Hej alla!

Ibland undrar jag hur mycket det yttre rummet påverkar det inre. I förrgår kväll fick jag ett ryck och började möblera om. Köket var för trångt då vi numera ofta är fler än bara vi tre i det. Skänken åkte in på tösens rum och köksbordet fick snurra ett varv, och vips så var plats ordnad. Nya sängbord hade jag fått mig till skänks så lite förnyelse i mitt rum blev det också och då kom lilleman och undrade när jag skulle "möbla" på hans rum? Fick bli en rejd där inne med och plötsligt hade jag fått bort den stora Tv-bänken och frigjort mer yta till hans legobyggen.

Inget konstigt i sej att jag möblerar om och jag har ju faktiskt bott här i ett halv år nu så det var väl dags. Det konstiga var att så lite kan kännas så mycket. I går när barnen somnat och jag skönk ner vid köksbordet för att spåna på höstens schema kände jag det. Hur "energin" i rummet kom till mig och jag fylldes av känslan av att allt kommer bli bra. Jag och barnen har det bra. Det var ett tag sedan jag bar på den känslan och det känns skönt att den är tillbaka. Oavsett vad som komma skall så vet jag att vi tre har kommit på plats och till ro här nu och jag tycker det är skönt att komma hem på kvällarna. Fortfarande är livet fyllt av frågetecken och jag finner inga svar om framtiden men det inre lugnet gör att jag inte är rädd längre.

Carpe diem!

Kram kram Kajsa Karin.