När jag förtjänar det som minst, för det är då jag behöver det som bäst.

Ja, det var väl lite så det var för mig i lördags kväll. Trött och allmänt slutkörd av allt flyttandet var jag inte den trevligaste människan på jorden när det närmade sig sängdax. Jag kröp ner i sängen och sa till Älskling: Tänk vår första natt i gemensamma hemmet. MMMM svarar han och sedan överraskar han mig totalt genom att ta fram ringar och fråga om jag ville förlova mig med honom. Klart jag ville och helt plötsligt var hela kroppen full av fjärilar och sova fanns inte på kartan. Han hade köpt en jättefin silver ring med stenar i, vi ska när livet lugnat sig köpa regelrätta förlovningsringar ska bara först ;) Ja, som livet kan bli. Helt slut idag igen och ändå har jag hur mycket som helst kvar att göra, men det är kärt besvär för tänk så skönt det blir när allt blir som det ska!

Sköt om er där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

 

nallen

21 mars 2011 20:43

mmmm det ska vi.... slit inte ut dig helt bara....puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...