjälp använde vi oss av min gamla skänk och lite skivor av olika sort som vi sedan tapetserat på respektive barns sida. Lillan blev överlycklig över sin rosa tapet med fjärilar på! =) Inga stora rum till någon av töserna men de verkar nöjda ändå, och lillkillen har plats till sina byggen igen..

Att höra barnens lek på ovanvåningen gör gott i mitt hjärta. Vi ville väl med vår tidigare avdelning och att alla barnen egna rum men vi får backa bandet och tänka om för det har ju inte riktigt fungerat. Nu verkar dock barnen nöjda, och jag är så glad för det sprider ringar på vattnet och klimatet hemma är bättre. Matrumsbordet är fullt med pyssel blandat med mina målar saker men det kan jag stå ut med!

Juldagen begav sig Älskling iväg mot skogen med sina två och jag har haft lyxen av att vara här hemma med mina två. Vi har bara myst, shoppat och njutit av varandras sällskap men det märktes när de andra kom hem att de varit saknade.

Kanske kanske vi hittar vår väg ändå....

Njut av sista dagarna av 2013...det planerar jag! <3

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Handen är nästan som vanligt, vissa saker gör fortfarande ont och kraften är inte tillbaka än men det visste jag ju skulle ta tid. Lyfta/ bära saker är inte att tänka på men jag kan klä mig för egen maskin och dela min egen mat! =) Man ska vara glad för det lilla. Nästa vecka ska jag belasta handen lite mer för att kunna lämna en bra redogörelse åt doktorn på torsdagen. Min tanke är att vara på jobbet under förmiddagarna, kanske komma in i lite rutiner igen.

Det här med att gå hemma är inte riktigt min grej, jag blir alldeles för rastlös alternativt apatisk. Längesedan jag sov så mycket som jag gjort de sista veckorna men jag har väl behövt det eftersom jag ändå har sovit på nätterna. Nu  längtar jag efter jullovet och myset med mina underbara ungar. Julklapparna är färdiga sedan ett tag tillbaka och pepparkakor bakade. Barnen önskar att vi klädde granen i helgen, men vi får väl se hur det blir med den saken. Vi har ju ingen gran längre då den slängdes vid en förrådsröjning i somras och julen kändes väldigt avlägsen. Blir till att köpa en ny.....

Vi är inne på årets sista månad och jag kan helt ärligt säga att jag är glad över att detta året snart är slut och jag kan påbörja ett nytt, ett som förhoppningsvis blir betydligt bättre år än det som passerat. Det kommer bli förändringar för oss alla men vad det innebär rent konkret vet jag inte riktigt än men något måste ske för så som det är nu kan det absolut inte fortgå, det slår undan fötterna på oss alla här hemma. Kanske inte kärleken övervinner allt ändå?

Hoppas Du har det bra i ditt liv!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Operationen gick bra, rysligt snabbt dock, tog bara tjugo minuter från det att jag gick in i rummet tills jag fick åka hem! Jag tyckte det var läskigt att vara fullt medvetande och fick fokusera på att andas och inte kräkas av nervositet. Det var en stor trygghet att Älskling var med mig. Jag har haft rysligt ont och har fortfarande men det är en annan smärta än den värk jag är van vid så jag hyser goda förhoppningar om att när allt är läkt kommer det kännas toppen och då ska jag operera nästa! =(

Jag har ingen kraft i handen och kan och får inte lyfta saker men i övrigt ska jag göra så mycket som möjligt bara det inte gör ont, har även ett sjukgymnastikprogram jag ska göra ca tio gånger per dag. Jag gör så mycket jag kan och orkar men i sanningens namn så tar smärtan musten ur mig och jag är väldigt trött, svårt att hitta en bra sovposition gör också att sömnen blir efter på nätterna. Första dygnen sov jag sittandes i fotöljen, tur de är sköna. Älskling och barnen är omtänksamma och duktiga även om jag får blunda för vissa saker. Storstädning inför jul! ;)

Pekfinger valsen och muskörning med vänstran gör att jag nu kan använda datorn en del och det fördriver tiden en del i alla fall och en del dikter har jag fått ur mig. har funderat på att trycka ut och lämna på jobbet fast jag vet inte riktigt om jag vågar eller om de är intresserade.......

