Hej där ute!

Jag och Älskling sitter här med tjugo mil mellan oss och tittar på bilar, vi behöver ju köpa en större modell på sikt och just nu kollar vi runt bland de olika modellerna vilka vi gillar. Tänk vilken nytta man kan ha av den där tekniken ibland. Hade det inte varit för internet hade vi sannolikt aldrig träffats och just idag är de faktiskt ett år sedan vi träffades på riktigt för första gången. Oj vad tiden går fort!

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro på att den biokvällen skulle leda till kärlek!

Livet är bra underbart ibland, men visar också på att det gör som det vill och inte går att styra. För ett år sedan stod jag där med nytt boende och ett fokus på mig och barnen när Älskling vandrar in och tar mitt hjärta. Se på mig nu, nytt år och står i begrepp att packa upp hemmet för att starta ett annat liv igen. Allt känns helt rätt och jag längtar verkligen efter att vi ska få vara under samma tak alla sex. Nää, livet blir sällan som man tänkt sig, ibland blir det t.om bättre!

Just idag känner jag mig dock lite orolig inför min nystart. Inte på det privata planet men yrkesmässigt. Känner mig lite som när man skulle börja skolan och inget visste.

Jag börjar nya jobbet imorgon och vet INGET! Bara att jag ska infinna mig klockan åtta resten är blankt. Vet inte vilka min kolleger blir, vilka arbetstider jag får eller ens hur många barn jag ska få i min grupp. Jag sökte denna tjänst för att utmana mig själv men just nu känns det som jag tagit mig vatten över huvudet!

Ja ja jag säger som mamma brukade säga. Har du satt dig i båten är det bara att ro!

Blir säkert hur bra som helst.

Ha det bäst där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Ja, så är det just nu. Det händer inget. Eller i alla fall inget särskilt. Vi är bara hemma och latar oss. Sover, leker, ser på film och sover lite till. Vi har ju jullov!

Jag har ringt runt och fixat med en massa inför flytten och börjat förbereda mig lite inför nya jobbet. Inget av det som verkar bli helt enkelt. Angående jobbet så finns det ingen som kan svara på mina frågor och angående flytten så kostar det en halv förmögenhet att anlita en flyttfirma och vem ska då bära mina möbler? Mina syskon vägrar ju ;). Ja, ja det ordnar sig säkert; det brukar det alltid göra jag ska bara offra några sömnlösa nätter först.

Nu är det fyra dagar kvar sedan börjar vardagen igen fast inget är som vanligt.

Livet är bra allt spännande ibland!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej där ute! God fortsättning åt er alla! =)

Det har varit en underbar ledighet med mycket umgänge med främst familjen. Jag och Älskling har haft vår längsta sammanhängande ledighet ihop och mesta av tiden har vi också haft alla fyra barnen. Det har fungerat bra och bådar gott inför framtiden men jag skulle ljuga om det inte också väcker tankar och oro. Jag har under åren som gått sedan min skilsmässa vant mig vid att ha ensam bestämmande rätt och att jag har stunder där jag är ensam. Inte så att jag inte vill vara med de andra men jag har nog ett större behov av tystnad kring mig än vad jag tänkt på tidigare. Julen är en tuff tid som alltid för mig och i år var jag dessutom inte hemma.

Där ute vandrande i den snöklädda vinterskogen drabbade den mig som ett slag rätt i solar plexus. Ångesten grep tag i mig. Varför kommer alltid de värsta attackerna när jag är som lyckligast? Eller är det bara så att jag är så medveten om vad som så lätt kan gå förlorat? De där stunderna av total lycka är så få numera. Rädslan har blivit min ständiga följeslagare istället. Främst rädlsan att göra fel val igen men även att förlora ytterligare någon som jag håller kär.

Mina vänner säger till mig att jag ska vara rädd om Älskling och behandla honom väl. Jag har absolut inga andra avsikter och jag hoppas på att vi får ett bra och stabilt förhållande men själkvklart har vi också med oss mycket in i förhållandet som färgar våra beteenden.  Det har blivit en del pratande och diskussioner under dagarna som flutit och kanske jag väckt en och annan tanke hos honom också?

Det nya året väcker alltid funderingar. Vad fyller dina tankar?

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Nu är jag ledig, lång ledig. Jobbar inte igen förrän den tionde januari 2011. Underbart! Idag har jag fixat med de sista paketen, fikat med Becca och sagt upp min lägenhet. Här hemma har jag pyntat granen lite extra med gotter åt barnen samt plockat lite, så här ser något så när vettigt ut i morgon när mina syskon med familjer kommer hit. Härligt att samla alla sådär, fast det lär bli trångt om saligheten men som det sägs, finns det hjärterum finns det stjärte rum. Nästa år har vi större plats. =)

Jag är ensam hemma och njuter av lugnet före stormen för snart kommer Älskling och tjejerna och imorgon kommer mina hjärtan hem så det lär dröja innan jag har några längre ensamstunder. Lika bra att vänja sig för det är så livet kommer se ut sedan.

