Min sorg speglar sig i dina ögon

Jag vet att stormen river även i dig

Vetskapen om att vi aldrig kan bli ett finns hos oss båda

Ändå finns känslorna där, längtan att bara få krypa nära

att ännu en gång mötas och se in i varandras djup

Du öppnade en dörr som aldrig går att stänga

och minnena kommer vi alltid att dela.

Båda önskar vi varandra lycka

men det smärtar att veta att du kommer dela

din glädje med någon som inte är jag.

Jag önskar vi mötts förut.

Hej alla!

Jag gjorde en resa genom Sveriges vackra landskap och fann mig efter ett par timmars tågåkande i ett sommar vackert Stockholm. Särskilt gamla stan gillade jag för den påminner mig om Sveriges vackratse stad som i mitt tycke är Visby.

Fast denna resan förflyttade inte mig enbart i geografisk mening utan förde mig genom tid och rum. Jag förflyttades bak till tidiga tjugoårsåldern och händelser som kommit att forma mitt jag i allra högsta grad. Dofterna, smakerna och språket. Sättet att vara på....allt var bekant och jag fann mig själv falla...alldeles handlöst. Jag vet att jag inte vill tillbaka dit men ändå är det något i denna kulturen och detta sätt att leva som drar i mig. Gång på gång finner jag mig själv just där....där jag egentligen inte borde vara bara för att känslan av hemmahörighet och trygghet väcks i mig. Jag känner mig levande!

Resan gav mig också svaret på vad det är jag söker och det visste jag ju redan och förmodligen redan ni också....För allt handlar ju om MIG!

Jag söker mitt jag, den jag är nu och den jag vill vara, och för att hitta henne måste jag ta i tu med den jag har varit och förlåta mig själv mina misstag. Sedan är det ju självklart så att hjärtat mitt fortfarande lider av ensamhet och att funnit någon som lindrat ensamheten hade ju inte varit fel...

Sköt om er där ute! Kram Kram Kajsa Karin.