Ha en bra dag!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Idag är jag trött och orolig. Idag ska jag operea ena handen, dvs karpaltunneln. Jag gillar inte läkare i allmänhet och inte opertioner i synnerhet. Visserligen har det gått bra vid de flesta andra tillfällena men en operation är alltid förenat med risker. Och händerna är liksom ganska så viktiga och jag vill gärna ha kvar deras funktion, dock blir jag lycklig om jag i slut ändan slipper smärtan. Inte har jag någon aning om vilken hand de börjar med, jag hoppas på vänster för det är den jag har mest värk i för tillfället.

Hoppas Du har en bra dag och vi "hörs" så fort jag kan hantera en dator igen!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Jag (vi) drömmer om ett hus och det i sin tur gör att jag drömmer om ett lån. Att få huslån idag verkar stört omöjligt trots att vi har en stabil ekonomi och "fasta" arbeten och köpet i sig skulle innebära att vi får lägre boendekostnader än vad vi har idag. Det vi faller på är att vi levt ett annat liv förut som gör att ingen av oss har hunnit spara ihop några direkta summor att lägga in i huset. Vi skulle kunna få igenom lånen om vi hade en borgenär, men vem skulle det då vara? Vi har ju ingen i vår omgivning som kan stå till tjänst med en sådan sak.

Det känns så surt och hårt att vi tillsammans inte kan få en chans att skapa det liv vi vill för oss och barnen. Jag förstår att bankerna behöver sin säkerhet och att regler är regler men när det skilljer ca fyra tusen i boende kostnad mellan hus och lägenheten vi hyr nu borde de se till de faktiska kostnade kan jag tycka. Om reglerna varit annorlunda och det hade klarat sig med en armorteringsplan hade vi haft ett annat utgångsläge. Nu får vi kämpa på här, men frågan är hur länge det kommer hålla för jag klättrar redan på väggarna. Ja vad ska jag säga? Jag ber till alla högre makter där finns (och andra med ;)) om att vinna på triss eller så, jag behöver större plats för att inte förgås!

Höstlov; Barnen och vi har varit I Vimmerby och firat svärfar som fyllt åttio. Vi tog en tur till Astrid Lindgrens Värld och gick på höstmarknaden där. Barnen var med i deras klubb och fick några timmar för sig själva med rövarna i Mattisskogen och borgen. Det var en supermysig dag trots regnet som föll.

På lördag kommer vänner från Lund upp och då vankas det Halloweenmys; min gamla brudklänning kommer till pass då jag ska vara Frankensteins brud!

Imorgon blir det att ta sig till Hjärsås och tända ljusen på mammas grav.

Ett och annat ljus för de som lämnat mig förtidigt kommer också tändas.

Sprid ljus i mörkret och en dag ska ljuset lysa klart!

Kram kram Kajsa Karin

Hej på dej!

Härom dagen skrev jag om mitt besök hos doktorn och igår kom pappret om tiden på den planerade operationen. Ibland går det minsann undan och operation av första handen ligger bara tre veckor bort! Jag hinner lagom klara av ledigheten på höstlovet innan det är dax! Nu ber jag att lyckan står mig bi och att allt går bra och att jag kan återgå till arbetet snabbt för det där med att bara vara hemma och inget få göra är inte riktigt min grej. Många böcker och en del långpromenader hoppas jag på. Kanske ett och annat kaffebesök också hade gått att få in. Ja, ja huvudsaken är att allt går bra och att min smärta minskas och att jag kan göra mer av mina dagar.

