Hej alla!

Idag var dagen då min lilla Panda Bus blev en stor flicka och började skolan! Fyy att hon redan är sex år! Vart tog tiden vägen? Känns inte alls längesedan jag gick där och undrade om hon överhuvudtaget tänkte stanna i magen och växa klart!? Sex år och ett helt liv senare skuttar hon glatt iväg och fick inte iväg mamma och lillebror från klassrummet fort nog! Stora självständiga kickan min! Lillebror har tagit tillfället i akt och oj vad vi har kramats idag. Härligt!

Min hjärna snurrar; inte har jag fått besked på om lägenheten blir min men jag har redan placerat in vilka möbler som ska stå var och vad som behöver köpas till och vilka saker som jag kan sälja. Tänk om jag hade kunnat stänga av den sidan någon gång!? Det är inte sunt skulle jag tro...Kan inte komma hem till folk utan att min "inredningshjärna" går igång och jag hittar sätt som jag skulle haft gjort det på eller sno idéer. Borde kanske byta yrke??

Skönt att fortfarande vara ledig även om jag faktiskt längtar till jobbet och vardagen igen. Sommaren har varit underbar men snurrig och jag behöver landa på fast mark igen. Men visst är det härligt att bli friad till ,men kanske inte klockan 02.23 på natten av en älskad A som mest verkar behöva någon att prata med. Vad ska det bli av oss? Kommer banden att brytas nu när han åker hem? Vi var överens om vänskap men det finns ständigt något mer som lurar bakom, från bådas håll om jag tolkar signalerna rätt.

Ja,ja om Gud vill och tiden bär så får vi alla veta vad som ske skall....

Tålamod är en dygd. Tyvärr en dygd jag INTE besitter.

Ha det bra därute! Kram Kram Kajsa Karin.