Hej alla!

Jag lägger på luren efter att ha sagt godnatt till älsklingarna, går ut i köket och börjar skära salladen. Köket doftar ljuvligt, musik ljuder ur radion och jag har ett leende inombords. Sakta lägger Han armarna om mig, pussar mig i nacken och säger; Jag tror jag älskar dig.

Jag har inget svar, kan inte svara, orden fastnar. Hade det varit i våras hade jag jublat, i sommras blivit glad men nu blir jag mest bara förvånad och förvirrad. Vad känner jag?

Var ju så länge sedan vi sågs sist och mycket har hänt med mig och mitt liv. Ändå finns Han ju ständigt där i bakgrunden i mitt huvud och alla möjliga dejter mäts med honom. Det lugn han ger mig har jag aldrig upplevt med någon annan och han får mig att vända på mina tankar och lägga fokus på vad som egentligen är värt något här i livet. Det jag känner här är något helt annat än med älskade A och med X:et.

Ändå är jag skeptisk, allt började ju med en lögn. Kan jag glömma det och satsa? Vill jag satsa? Vill han satsa? Så många ord har sagts, så många tankar utbytts. Vi tänker så lika och vi vill leva samma typ av liv, men ska vi leva det tillsammans? Han vill träffas igen, men vill jag? Ärligt så hade han gått mig förbi om vi inte mötts på nätet. Han har ett utseende som vanligtvis inte attraherar mig även om de mörka ögonen naturligtvis finns med i bilden. Denna helgen har han ändå öppnat sig mer än förut och visat på en sårbarhet jag inte trodde fanns. Han är nog lika vilsen och rädd som jag.

Hoppas ni lever i en mindre vilsen värld! Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Idag har jag haft en annorlunda men bra dag. Vanligtvis är jag ju ledig från arbete torsdagar och så även idag egentligen, men olika omständigheter gjorde att jag tog mig dit ändå för att arbeta ikapp lite på min planering. Eftersom jag inte skulle arbeta i barngrupp tog jag dagen till ära på mig min svartvita "Stockholmskjol" och gjorde mig lite extra fin. Detta lade mina kollegor märke till och jag gick från jobbet med många stärkande komplimanger i ryggen! Kul att folk lägger märke till min förändring.

Jag tog min onda fot ut på stan mest för att hitta en pyjamas till Panda Bus stundande pyjamas party men oj vad jag har handlat idag!!! Till tösen blev det en pyjamas med Hello Kitty på. Vad annars? ;) Lillkillen fick sig strumpor och kalsonger, men mor i huset shoppa loss på en ny ytter jacka, svart naturligtvis, mössa med lila och turkost mönster på, svarta handskar och ett par stövletter. Lite underkläder fick det allt också bli inför helgens date. =)

Hemmet fick ju också ha sitt så jag inhandlade ett svart granit hjärta till samlingen berdvid Tv:n, jag har ju så få hjärtan i mitt hem. =) Jag vet att man inte kan köpa lycka men jag är ändå glad och nöjd med dagens skörd.

Härligt att äntligen ha lite större utbud att välja mellan när det gäller kläder, fast jag köper bara det nödvändigaste nu för jag hoppas ju naturligtvis på att jag ska kunna tappa ett X antal kilo till. Än är det långt kvar till drömvikten om jag någonsin kommer nå dit. Jag får ju inte glömma att jag faktiskt inte är 20 längre, även om jag ibland får höra att jag ser ung ut för min ålder!

Oj jag nästan glömde.....Dagen började med utvecklingssamtal om Panda Bus och jag fick höra om vilken fin och duktig flicka jag (vi) har!! Snäll, smart och omtänksam. Kan det bli bättre? Jag är en extra stolt mamma idag och det känns som att det jag gör för mina barn inte är helt förgäves.Hoppas dessa egenskaper stannar livet ut.

