Hej på dej!

Solen lyser utanför mitt fönster och jag kan höra hur fåglarna kvittrar i trädgården. Ändå vandrar jag runt i ett mörker; inte bara ett själsligt utan faktiskt ett konkret mörker. Jag har dragit för alla rullgardiner och gardiner jag kan för idag tål vi inte ljuset. Jag har haft bekymmer med huvudvärk i flera dagar och när då älsklingskillen klagade över samma åkomma i morse tog jag beslutet att vara hemma och försöka bota. Lillkillen sov hela förmiddagen och verkar nu betydligt mycket piggare, själv får jag väl ge upp och finna ett sätt att leva med det onda.

Solens strålar gör ändå gott, både till kropp och själ och jag hoppas våren är på väg på riktigt nu. Jag behöver ut i ljuset och kanske det även kan mota bort det mörka i mig. Längtar efter att de bra dagarna ska bli fler än de jobbiga. Längtar efter dagar då jag bara får vara och inte måste prestera och veta och förstå allt precis hela tiden. Jag längtar efter känslan av frihet. Valde jag fel väg i korsningen? Sommaren kommer med svaret.

Kram kram Kajsa Karin.