Hej på dej.

Det är mörkt och tyst och alla sover. Alla utom jag. Jag ligger och tittar på Älskling. Får anstränga mig att inte väcka  honom bara för att få en kyss. Jag kan inte titta mig mätt och längtar in i hans famn. Som om han i sin dvala kan läsa mina tankar lägger han armen om mig och jag finner ro. Bara hans närvaro skänker mig en enorm glädje och en rofylldhet jag aldrig upplevt. Hos honom hör jag hemma. Jag vet att han vill mig inget ont och att han känner detsamma för mig. En kärlek som funnits från första stund, vi skulle bara våga lita på den först.

Ändå tänker jag tankar som får mitt inre att vrida sig. Tänk om det vi har går förlorat? Tänk om vi inte klarar stormen vi håller på att rida ut? Om vi måste välja bort varandra för att livet för andra ska bli bra? Utan honom är jag inte hel. Och för första gången i mitt vuxna liv är jag riktigt rädd för att bli lämnad.

Glöm inte bort att uppskatta allt det du har!

Kram Kram Kajsa Karin.