Ha det bra där ute och ha en skön helg, jag avlägger rapport på söndag ;) Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Ledbandsinflammation i vänster fot =( Det gör ont men jag fick Diklofenak av snälla tant doktorn så snart är jag uppe o springer! Fast springa är ju inget som faller sig naturligt för mig ändå så. Kan inte hjälpa att tänka tanken om min kropp vill säga mig något med alla dessa konstiga infektioner jag får? Borde kanske ta hand om min kropp och själ lite bättre? Snart är jag ju skallig med eftersom jag får en halv peruk i borsten varje morgon.

Ja, ja, idag har jag inte gjort många knop. Lämnade barnen på skola och förskola för att sedan lägga mig på soffan i med foten i högläge och slappat och slö tittat på tv hela dagen. Både kropp och hjärna har fått välbehövlig vila idag men imorgon rullar vi igång igen!

Ha det gott alla!

Kram Kram Kajsa Karin

Hej alla!

Lustigt att man kan känna en människa så väl utan att egentligen känna varandra alls. Det tog två dagar sedan ringde han och undrade om min telefon var trasig??  Sedan har han ringt som vanligt igen....så min saknad hann inte bli långvarig denna gången heller.

Livet rullar på i en faslig fart, men jag njuter av det just nu. Livet är allt bra gott ibland!

Kontot är tomt, jobbet hopar sig och barnen strular mer än vanligt men det är underbart i alla fall!

Jag har så mycket att vara tacksam för och allt kunde ju varit värre, eller hur?

Njut av det ni har! Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

" If you dont get here THIS weekend we are not friends anymore!"

" But you know i have my kids!"

" Leave them...."

" Do it or its goobye forever!!!"

Inte att jag lämnar mina barn vind för våg, inte att jag går med på villkorad vänskap. Inte att han ska säga åt mig hur jag lever mitt liv. Så jag antar att det var ett avsked jag och älskade A genomgick igår...

Det är visserligen inte första gången som han sagt så, för att sura i ett par dagar, för att sedan ringa igen men känslan idag är att nu är det över. Känner en konstig lättnad men ändå sorg. Nu kan jag kanske sova i fred på nätterna och inte väckas av mobilen på alla de konstigaste tider? Men jag saknar honom redan. =(

Ha det gott alla! Kram Kram Kajsa Karin.

Hej alla!

Min blick möts av underbara stora bruna ögon. Mina öron fångar upp orden:

Jag har saknat dig! Jag älskar dig!

Kan man annat än smälta? I det ögonblicket hade jag gjort allt som betts av mig......nästan. Att ögonen tillhör en av de människor jag älskar mest av allt på jorden spelar väl en viss roll skulle jag tro. Att titta in i dessa ögon, att höra dessa ord får mig att landa och veta var jag hör hemma. Veta att jag skulle offra allt bara kärleken består och att inget någonsin får komma emellan! Insikten griper tag i mig och jag fylls av lycka och tacksamhet. Tacksamhet för att jag får uppleva detta; så länge som det fanns tvivel om att det någonsin skulle bli så!

Stora blå ögon ser på mig och åter ljuder orden; Jag älskar dig! Åter fylls jag av ren och skär lycka. Dessa blå ögon glimrar ofta till och följs av ett spjuveraktigt leende som kan få mig att glömma det flesta av ägarens lögner och hyss. Denna kärlek är magnifik och underbar och anledningen till att jag kämpar. Ibland famlar jag i mörkret, ibland tappar jag fotfästet men alltid har jag dessa vackra ögon och ord inom mig. De skänker kraft. De ger mig styrka i de svartaste av stunder. Aldrig kan jag komma att älska någon annan så ovillkorligt som jag älskar dessa människor.

Även om de är mitt eget kött och blod är de alldeles egna individer vars kärlek jag aldrig kan kräva utan bara vara tacksam över att den finns där och hoppas att den varar för evigt!

Jag älskar er Panda Bus och Lill Prins Bus!!!

Var rädda om varandra där ute! Kram Kram Kajsa Karin.