Hej alla....

Ni som känner mig i verkliga livet vet att tala är en av de saker jag gärna gör ofta och mycket. Så att tappa rösten är för mig det ultimata straffet...För vilken synd jag straffas har jag inte riktigt någon aning om. Finns ju några att välja mellan ;). Att gå här hemma ensam, röstlös,rastlös och med feber är inte bra för hälsan framförallt inte den mentala då. Fy för vilka tankeprocesser det startar i mig.....

Tänk inte för mycket säger A till mig. Nej,hej då, vad ska jag då göra? Hur ska jag då processa allt det som händer i mig? Han ökade saknaden jag bär på och jag måste ju ta hand om den på något sätt. Att ensamhet kan vara en så tung börda? Varför kan mitt liv bara inte vara enkelt?

Ute skiner solen och vinden fläktar lätt, känns som sommaren kommit för att stanna nu. Jag vågar inte vara  i solen för långa stunder, kan ju inte vara bra med en infektion i kroppen. Fast jag och solen har ju heller aldrig varit så såta vänner men det är härligt att den är här! Så njut!

Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...