Hej på dej!

Det där om att ständigt vilja mer är en stark drivkraft hos mig och jag ser det oftast som något positivt men har på senare tid också erkänt för mig själv att det även skapar bekymmer för mig och mitt liv. Det största bekymmret är att jag sällan är nöjd. Jag sätter upp ett mål men när jag nått det vill jag vidare. Så har hela mitt liv varit. Det resulterar i att jag alltid är på väg, bort, dit där livet ter sig bättre.

Fast ska sanningen fram har jag det bra som det är. Inte så att livet blev som jag tänkt en gång i min ungdom men helt ok ändå. Jag är så fast i mina tankar kring hur en familj ska se ut och bör agera att jag förstör för mig själv. För vem säger att vi mår bättre och får ett bättre liv i ett stort hus? Målet var ju en marklägenhet och den fixade jag ju! Men jag känner själv hur jag har siktet inställt på att ta mig vidare....

Hur ska jag göra för att stoppa denna vagabond som bor i mig? För att inte smitta min egna rotlöshet ner till barnen? Jag vet att jag måste stanna upp och leva med de val jag gjort. Jag vet bara inte hur. Så min nya utmaning blir att finna vägar till att stanna upp och bli kvar.

Kram kram Kajsa Karin

 

En klar tanke..

8 november 2012 16:44

Jag har funderat ett tag på det här inlägget. Det är ju i grunden bra att du vill utvecklas och komma vidare. DEt är ju ett ganska grundläggande mänskligt behov. Annars så hade vi väl inte ens hittat in i grottorna, knappast kommit på hjulet och så vidare. Det är ju lite lätt att tro att ditt behov av att komma vidare är lite av ett flyktbeteende. Jag kan ha jättefel! Absolut! Men jag tänker att du kanske bara kan bestämma dig för att nu är det stopp, nu blir ni kvar i er marklägenhet och ser till att livet blir perfekt där. Se till att fira att ni kommit så långt som ni har, att det gått så bra som det gjort. Stanna upp och njut av att det är er seger, din seger. När det varit exakt perfekt ett tag, då kan ni börja fundera på om ni ska flytta vidare. Det är bara en tanke, kanske inte så klar heller, men kanske värd att fundera på... :)/EKT

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...