Och ner som en pannkaka....

Ja så ser mitt liv ut och har väl alltid gjort...läget stabilt verkar inte vara ämnat för mig.....och det är det enda som jag skulle behöva just nu.

Helgens lugn avbröts av Amandas våldsamma kräkningar igen....Anade att det var något konstigt bakom detta och mycket riktigt. Efter kontakt med hennes läkare kunde vi bara konstatera att hon inte tålde penicillinet mot bihålsinflammationen.

Självdeklarationen damp ner och inte hade den något trevligt budskap heller; fastighetskatten på det gamla huset ska visst betalas så några pengar tillbaka blir det ju inte talan om.

Och som grädde på moset så var visst helgen inte så trevlig att den var värd att upprepas.....i alla fall inte med mitt sällskap. Trist att man inte kunde säga det tidigare dock....

Imorgon är det också den stora dagen....Tingsrätten fastställer skilsmässan!

Så from i morgon är jag singel igen på alla sätt och vis. Singelskapet är helt ok, jag har fullt upp ändå...Men känslan av total ensamhet äter upp mig inifrån....Och alla dessa beslut som ska fattas alldeles på egen hand....även om jag är glad att få göra som jag vill saknar man NÅGON att bolla ideerna med.

Men som vanligt är det bara att ta tjuren vid hornen, bita ihop och

keep on going.

Någonstans någon gång måste det väl ändå bli min tur att få lite lycka?

 Så glöm inte ta vara på det ni har, vem vet vad morgondagen för med sig?

Kramas alla! Kram Kajsa Karin.