Hej alla....

Ni som känner mig i verkliga livet vet att tala är en av de saker jag gärna gör ofta och mycket. Så att tappa rösten är för mig det ultimata straffet...För vilken synd jag straffas har jag inte riktigt någon aning om. Finns ju några att välja mellan ;). Att gå här hemma ensam, röstlös,rastlös och med feber är inte bra för hälsan framförallt inte den mentala då. Fy för vilka tankeprocesser det startar i mig.....

Tänk inte för mycket säger A till mig. Nej,hej då, vad ska jag då göra? Hur ska jag då processa allt det som händer i mig? Han ökade saknaden jag bär på och jag måste ju ta hand om den på något sätt. Att ensamhet kan vara en så tung börda? Varför kan mitt liv bara inte vara enkelt?

Ute skiner solen och vinden fläktar lätt, känns som sommaren kommit för att stanna nu. Jag vågar inte vara  i solen för långa stunder, kan ju inte vara bra med en infektion i kroppen. Fast jag och solen har ju heller aldrig varit så såta vänner men det är härligt att den är här! Så njut!

Kram Kram Kajsa Karin.