Hej på dej!

Ja livet är kämpigt just nu av många olika orsaker och igår kom ytterligare sten på börda.

Kamremmen på Älsklings bil pajade, detta när han befann sig tjugo mil bort. Motorn är troligtvis körd och bilen värd nada. Bara att få hem dem skulle kosta en halv förmögenhet och vi vet inte ens om det går att fixa till den för en rimlig kostnad. Så idag får vi se om vi kan får tag i en någorlunda vettig bil för en billig peng. Mycket bilprat har det blivit då vi för tillfället behöver bil båda två för att vardagen ska bli dräglig. Till hösten klarar vi oss med en bil eftersom då går alla barnen i skolan i området och jag kan cykla till mitt jobb. Så vi får väl se hur biljakten slutar.

Helgen har varit ovanlig då jag och Älskling var helt barnfria från fredagkväll till söndag middag. Mycket tid för att bara vara vuxna med varandra. Så mycket av den tid vi spenderar ihop går åt till att prata om barnen och få undan allt det praktiska. Så mycket allvar och så lite lek. Vi lade undan våra föräldra roller och bara var oss själva. Blev nästan som när vi bodde på vars ett håll. Vi behöver göra det lite oftare skulle jag tro, se varandra som man och kvinna och inte bara som föräldrar till fyra härliga, busiga och krävande barn. Jag älskar verkligen denna man, attans bara att kärleken inte alltid är så enkel.

Den kille som verkligen håller mitt hjärta i sin hand har feber idag och ligger i soffan och ser på film. Min älskade lille kille. Attans vad han har blivit stor och ordentlig. Han är på väg att köra om storasyster på många plan inte bara storleksmässigt. Vad jag ser fram emot att se hur de blir som vuxna och se vilka vägar de väljer. Jag ber och hoppas att jag gett dem en bra grund att stå på. Tyvärr får man inte svaret på detta förrän i efterhand. Att vara förälder är det svåraste jobb som finns. Att var extra förälder upplever jag som än svårare. Jag får väl se om jag kommer ur mörkret snart.

Var rädd om dig själv och de dina!

Kram kram Kajsa Karin.