Hej.

Dagen börjar med att kudden är röd av näsblod. Shit vad äckligt! Bara att ta det lugnt idag och vårda min migrän. Dagen slutar med att badkaret färgas illandes rött, dock inte av blod utan av mitt hårfärgmedel. Köpte en färg som heter Hot red chocolate. Blev inte särskilt rött utan mer plommon färgat. Helt ok men inte som jag tänkt mig. Får väl välja något mer eldigt nästa gång.

Som sagt, dagen togs i stilla lunk mest sovandes på soffan, men nu på kvällen har jag glimtat in i framtiden. Eller ja vi får välan se. Jag har varit och tittat på lägenheten vi blivit erbjudna. Helt ok och med lite fix och trix kan det nog bli fint som snus, största nackdelen är att hallen är liten och ligger öppet mot vardags rummet. Sedan får vi se hur vi kan ordna med tillträde och uppsägningar. Kanske vi har lyckan på vår sida för engångs skull. Möblerar för fullt gör jag redan iaf.

Ha det bäst där ute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Jag har hamnat i ett inre inferno. Vet inte på vilket ben jag ska stå,vilken väg jag ska välja. Jag vet att jag bara kan gå framåt men är inte längre säker på i vilken form eller hur. Jag har för många utomstående parametrar att laborera med och för många krokiga frågetecken. Som vanligt i mitt liv händer allt på samma gång. Att jag ska bli sambo är inget nytt men ändå stort och känns just nu som ett omöjligt projekt att landsätta. Kanske jag ska byta jobb efter jul och idag blev vi erbjudna en stor fin lägenhet. Både jobb bytet och lägenheten är i sig goda nyheter men i sammanhanget blir det mycket förändringar på en gång och jag vet inte riktigt om jag kan hantera allt. Jag är som person beroende av ramar och tydlighet för att fungera bra och just nu lever jag i limbo. Vet inte riktigt när jag blir sambo; sommaren är tänkt men kanske innan OM jag har turen på min sida. Vet inte OM jag ska byta jobb och när i så fall. Vet framför allt inte OM vi ska ha lägenheten i Hammar. OM om hade funnits....

Men vad ger mig då rätten att bryta upp mina barn igen, skapa ett nytt hem och tvinga dem byta kompisar och umgänge igen? Att bryta upp Älskling och hans barn från deras invanda miljö och kontaktnät? Att vända upp och ner på två idag fungerande familjer bara för kärleks skull? Är kärleken alltid starkast? Vilken kärlek är viktigast? Den jag hyser för Älskling eller den jag har till mina barn? Kan jag få dem att gå ihop och bli till ett? Mitt tvivel skapar annat tvivel och jag är medveten om risken att såra. Jag är född tvivlare och livet har ju gett mig en törn eller två. Jag är en kämpe men då måste jag veta vad jag slåss för. Just nu famlar jag i blindo och höra bara mina egna obesvarade frågor.

Tänd ett ljus i mitt mörker.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej.

Barnen tjatar om att tiden ska gå. Kalas på Andys halv två och oj vad dagen sniglar sig fram. Själv väntar jag också, väntar på att det ska bli jullovsledigt och jag kan vara med mina älsklingar riktigt mycket. Just nu leker barnen med lera och jag pratar med Älskling via MSN.  Tänk att vi kan prata så  mycket jämt via datorn eller telefon men när vi ses behövs liksom inte orden. Sa just åt honom att det är skönt att han ser på mig på sitt sätt, för många andra har bildat en bild av mig som person som inte stämmer överens riktigt med den jag är idag. Det är så svårt att förändra de fack man blivit placerad i. Men jag jobbar på och främst jobbar jag på min självbild.

Ha en bra lördag.

Kram kram Kajsa Karin.

Hej!

Nu har det hänt det där som jag inte visste om det skulle ske eller inte. Min dikt ligger ute i cyberspace. Jag har länkat till sidan här; Equilibrio och under ABC Utbildningar ligger den och en bild på mig. En häftig men overklig känsla att se det sådär. Har visserligen lagt ut dikterna här men jag har ju en väldigt begränsad skara läsare och bloggen är ju "min". Den sidan besöks av många! HU! Fast lite stolt över mig själv är jag nog allt! Kanske borde fortsätta med mitt skrivande ändå?

Nu så måste jag nog göra en dementi. Efter vissa påstötningar av vänner och fällda kommentarer här så måste jag vänligt men bestämt bara säga: NEJ jag ska inte ha barn. Att överhuvudtaget skaffa fler barn känns för mig inte riktigt aktuellt. Visst att jag kan känna en längtan efter en baby och visst att jag har ett par år på mig innan jag blir allt för gammal men att få barn är ett livslångt åtagande och jag vill kunna ge mina barn men även Älsklings barn det mesta och bästa jag kan. Dock sätter jag hoppet till att få kela med vänners och syskons små guldklimpar inom en snar framtid. Det bästa med lånebabysar är att man kan lämna tillbaka dem när man tröttnat. =)

I min säng ligger nu två söta bus barn och denna bus mamma ska göra dem sällskap alldeles strax. Ha det riktigt bra därute!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej!

