Hej alla vårglada.

Äntligen är vi i mål. NU bor vi på samma adress och har påbörjat det vardagliga livet ihop. Ska bli spännande att se hur allting utvecklas. Just nu går det som en dans på rosor men allt är fortfarande så nytt och både barn och vuxna bara njuter av samvaron. Smekmånaden går över och det är då vi ser om vi får pusslet att passa. Kärleken och gemenskapen är stark, men klarar vi livets prövningar? Han ger mig glädje och ro samtidigt som han utmanar mina tankeställningar bara genom att ifrågasätta dem. Att det skulle dröja så många år innan jag fick uppleva detta.

Det är inte bara vi vuxna som ska fogas samman utan även våra fyra barn som ska finna sina platser och vi som ska våga vara föräldrar åt alla fyra. Detta kommer att ta tid men det har vi möjlighet att ge. Kärleken till det egna barnet är så självklar den du får och ger åt någon annans barn är annorlunda. Inte sämre,inte mindre värd; bara annorlunda. När de söta Trollungarna presenterade sig på jobbet som Kajsas flickor trodde jag hjärtat skulle brista. Jag kände stolthet över att de accepterat mig och såg sig som självklara i familjen, men samtidigt en sorg för någonstans där ute i världen finns det kvinnor som är de "riktiga" mammorna. Är en förälder så lätt att ersätta?

Det svaret är så enkelt, tyvärr. Ja, en förälder går att ersätta särskilt när relationen barn/förälder redan är skadad. Själv har jag idag bara kontakt med min biologiska pappa men när jag tänker pappa är det min styvfar som träder fram. För det var han som lärde mig cykla, följde mig till skolan, lärde mig fiska, retade mig för första förälskelsen och som såg till att jag kom  hem de där sena lördagkvällarna. Nej att vara förälder att inte enbart det biologiska utan allt det där andra som kommer till. Jag hoppas jag kan vara detta för de här två Trollungarna och mer därtill. Att älskling redan tagit en stor plats i mina barns liv råder det ingen tvekan om och att se på deras relation är en fröjd för själen. När livet inte kunde bli som jag hoppats snurrade det runt och blev bättre! Jag är fylld av lycka.

Njut av livet!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute!

Vi klarar inte hålla oss friska i det här hemmet. Nu är det tösens tur att vara sjuk. Hon har en sådan bedrövlig hosta så jag nästan tror att lungorna ska lämna kroppen. Usch när de små liven mår så dåligt och man inget kan göra för att hjälpa dem. Ja ja mer lär det bli när resten av familjen kommit på plats och skolan, förskolan och jobbet dragit igång för dem. Mycket baciller som kommer hem som kroppen ska vänja sig vid.

Igår fyllde Älskling år och vi är åter jämngamla ;) Det sägs att ålder bara är en siffra men jag tror nog att det spelar roll ändå om ålderskillnaden blir för stor, man befinner sig liksom i olika faser i livet. En bekant till mig har träffat en partner som är tjugo år yngre, kul för dem men jag är ändå skeptisk. Hoppas ändå för deras skull att de får det att fungera.

Ikväll ska Älskling få sin födelsedags puss av mig och vi ska  ägna helgen åt att gå igenom hans hem och se vad som ska med på flyttlasset nästa vecka. Jag kan knappt tro att vi faktiskt är där nu, snart ( sex dagar!) har vi ett gemensamt boende och delar vardagen fullt ut. Det är nästan så jag är rädd för att någon/något ska komma och pricka hål på min bubbla. Kan livet vara så bra och enkelt?

Nu ska jag spela Nicke Nyfiken med barnen och njuta av de extra timmarna av gemenskap med dem jag fick idag.

Glöm inte njuta av livet idag, imorgon är en annan dag!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej där ute.

Igår rensade jag ut mitt förflutna. Av ett överfullt förråd blev det endast ett tio tal bananlådor kvar, var av fyra är med julpynt, en med påskpynt och två med viktiga papper som jag inte vågar göra av med än och ytterliggare två med kurslitteratur som jag faktiskt tittar i ibland.  Älskling hjälpte mig att sortera och jag känner mig lättare till mods idag. Inte så att jag slängt allt men sådant som sparats på bara av dåligt samvete och skuld fick åka, kvar blev de goda minnena.

Goda minnen skapar vi här i vårat hem. Barnen stojar och stimmar runt frukost bordet och verkligheten slår mig. Livet kommer verkligen bli annorlunda. Jag ser fram mot allt det nya men inser att jag är den av oss alla sex som behöver längst inkörsperiod. Det kommer också bli underbart att ha någon att dela vardagen med för det är det jag saknat allra mest. Det är de små sakerna i livet som gör allt värt det. En morgonkyss, doften av kaffe, barnens glada skratt, vetskapen om att Älskling finns där när man kommer hem från en dryg dag på jobbet mm.