Hoppas ni alla därute får en underbar julhelg! God Jul på ER!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Igår när barnen sagt godnatt till sin pappa pratade vi en stund, logistiken måste ju fungera, och där mitt i en mening säger han; Du, vet du vem som kom in och frågade efter dig idag? Jag har naturligtvis ingen aning men antar att det är någon från vårt en gång gemensamma liv, men inte då utan ett ex som undrar varför jag ska flytta. Jag blev något förundrad.

Du SAS jag vet att du läser här och vid det här laget borde du veta att jag ska bli sambo med min Älskling. Och jag kan tycka det är lite besynnerligt att fråga min fd man när du kan fråga mig? Jag har inget att dölja för någon och självklart vet min fd man om mina planer för framtiden eftersom det i allra högsta grad berör våra gemensamma barn.

Jag tror på att öppenhet och ärlighet varar längst och försöker leva efter det mottot själv. Visst har jag och X:et våra duster angående barnen men för det mesta försöker vi samarbeta. Vi skiljde oss från varandra men inte från våra barn. Med tiden kommer vårt samröre med varandra att minska men han har varit en del av mitt liv i många år och kommer alltid ha en plats där i. De som man delar sina barn med kan och ska man aldrig radera, utan man får däremot bevisa för nya parter att de har en större och viktigre plats i ens liv. Har man älskat på riktigt dör den kärleken aldrig den bara förändras. Och jag önksar både SAS och mitt X all lycka här i livet.

För mig finns lyckan i mina nära och kära och snart har jag dem alla på en armlängds avstånd.

Hellre sårad av ärlighet än smickrad av lögn.

Kram kram Kajsa Karin.

Din tystnad

kan säga mer än tusen ord.

Du kan inte gömma

det som borde sagts.

Din tystnad

ger mig utrymme

att tolka det som inte sades.

Hur kan du då veta att det som

sagts blev rätt?

Din tystnad

skapar tveksamhet

och många tankebanor

vad är det du vill ha sagt?

Ord är ord

handling är handling

jag behöver båda.

Jag kan inte handla

utan Dina ord.

Hej.

Jag har drabbats av Heinz effekten. Den där ketchupen i glasflaska ni vet. Man skakar för att få ut något och först kommer inget, sedan kommer inget och sedan kommer allt. Så ser alltid mitt liv ut av någon outgrundlig anledning. Har varit "lugnt" ett tag, sedan bestämde Älskling och jag att vi skulle bo ihop och det var propplösaren skulle jag tro för nu står jag här med ny bostad och nytt jobb. Vi fick lägenheten i Hammar och dit styr färden till påsk ska bli kul tycker vi alla. Mot all logik byter jag då arbetsplats efter jul och kommer ändå få en bit till jobbet fast inte så långt utan de dagar jag inte har fyra barn att lämna eller hämta kan jag cykla. Jag ska vara med och starta upp en helt ny avdelning på en annan förskola och det ska bli spännande även om jag kommer sakna mina kolleger på min nuvarande förskola något enormt. Fast jag kände att jag behövde få tillfälle att utmana mig själv och förhoppningsvis växa som människa och pedagog. Kan bli hur bra som helst eller så faller jag platt fall. I vilket fall som så har jag möjligheten att komma tillbaka, och förskolan ska byggas ut så om inget annat så ska jag tillbaka dit då utbyggnaden är klar.

Mycket nytt men i allt detta finner jag mitt gamla jag. Underbart!

Ha det gott där ute i vår föränderliga värld!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Imorgon är dagen då framtiden kan komma att ta en mer konkret form. Imorgon sade hon i luren. I morgon får vi veta om lägenheten är vår. Eller rättare sagt om vi ska ha den, för vår är den redan men vi ville ha ett annat tillträdes datum än de gett oss.

Man ska våga för att vinna och just nu känns det som jag kastat mig rakt ut i det blå.  Jag kommer troligtvis att flytta först och sedan flyttar älskling och barnen ner. Det skrämmer mig lite att vi inte flyttar samtidigt. Tänk om han backar? Jag hotade att lyncha honom om han gjorde så. Inte för att jag tvivlar på oss men kan ju inte blunda för min rädsla. Rädslan att bli lämnad igen. Att bli tvungen att börja på noll igen.

Imorgon börjar livet åter? ( julfest på jobbet :) )

Kram kram Kajsa Karin.