Hej alla!

Ja, ensam är just vad jag är i dag. Inte i realiteten för barnen är ju hos mig men på alla andra sätt är jag ensam idag. Några stackars vänner har fått stå ut med mina samtal men man kan ju inte besvära hur mycket som helst. Just denna känslan av ensamhet som drabbar mig då och då efter skilsmässan är den jobbigaste konsekvensen. Men som Lollo sa idag: Du Kajsa du är ju aldrig ensam!!! Du är ju alltid igång och på väg! Kanske just det som är problemet, när jag väl stannar upp så drabbar känslan av ensamhet mig med dubbelkraft.

Att alltid vara den som tar om hand om andra, alltid vara den starka och inte ha någonstans att hämta kraft tar mycket på mig. Än har jag inte funnit hur jag ska ladda mina batterier. Min vän B har hjälpt mig vid ett par tillfällen men jag kan ju inte alltid räkna med att han kan finnas där. Stockholm och A ger också energi men tar även mycket rent känslomässigt.

Att hitta en man är inte svårt har jag upptäkt men att  hitta den som passar mig, min humor och mitt humör är svårare. Jag vill ju inte ha en man för att ta hand om mig för det behövs inte, men en man som jag kan samtala med och skoja med och vara nära. Någon som ser hela mig både det yttre men främst det inre. A sa till mig att jag är för känslosam och det är väl sant, fast han är också den första  på länge som sett bakom mitt leende.

Det är mitt stora problem; Jag släpper inte folk nära, enklare att hålla distansen då och inte lika lätt att bli sårad. Fast när jag nu släppte någon nära och öppnade dörren så hände ju just det. Jag blev sårad.

En dag till i mitt inre sedan är jag på fötter igen....tur jag är envis och har gott läkekött! :) Jag finner alltid min väg hur svår den än har varit att vandra ibland. Jag står alltid med fötterna på jorden även om huvudet kan vara i det blå ibland. Men drömmarna gör ju också det lättare att fastställa mål i det verkliga livet. Jag är stolt över mig själv och det jag lyckats skapa för mig och änglarna det år som gått och ingen förälskelse i denna värld kan få mig att riskera det. Jag vet min plats och jag vet vad jag måste göra jag  ska bara ta mig dit också!

Kramar till er alla! Kram Kajsa Karin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...