Det förflutna är åter ompackat och kvar finns bara tillförsikt.

Ha det gott där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Fullt upp på alla plan i livet just nu. Är något piggare men är inte rikrigt hundra än. Ja ja jag vet att jag aldrig kommer bli riktigt som jag ska men var inte så jag menade ;) Tack Agneta för dina lyckönskningar de värmer och kan jag och Älskling bara finna något av det du delar med din man är jag lycklig.

Lycklig ja; vad är det och när är man det?  Lycka är en sinnestämning jag märker av allt oftare nu förtiden och det är en skön känsla. Ändå sitter jag här och drömmer mig bort. Ja nu när drömmarna om en vardag med Trollfamiljen är på god väg att bli sann måste man skaffa nya eller hur? Jag surfar på semester boende i Visby. Jag saknar min Kattis och Gotland. Hon ska gifta sig i sommar och det hade varit så mysigt att åka dit och uppvakta även om vi inte är bjudna till själva festen. Visby är för mig en av de vackraste ställena jag varit på och jag skulle så gärna vilja dela detta med min älskling. Kanske en dag kan jag få igenom även den drömmen?

Fortsätt drömma där ute!!

Kram Kram Kajsa Karin.

Hej därute!

Idag tog jag mig till en doktor och fick världens piller kur. Hoppas jag nu bara blir lite friskare för det är drygt att gå runt med feber hela tiden och sova trekvart i timmen. Doktorn ordinarade vila och ansåg att jag borde se över mitt liv lite; hon ansåg att jag tog på mig för mycket?! Kan det verkligen vara så? Och jag som tycker jag blivit så mycket bättre på att omprioritera i mitt liv och sänka tempot. Har jag så fel?

Ja ja idag har jag iaf tagit ett kliv i rätt riktning. Jag har lämnat den gamla lägenheten. Känndes allt både sorgligt och vemodigt. Det var där jag bröt med allt det som inte var jag och påbörjade arbetet med att finna tillbaka till mig själv. Jag fann insikt i hur jag vill leva mitt liv och vilken värdegrund jag egentligen har. Hoppas jag kan hålla fast vid det jag funnit nu när jag tar nästa steg på livets stig. Lämnar ensamheten för tvåsamheten ihop med min Älskade Nallen. Som en tecken kom våra ringar idag! Längtar tills han kommer hem <3

Ha det bra på livets väg!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute.

Har gått och blivit sjuk. Feber och ont i öron och hals. Jag har inte tid för detta just nu men kroppen bara skriker efter vila så då får det väl bli så. Det finns de som säger att jag har haft för mycket runt mig: kan detta vara möjligt? ;) Nya hemmet ser ut som ett inferno med saker och lådor överallt, gamla hemmet är inte färdigstädat än och jag som måste lämna nycklarna denna veckan! Ja ja blir nog bra med det. Nu ska jag krypa ner i den stor gröna soffan och slötitta på tv och blunda för röran runt mig.

Ha det bäst!

Kram kram Kajsa Karin.

Som ni förstår så väntar jag...

Väntar på att min ork sak komma tillbaka.

Väntar på inspiration till nya hemmet.

Väntar på att det ska bli fredag och resten av familjen kommer hem.

Fast just nu väntar jag nog mest på att paketet ska komma med posten.

Paketet med ringarna som nu är beställda! <3

Salig är vår väntan ;)

Kram kram Kajsa Karin.

När jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som bäst.

Ja, det var väl lite så det var för mig i lördags kväll. Trött och allmänt slutkörd av allt flyttandet var jag inte den trevligaste människan på jorden när det närmade sig sängdax. Jag kröp ner i sängen och sa till Älskling: Tänk vår första natt i gemensamma hemmet. MMMM svarar han och sedan överraskar han mig totalt genom att ta fram ringar och fråga om jag ville förlova mig med honom. Klart jag ville och helt plötsligt var hela kroppen full av fjärilar och sova fanns inte på kartan. Han hade köpt en jättefin silver ring med stenar i, vi ska när livet lugnat sig köpa regelrätta förlovningsringar ska bara först ;) Ja, som livet kan bli. Helt slut idag igen och ändå har jag hur mycket som helst kvar att göra, men det är kärt besvär för tänk så skönt det blir när allt blir som det ska!

Sköt om er där ute!

Kram kram Kajsa Karin.