Undrar allt om det blir en strålande jul i år? Ute yr snön samtidigt som det åskar! Ytterst lustig kombination. Jag lämnade skogarna tidigare idag för det började snöa på ordentlig och jag ville köra medans det var ljust ute. Det snöade ända ner till Ljunby för att börja igen när jag passerade Vinslöv. Inget kul väder alls att köra så långt i och jag som inte gillar köra bil ens i vackert väder, men men vad gör man inte för kärleken?

Han är härlig min Älskling. När jag kom upp ifredags skulle vi iväg ett ärende med detsamma. När jag baxat in mig i bilen sträcker han fram en smörgås och säger; tänkte att du nog var hungrig. Omtänksamt. Han gör sådär; små saker som i längden betyder så mycket. Igår hade vi julklapps inköp i Ullared och det är tur att han kan hålla huvudet högt men framför allt kallt för jag blir som hjärndöd bland så mycket folk och saker. Med Älsklings hjälp var vi klara på tre timmar så nu har jag bara hans julklapp kvar på listan! Skönt!

Ja SAS jag ska vara rädd om honom, han är bland det bästa som hänt mig! Du om någon vet att jag inte leker med kärleken, men såra mig inte för då blir jag farlig ;)

Däcken är redan bytta; Däckett gör ett bra jobb vet du! Jobba lugnt och glöm inte vara rädd om dom dina.

Jag har adventsfikat med Becca och dryftat om framtiden. Mycket nytt som ligger framför oss. Det är första gången på många år som jag ser fram emot julen. Ska bli underbart att dela den med någon man älskar igen! Och efter jul...ja då är det bara sex månader till sommaren och då! Ja då......

Förvirra er inte där ute ibland snö och julklappar!

Kram kram Kajsa Karin.

Hej därute!

Läser vad jag skrev för ett år sedan. Var tog du vägen SAS? Saknar dina kommentarer fast jag tror nog att din nyfikenhet vinner och att du fortfarande läser om mitt enkla liv då och då. Och inte har du kommit upp på kaffe heller! ;) Hoppas allt är bra med dig och dina sessor.

Ett år ja...inte har vi bott här i ens ett år och redan letar jag annat boende. Min omgivning kallar mig på skoj för familjen Taikon. Är det "allt" samröre med de invandrade svenskarna som smittar eller bara min inneboende oro som satt fart igen? Båda delar en sanning med modifikation. Vi ska ju bli fler i familjen och då räcker inte mina 85kvm långt. Kanske är det också en bra idé att börja vårt gemensamma liv i något gemensamt och inte i det som är mitt. Fast även här kan man ju se på det på olika sätt för visst är det mina saker och jag som bestämt var skåpet ska stå men Älskling har ju varit med hela vägen och han var fantastisk på att hjälpa mig att packa upp alla bananlådor. Undra om han är lika duktig på att packa dem igen?

Vi har haft en härlig helg tillsammans Älskling, jag och alla fyra barnen. Vi har egentligen inte gjort något särskilt alls men det var ändå så mysigt att bara vara ihop. Barnen har funnit varandra och leker jättebra. Älskling satt med näsan i en bok mest hela tiden och jag låg på soffan och bara njöt av lugnet. Knappt man kunde tro att här fanns fyra huliganer innanför väggarna. Kanske skaffa en till då? ;)

Ska man ändå kallas för zigenare kan man väl göra det med stil?

Ha det bäst alla!

Kram kram Kajsa Karin.

Jag lever i tveksamhetens tid

vet inte åt vilket håll jag ska gå

framåt, bakåt eller bara stilla stå?

Frågorna är många

men svaren de är få

Tänk om man kunnat vetat

lite om framtiden ändå?

Under tankens makt är jag slav

och på allting jag vrider och vänder

fast i verkliga livet

just nu inget särskilt händer

Livet står vid ett vägskäl

och möjligheterna är många

men tveksamheten håller mig hårt

ska jag riskera allt som är vårt?

Härliga söndagkvälll.

Trött som en lus är jag trots att helgen varit väldigt lugn.

Jag har varit hos Älskling och lilltroll denna helgen och i går var jag åter hos Pernille.

Denna gången tatuerade jag in ett hjärta på vänster överarm. Runt hjärtat finns lite snirklar och prickar plus tre små hjärtan och en blå fjäril. Jag hittade prototypen på internet sedan har Pernille ändrat den lite efter mina önskemål. Jag är nöjd och tror att den blir fin när den läkt. Jag är lite osäker på det stora hjärtat, kanske att det får fyllas i något eller att jag behöver justera formen men det syns inte än på ett tag. Jag la ut en bild på facebook och de flesta som kommenterat har tyckt det var fint. Vi får välan se hur det blir. Jag borde kanske sparat pengarna till bättre saker men det är sällan jag köper något alls till mig själv så det fick bli en förtidig julklapp till mig själv.

För övrigt trodde jag någonstans i mitt stilla sinne att jag skulle vänja mig vid att säga adjö till Älskling men jag tycker det är så trist varenda gång. Kanske det varit annorlunda om vi inte bestämt att vi ska flytta ihop; för nu bara väntar jag  på att dagen ska komma då vi får leva ihop på riktigt. Jag är naturligtvis orolig  men samtidigt förväntansfull. Detta farande fram och tillbaka och denna ständiga saknad och längtan sliter på mig. Är det värt det? Jag hoppas så....

NU ska jag krypa till kojs och sortera helgens intryck och känslor.

Ha det bäst! Kram kram Kajsa Karin.