Hej alla!

Jag kör till Bromölla för att hämta upp A med barn. Parkerar bilen och ringer in att jag är på plats. Ut på trappan kliver hon i knähöga röda skinnstövlar, tajta jeans, röd topp och silverlamé jacka. Oj vad snygg hon är! Efter kommer en riktig sessa med långt mörkt hår, stora fina ögon och moderiktig klädsel. För några sekunder tänker jag på min egna enkla klädsel i jeans o gympadojor och håret i tofs, för att inte tala om barnen som dagen till ära visserligen matchar varandra men som vanligt är praktiskt klädda. Fast jag kan inte se mig själv i hennes kläder och vi är ju ganska olika som personer. Eller är vi det? Hon får syn på mig och spricker ut i världens leende och jag möts av en varm kram. Vem bryr sig om klädsel egentligen när man inte setts på tre år?

Vi som bara skulle träffas över en kaffe pratar nonstopp i flera timmar och barnen somnar sött i bilen när jag väl skjutsar hem dem igen. Vi kommer fram till att vi fortfarande är samma personer nu som då bara livet som är annorlunda. Jag säger att jag tycker hon är snygg fortfarande och då svarar hon med att ja men du ser ju likadan ut som du alltid gjort! Får du aldrig några rynkor? Ja, vi kan bara konstatera att tidens tand farit väl med oss båda även om vi båda fått se livet från den mörka sidan både en och två gånger. Vi märkte också att sann vänskap består i alla lägen och hon kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

Mötet med A väckte naturligtvis minnen och vi pratade mycket om våra skilsmässor och hur livet blivit därefter. Ser i bloggen att jag för ett år sedan sörjde mina förlorade drömmar och var rädd för att möta framtiden. Men har jag något val? Framtiden är ju här nu. Jag är fortfarande rädd men inser att  jag mött Kärleken och mina brustna drömmar är ersatta med nya.

Det är inte längre en fråga OM livet ska bli utan snarare en fråga om HUR och NÄR.

Jag har varit hos Kärleken i helgen och båda hans bustroll var hemma. Det störtsa trollet var nyfiket och frågvist, det minsta trollet mer avvaktande och iaktagande, dock frågade hon idag om jag inte ville vara hennes vän också och inte bara pappas. Kan man få bättre betyg än så efter en helgs besök? Jag är glad att vara hemma hos mina busbarn men jag saknar redan Trollen i Småland, mest det Stora så klart men har en känsla av att alla tre kommer få en stor betydelse i Busfamiljens fortsatta tillvaro. Undrar allt vad det blir när man sammanför trollbarn med busbarn? Kaos? Konkurrens? Kul? Ja det ska allt bli spännande att se hur det här utvecklas. Panda Bus väntar spänt på att få möta Trollfamiljen och även hon är fylld av tusen frågor inför framtiden. Tänk om jag bara hade kunnat svara, jag har ju ingen aning hur saker och ting ska lösa sig. Jag vet bara att Bus mamman och Troll pappan är kära i varandra och sedan får tiden visa  dem vilken väg de ska gå.......

Kram kram Kajsa Karin