Hej alla!

Jag lägger på luren efter att ha sagt godnatt till älsklingarna, går ut i köket och börjar skära salladen. Köket doftar ljuvligt, musik ljuder ur radion och jag har ett leende inombords. Sakta lägger Han armarna om mig, pussar mig i nacken och säger; Jag tror jag älskar dig.

Jag har inget svar, kan inte svara, orden fastnar. Hade det varit i våras hade jag jublat, i sommras blivit glad men nu blir jag mest bara förvånad och förvirrad. Vad känner jag?

Var ju så länge sedan vi sågs sist och mycket har hänt med mig och mitt liv. Ändå finns Han ju ständigt där i bakgrunden i mitt huvud och alla möjliga dejter mäts med honom. Det lugn han ger mig har jag aldrig upplevt med någon annan och han får mig att vända på mina tankar och lägga fokus på vad som egentligen är värt något här i livet. Det jag känner här är något helt annat än med älskade A och med X:et.

Ändå är jag skeptisk, allt började ju med en lögn. Kan jag glömma det och satsa? Vill jag satsa? Vill han satsa? Så många ord har sagts, så många tankar utbytts. Vi tänker så lika och vi vill leva samma typ av liv, men ska vi leva det tillsammans? Han vill träffas igen, men vill jag? Ärligt så hade han gått mig förbi om vi inte mötts på nätet. Han har ett utseende som vanligtvis inte attraherar mig även om de mörka ögonen naturligtvis finns med i bilden. Denna helgen har han ändå öppnat sig mer än förut och visat på en sårbarhet jag inte trodde fanns. Han är nog lika vilsen och rädd som jag.

Hoppas ni lever i en mindre vilsen värld! Kram Kram Kajsa Karin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej där ute! Länge länge sedan jag befann mig på denna sidan. Tänkte att ingen läste längre och att sidan låg helt i träda. Fast idag dök det upp en push om att jag fått en kommentar! Visserligen bara spam men jag blev ju påmind! =)   Och Herr...

Hej!   Igår så kom den. Utredningen var klar i sitt första steg. Nu kan äntligen arbetet börja! Och jag hade rätt! Tösen har diagnostiserats med ADD. Kampen har varit lång och kämpig och många gånger under åren har jag funderat på om omgivnin...

Hej på dej!   En lite nedstämd jag som sitter här. Egentligen är jag glad, vi har hittat ett hus att hyra och vi har bestämt oss för att ge OSS en chans till. OSS, mig och Älskling men även barnen så klart.  Nu till nedstämdheten, för tydligen ...

Hej på dej.   Längesedan jag tittade in här. Igen. Mycket av det som jag gjort förut för att rensa tankarna har stått stilla en stund nu. Inget skrivande varken här eller i diktform, inget målande, inget syende; Inget. Kanske jag inte klarar ut...

Hej på dej där ute.   Så, nu har vi då bestämt nästa steg på resan kallad livet. Efter fyra år som sammanboende har vi bestämt oss för att bli särbos. Fortfarande gifta men inte boende på samma adress, inte ens i samma stad. Jag tar min tillflykt...