Hej alla!

Min ambition är att möta alla på ett förutsättningslöst sätt och med inställningen av allas lika värde. Måste dock erkänna för mig själv att jag misslyckas med detta. Denna semester har verkligen visat mig att jag är full av föreställningar av hur saker och ting ska vara och hur man som människa bör vara, och att i min närmsta omgivning har jag nästan bara de som är likasinnade. Inte för att jag på något sätt "dömer" de som är olika mig men jag har insett att jag ibland har svårt att förstå deras agerande och detta i sig väcker en irritaion  på mig själv. Jag vill ju vara öppen och förstående.

Dessa möten med mot mig annorlunda människor har även gett en positiv erfarenhet. Trots allt jag har varit med om sedan barnsben har jag ändå haft  bra perioder , trygga vuxna runt mig och en envishet som gjort att jag har kommit ut på andra sidan som en ganska hel människa. De sista åren har jag läkt många öppna sår. Visst är jag ärrad och ödmjuk inför framtiden men jag har också vetskapen om vem jag är och vad jag vill ha ut av livet. Någon gång hoppas jag  att alla mina livserfarenheter kan vara till hjälp åt någon som befinner sig i samma sitation som jag har varit. Vidareutbildning ligger och puttrar under ytan....

Nu ska jag njuta av kylan i de Småländska skogarna, imorgon bär det av till Skåne igen.

Ha det gott där ute!

Kran kran Kajsa Karin.