Hej alla!

Lika bra att erkänna det som jag inte vågat erkänna för mig själv de senaste fjorton dagarna. Jag är förälskad! Så nu är det ute....Hjälper inte så mycket, är lika härligt läskigt ändå! Ända sedan Nallen var nere förra gången har jag ju tänkt på honom och saknat honom massor. Nu var han här i helgen som gick och saknaden kom redan innan han kört idag! Oj hur ska jag fixa att få se honom så sällan?

Fast hans gulliga sms och våra timmar långa samtal om kvällarna hjälper ju till att hålla den värsta saknaden borta. Ypperligt tillfälle att träna tålamodet på och det behövs ju sannerligen. Ingen av oss vet väl hur det här kommer sluta bara att vi vill fortsätta träffas. Man måste ju våga för att vinna även om vi nog är lite skräckslagna båda. Han lämnade en tandborste kvar i min mugg. Kan detta vara ett gott tecken måntro? Det känns bra, roligt, nervigt, underbart, svårt men ändå så naturligt. Bara älskar att krypa ihop i hans stora famn och höra hans hjärta slå.

Hoppas ni har det bra därute! Kram kram Kajsa Karin.