Jag har bygggt murar

ett skyddsnät

som är svårt att ta sig förbi

murar byggda av svek

en frånvarande far

en svikande mor

sårande kärlek

Ständigt följd av ensamheten

ensamhet murar skapat

Du sätter sprickor

raserar sakta och bestämt

Länge har jag varit ensam och stark

men den styrkan är falsk

för inte är jag stark

ensam i mörkret

Du ger mig ljus

jagar bort mitt mörker

låter mig vara svag

 Du ser att bakom leendet

finns något annat

Fångar du mig

när murarna rämnar?

Släpper du in mig i innersta rummet

när jag visat vägen till mitt?

Jag vill bygga

men inte murar

utan broar

av kärlek

samförstånd

och samhörighet.

Bygger du med mig?