Hej alla.

Jag funderar lite över varför det är så svårt att skriva när man har det bra. Varför är det så mycket lättare att skriva om ångest och oro än om det som ger glädje? För min del handlar det nog mycket om att jag skriver för att "se" mina känslor och får därmed dem att försvinna. Så av rädsla för att det goda ska försvinna vågar jag inte sätta ord på det. Jag funderar just nu ganska mycket över allt möjligt i allmänhet. Det poppar ofta upp tusen olika trådar som jag tänker att det vill jag skriva om, men eftersom jag inte alltid har möjlighet att skriva ner tankarna meddetsamma så försvinner de ofta ut i intet.

Det händer en del kring mig just nu. Inte mig personligen men mina vänner.

De har hamnat i olika grader av ångest. Väninna 1 har blivit sambo nyligen och jobbar med den omställning det innebär att gå från en till två och insikten om att de inom en förhoppningsvis snar framtid även är fler. Väninna 2 är sambo och mår bra men slåss med spökena av gammal kärlek och en oviss framtid på olika plan.

Väninna 3 är ensam och undrar hur länge hon ska vara det och börjar tvivla på att finna någon alls. Väninna 4 har precis brutit upp ett förhållande och står ensam med tre små barn och livet är ett allmänt kaos. Så olika livet kan te sig för oss alla. Själv står jag på språng brädan till ett nytt steg i livet och känner just nu enkom förväntan men visst finns det stunder då ångesten kryper sig nära och funderingarna om framtiden surrar fortare än andra dagar.

Det enda som jag har riktigt ångest över i dagsläget är min kraschade ekonomi. Vad gör jag då? Jo, tvärtemot all rim och ranson handlar jag till hemmet. Lampskärmar och blommor igår och en köksmatta idag. Ännu tommare i plånboken men vad fint det blev här hemma och beviset på att jag valt rätt fick jag i eftermiddags när Panda Bus utbrister i ett Hem ljuva hem när vi kommer in efter att varit ute med sparkcyklarna en tur.

Mitt hem är min borg men samtidigt tänker jag på den gamla låten

Where ever I lay my hat That´s my home.....

Lite så är det ju allt för mig och det ska bli spännande att se var jag hamnat om ett år.

Njut av livet alla!

Kram Kram Kajsa Karin.