Hej alla.

Jag springer fram och tillbaka i lägenheten, packar för glatta livet; klänningar, shorts och sandaler. Ja, just det jag får inte glömma solskydd och badlakan. Ständigt tittar jag på klockan, känner hur stressen växer inom mig, om en timme går tåget som tar oss till flyget. Flyget som ska ta mig till sol, värme och Kärleken. Vi missar tåget och naturligtvis även flyget. Semestern blev inställd och jobbet väntar.

Jag vaknar ur drömmen och minns varenda detalj, känner riktigt stressen och frustrationen. Undrar allt vad denna dröm innebär? Jag kan inget alls om drömtydning och tur är kanske det? Enkelt kan jag nog tolka det som att jag är på väg.......

Jag vill bort från vardagen. Hitta min plats i livet. Det händer så mycket just nu men ändå känns det som allt står stilla och jag kommer ingenstans.

Mormor brukade säga: Spring inte fortare än dina ben bär dig kära du. Och nog attans har hon rätt. Först måste jag bara hitta riktning och mål. Jag trodde jag funnit detta men livet tog en vändning och nu vacklar jag igen. Väger mellan drömmar och realism. Vilket ska få vinna? Hjärna eller hjärta?

Eller ska jag bara göra som Becca säger och låta livet gå sin egen gång?

Det om något är ju verkligen en utmaning för en sådan som mig.....

Ska bli spännande att sova i natt......Man vet ju aldrig vad som händer i drömmarnas värld. Kanske jag kommer fram till Kärleken inatt. Hade varit underbart för jag saknar honom verkligen och han dyker upp även i mina dagdrömmar. Men de är av en annan sort ;)

Dröm gott mina vänner!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Nu har jag inga ursäkter alls längre så idag blev det cykeln som tog mig till jobbet.

Redan under dit färden märktes det att vädret skulle bli underbart och det bäddade ju för en bra dag. Idag har varit en sådan dag där man är tacksam över att kunna vara ute på arbetstid och njuta av solen.

På vägen hem körde jag genom en fågelkvittrande skogsdunge och ett grilldoftande villakvarter och det var då jag greps av känslan. Saknad. Jo,jag saknar min lilla täppa och möjligheten att enkelt kunna grilla kvällsmaten. Saknar att inte se om lökarna blommar och om dvärgpilen knoppas. Någon gång, någonstans ska jag åter ha en trädgård.

Väl hemma ser jag mig omkring och njuter av mitt hem. Att ha det fint runt mig är viktigt för min sinnesro och jag gillar verkligen mitt nya hem. Njuta av fågelkvittret kan jag göra på balkongen, jag vet redan var spaljén för clematisen ska vara och grilla kan jag ju göra nere på gården tillsammans med övriga hyresgäster. Så nog blir det bra här alltid.....

Njut av kvittret!

Kram kram Kajsa Karin

Hej alla!

Jag kör till Bromölla för att hämta upp A med barn. Parkerar bilen och ringer in att jag är på plats. Ut på trappan kliver hon i knähöga röda skinnstövlar, tajta jeans, röd topp och silverlamé jacka. Oj vad snygg hon är! Efter kommer en riktig sessa med långt mörkt hår, stora fina ögon och moderiktig klädsel. För några sekunder tänker jag på min egna enkla klädsel i jeans o gympadojor och håret i tofs, för att inte tala om barnen som dagen till ära visserligen matchar varandra men som vanligt är praktiskt klädda. Fast jag kan inte se mig själv i hennes kläder och vi är ju ganska olika som personer. Eller är vi det? Hon får syn på mig och spricker ut i världens leende och jag möts av en varm kram. Vem bryr sig om klädsel egentligen när man inte setts på tre år?

Vi som bara skulle träffas över en kaffe pratar nonstopp i flera timmar och barnen somnar sött i bilen när jag väl skjutsar hem dem igen. Vi kommer fram till att vi fortfarande är samma personer nu som då bara livet som är annorlunda. Jag säger att jag tycker hon är snygg fortfarande och då svarar hon med att ja men du ser ju likadan ut som du alltid gjort! Får du aldrig några rynkor? Ja, vi kan bara konstatera att tidens tand farit väl med oss båda även om vi båda fått se livet från den mörka sidan både en och två gånger. Vi märkte också att sann vänskap består i alla lägen och hon kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

Mötet med A väckte naturligtvis minnen och vi pratade mycket om våra skilsmässor och hur livet blivit därefter. Ser i bloggen att jag för ett år sedan sörjde mina förlorade drömmar och var rädd för att möta framtiden. Men har jag något val? Framtiden är ju här nu. Jag är fortfarande rädd men inser att  jag mött Kärleken och mina brustna drömmar är ersatta med nya.

Det är inte längre en fråga OM livet ska bli utan snarare en fråga om HUR och NÄR.

Jag har varit hos Kärleken i helgen och båda hans bustroll var hemma. Det störtsa trollet var nyfiket och frågvist, det minsta trollet mer avvaktande och iaktagande, dock frågade hon idag om jag inte ville vara hennes vän också och inte bara pappas. Kan man få bättre betyg än så efter en helgs besök? Jag är glad att vara hemma hos mina busbarn men jag saknar redan Trollen i Småland, mest det Stora så klart men har en känsla av att alla tre kommer få en stor betydelse i Busfamiljens fortsatta tillvaro. Undrar allt vad det blir när man sammanför trollbarn med busbarn? Kaos? Konkurrens? Kul? Ja det ska allt bli spännande att se hur det här utvecklas. Panda Bus väntar spänt på att få möta Trollfamiljen och även hon är fylld av tusen frågor inför framtiden. Tänk om jag bara hade kunnat svara, jag har ju ingen aning hur saker och ting ska lösa sig. Jag vet bara att Bus mamman och Troll pappan är kära i varandra och sedan får tiden visa  dem vilken väg de ska gå.......

Kram kram Kajsa Karin

Hej alla!

Ja, just smileys åt vi till kvällsmat igår! Tänka vad de kommer på de där mat kreatörerna. Potatismos formad o friterad till just Smileys. Men en kul middag fick vi för barnen såg snabbt att alla gubbar var inte glada så då gick fantasin igång på vad som hänt den stackars gubben! Kanske kan funka som partyhöjare på vuxenkalas med?

Nu sitter barnen i badet och jag funderar över att klä på mig. Vad skönt det är med lata dagar. Vi ska dock iväg en tur. Vi ska hämta min vän A och hennes lilla flicka, de är på besök från Holland och det är jättelänge sedan vi sågs! Ska bli superkul! Tänk att vänskapen består efter så många år och så många år där vi levt i helt olika världsdelar. Detta kan jag nog tacka nätet för, mycket av kontakten hålls ju därigenom.

Imorgon ger jag mig ensam iväg på tur, ska till kärleken ju. Hoppas bara bilen vill och att jag hittar utan en massa långa omvägar denna gången. Kanske jag tar mig en tur till möbelvaruhuset i Älmhult i väntan på att Älskling ska vara på väg hemmåt. Nervös som bara den börjar jag redan att bli. Undrar allt hur det blir imorgon då? Kommer denna oro innan vi möts lägga sig? Den försvinner ju meddetsamma bara jag ser honom! Dumt det där med känslor, går ju inte riktigt att styra hur mycket min hjärna än försöker.

Ha en gla påsk på er alla!

Kram kram Kajsa Karin.