Hej alla!

Min blick möts av underbara stora bruna ögon. Mina öron fångar upp orden:

Jag har saknat dig! Jag älskar dig!

Kan man annat än smälta? I det ögonblicket hade jag gjort allt som betts av mig......nästan. Att ögonen tillhör en av de människor jag älskar mest av allt på jorden spelar väl en viss roll skulle jag tro. Att titta in i dessa ögon, att höra dessa ord får mig att landa och veta var jag hör hemma. Veta att jag skulle offra allt bara kärleken består och att inget någonsin får komma emellan! Insikten griper tag i mig och jag fylls av lycka och tacksamhet. Tacksamhet för att jag får uppleva detta; så länge som det fanns tvivel om att det någonsin skulle bli så!

Stora blå ögon ser på mig och åter ljuder orden; Jag älskar dig! Åter fylls jag av ren och skär lycka. Dessa blå ögon glimrar ofta till och följs av ett spjuveraktigt leende som kan få mig att glömma det flesta av ägarens lögner och hyss. Denna kärlek är magnifik och underbar och anledningen till att jag kämpar. Ibland famlar jag i mörkret, ibland tappar jag fotfästet men alltid har jag dessa vackra ögon och ord inom mig. De skänker kraft. De ger mig styrka i de svartaste av stunder. Aldrig kan jag komma att älska någon annan så ovillkorligt som jag älskar dessa människor.

Även om de är mitt eget kött och blod är de alldeles egna individer vars kärlek jag aldrig kan kräva utan bara vara tacksam över att den finns där och hoppas att den varar för evigt!

Jag älskar er Panda Bus och Lill Prins Bus!!!

Var rädda om varandra där ute! Kram Kram Kajsa Karin.