Ännu en morgon i tidig gryningstimma

dags att skapa en ny dag

fortsätta bryta mönster

bygga på livet som är mitt

Jag vaknar av ångesten

minnen som är hårda att bära

minnen som skapat mitt inre

minnen som förminskar

från tidig barndom

ständigt ifrågasatt

ständigt på tå 

för att behaga en mor som kunde slå

Smärtan lärde jag mig ta

blåmärken dölja och bortförklara

men orden skadade mitt inre

Ord som kunde vara hårda och kalla

men ibland en smekande viskning

ÅÅh vad jag levde för de viskade orden

Han kom in i mitt liv med buller och bång

gav mig styrkan att stå upp mot världen

fanns där när Mor lämnade livet

överöste mig med viskande ord

Åååh vad jag älskade

Även här fick jag dölja min kropp

för att ingen skulle se vad som hände

lärde mig stänga av smärtan

hårda händer kan ge

Kalla ord var en daglig rutin

men vem var jag att ifrågasättta?

Tårar och vackra ord fick mig att stanna

Blåmärkena utanpå är sedan länge läkta

men i nuti tvivlar jag på att jag någonsin blir hel

ständigt dyker minnen av smädande ord upp

och motarbetar de fina ord jag fått till mig

Jag har sett mönstren

jag gör vad jag kan för att bryta

men det är svårt att förändra

det som skapat mitt inre

Som skydd mot hårda ord och ständiga slag

blev jag också hård

en hårdhet jag nu ser börjar vekna

Jag ser i mitt inre en liten flicka 

som behöver hjälp med att växa

och våga vara den kvinna hon vet att hon kan

Men rädslan finns ständigt där

rädslan för de hårda orden

slag kan jag värja

men ord fastnar i själen.