Jag är vilse på livets stig.

Vet inte alls åt vilket håll jag ska vandra. Jag vill åt ett håll, bort från det gamla, skapa något nytt, men det hållet verkar omöjligt att ta om jag ska hålla mig sann mot de mål jag har för mina barn.

Jag sörjer; inte livet som jag levde utan drömmarna som försvann och lämnade mig tom kvar. Jag måste fylla tomrummet med nya drömmar och nya mål. Fylla med nytt men ändå alltid med en bit av det gamla kvar. Det är det som är så svårt, för helst skulle jag vilja att det gamla bara försvann.Jag kommer aldrig kunna börja om från början, aldrig bara gå dit vägen tar mig eftersom jag alltid måste förhålla mig till det förflutna. Jag måste skapa mig ett nytt jag, där jag inte är en del av något utan är hel i mig själv. Jag är vilse i ensamheten.

 

Pernilla

30 augusti 2009 18:44

Kartor kan man inte lita på ändå.
Ibland är det helt ok att vara vilse....
Det blir bättre.
Tro mig..
Ett helt nytt liv väntar på dig.
Du ska bara hitta rätt.
Men det kan ta tid.
Låt det ta tid även om det är pestigt...
Många kramar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...