Idag har vi haft en kulturellt inriktad dag; vi började med biblioteket och väl där blev vi intervjuade av Norra Skåne och barnen fotade. Vi får väl se om de kommer med i måndagens tidning? Sedan gick vi till museumet och kollade in deras utställning om tv-spel. Var väl sådär men vart ett mysigt besök ialla fall. Jag tycker det är viktigt att barnen lär sig att utnyttja dessa möjligheter till förkovring samtidigt som det är ett billigt nöje. Imorgon blir det badet för hela slanten! Ska bli skönt när de två sista kommit igen simskoleperioden och vi inte måste lägga delar av helgen i badhuset. Lillkillen är inne på slurtspurten så sedan är det bara Skruttan kvar och henne får Älskling ta hand om. Skönt för dem att ha en stund som är bara deras ju. Själv har jag infört måndagspromenader med mina två hjärtan, inte så mycket för motionens skull utan mer för att få ett ostört samtalsutrymme och få en möjlighet att nå deras tankar och funderinag kring allt som händer runt dem. Fungerar bättre än väntat och Nanna frågade om vi bara kunde gå måndagar eller om det passade andra dagar också?

Livets trådar börjar tvinna sig rätt igen och jag tar ett djupt andetag inför nästa knut vi möta skall, jag vet att den kommer komma....

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej på dej!

Igår träffade jag snygge och trevlige herr doktor och överlämnade mina händer i hans. Han kommer att operera, han fann ingen anledning att avvakta mer, jag har ju haft bekymmer ganska länge nu. Samtidigt som jag är glad är jag lite oroad, en operation är alltid en operation och i detta fallet handlar det om två då det gäller båda händerna. Mycket kan gå fel och jag vet att jag kommer inte att vara helt smärtfri efter operation heller då en del av smärtan är av reumatisk art, men det kommer att lätta trycket på nerverna och förhoppningsvis kan jag hålla fast vid saker igen ialla fall. Så nu väntar jag....ca tre månaders väntetid så jag har lite tid på att förbereda mig. =)

I övrigt väntar jag nog bara på bättre tider och billigare brännvin! ;)

Var rädd om dig där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

så får du se till att ro honom iland!

Ja så brukade kära mamma säga om jag beklagade mig över något och ja så är det väl. Jag har alldeles själv och aktivt valt att dela livet med Älskling så jag får väl bara fortsätta att ro. Just nu känns det som att skeppet ska sjunka och jag är ute på djupt vatten men det jag kan konstatera efter de senaste dagarnas vattentrampande är att jag vill fortfarande ha möjligheten att somna med Älsklings armar runt mig.

Att bilda familj med redan existerande barn är inte lätt, mycket svårare än jag någonsin kunde föreställa mig. Jag som jobbat med barn i hela mitt vuxna liv skulle väl klara av bonusbarn? Jomen visst, det jag glömt i min beräkning var de komplicerade känslobitarna som du aldrig utvecklar för de barn du möter i arbetet. Visst blir jag trött på mina egna barns beteende också men där finns grundkärleken som gör att skadan snart är reparerad. Nu är det slut på resonerandet och dags för handling om vi ska kunna färdas framåt, men vi har stakat ut målet och det är en början i alla fall.

Mest slåss jag med mig själv, moralen säger ett och känslan ett annat och gamla inlärda beteende visar sitt fula tryne, men jag kämpar ett tag till för det finner jag att kärleken är värd. Och vad är kärlek egentligen? Är det bara känslan som infinner sig när någon specifik befinner sig nära eller är det andra komponenter också? Är inte att få vardagen att fungera och se till att allt som behövs finns där, också en typ av kärlek? Jag lovade mig själv en gång för länge sedan att inte bli ytterliggare en vuxen som svek och försvann, jag vill vara bättre än mina egna föräldrar, men det är ett svårt och hårt arbete. Jag hoppas att jag någonstans når land och kan känna fast mark igen. Min belöning hoppas jag ska komma när jag ser att barnen blivit till bra vuxna.

Kram Kram Kajsa Karin.